Omslaget till första numret
av "The New Yorker"
Upptäckte i går att det var "The New Yorkers" nittioandra födelsedag — det vill säga uppgifterna går isär, på ett ställe läser jag att första numret kom ut 17 februari.
Huvudsaken är att tidningen kommer ut, för den är i allra högsta grad läsvärd. Ta en titt, och missa inte novellerna! De går både att lyssna till, och läsa.
I går upptäckte jag Lore Segal, och är fast besluten att läsa mer av henne — det är förresten hon själv som läser sin novell "Ladie's Lunch". En humoristisk berättelse om det inte alls humoristiska åldrandet! Ägna 18 minuter av ditt liv åt att läsa eller lyssna till den!
å så bra!
SvaraRaderaDebbie,
RaderaJa, jättebra!
M
Så mitt i prick! Det låter som egna erfarenheter, fast det är väl tecknet på en skicklig författare när man tror att allt man läser är sant.
SvaraRaderaDet här är ju något jag mött rätt ofta, och fasar för själv. Så sorgligt och så roligt!
kram från Mette
Mette,
RaderaSå roligt att du också tyckte om den. Ja, det är nog som du säger att skickliga författare kan få en att tro på vad som helst. Men med tanke på att Lore är till åren kommen, så har hon nog upplevt liknande situationer - bara de som som dör unga slipper sådant.
M
Hej!
SvaraRaderaJag hittade hit till din trevliga bokblogg för några dagar sen. Kul att få läsa om böcker jag inte känner till tidigare. Den här novellen är ju fantastisk, jag håller med om allt som de andra redan sagt!
Jag kommer tillbaka.
Välkommen hit Kristina,
RaderaRoligt att du uppskattar min udda boksmak.
Mitt läsande går i vågor så det kan gå långa perioder utan så värst mycket bokprat, så jag betraktar mig inte som en bokbloggare - bara som en som inte kan låta bli att babbla om sådant som roar mig!
Vi ses!
Margaretha