onsdag 15 februari 2017

Idag för 114 år sedan

placerade, uppfinnaren och leksakshandlaren, Morris Michtom två leksaksbjörnar i skyltfönstret i sin leksaksaffär.
Han hade fått lov av president Theodore Roosevelt att kalla dem för "Teddy bears" (ingen kan väl ha undgått historien om hur presidenten "räddat" en björn under en jakt 1902).
Ingen tycks längre veta exakt hur räddningsaktion gick till, men det är tämligen säkert att det inte var en gullig liten björnunge, utan en vuxen skadad björn.
En historia som gett presidenten bättre rykte än han förtjänar, för kanske var det enda gången han utförde en god handling i jaktsammanhang. Man vet nämligen att han gärna ägnade sig åt storviltsjakt, bland annat i Afrika. Under en enda resa i Afrika slaktade hans jaktlag över 6000 djur för att att få med sig eftertraktade trofeér hem. 

Min beresta Teddybjörn är bara 99 år gammal. 

8 kommentarer:

  1. Din teddybjörn är FIN! Det är något särskilt med teddybjörnar som slitits med tiden. De får verkligen en riktigt stark utstrålning som att de sitter och tänker och funderar.

    Jag har varit i Teddy Roosevelts hem i New York och det var ett rent jaktmuseum - noshörningsfötter till papperskorgar och åtta älghuvuden som stirrade ner på matsalsbordet där familjen åt middag, etc. Kändes som att vara i ett hus fullt med lik om du frågar mig.... Däremot var ju Eleanor väldigt cool!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,
      Ja, Eleanor var nog den bättre hälften!
      Sagamore Hill? där har jag varit för länge sedan. Minns att det var första gången jag var med om att man fick en bandad guide, och kunde gå runt i sin egen takt - vilket imponerade storligen på mig! Jo, jag minns djuren, men slank nog bara förbi dem, och fördjupade mig i alla fantastiska textilier - försökte sträcka mig över avspärrningarna för att se dem bättre!
      Margaretha

      Radera
  2. Å, jag minns den spännande historien om din mamma och teddy, vilken tur att en besättningsman såg allt!
    Håller med Annika om att Teddy är fin, undrar om jag också har en Nalle liggandes på vinden i Norge, måste fråga syrran.
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flette-Mette,
      Ja, utan den sjömannen hade jag inte suttit här!
      Som Annika säger är det något särskilt med dessa Nallar som varit med om så mycket - ta reda på om du har din Nalle kvar, och sätt honom i högsätet. Jag blir glad varje gång jag ser mina två nallar som så många minnen är förknippade med.
      Margaretha

      Radera
  3. Den räddningsaktionen hade jag missat tidigare. Det var nog innan jag hittade dig, jag gillar allt med lyckligt slut!
    Och jag gillar gamla leksaker, alltså sådana som är en del av min historia. Någonstans måste man ju dra gränsen!
    Gå försiktigt!
    P.S. du hade rätt om den där bloggen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Albertina,
      I synnerhet i levande livet vill jag ha lyckliga slut!
      Även jag gillar leksaker och andra prylar som funnits i släkten - och medger att jag nog borde ha en snävare gräns än vad jag har. Tur att huset är stort.
      Margaretha
      PåSladden: det har jag jämt (inte bara om bloggen alltså)!

      Radera
    2. Och var går den gränsen, Albertina?
      Nästan i klass med Brendas blogg!

      Radera
    3. Kolja,
      Inte bara du som undrar var gränsen går!
      Ja, det finns många Brenda.
      M

      Radera