Alternativ randning

Johanne Wilde, artistens hustru i vävstolen

Laurits Andersen Ring

Riktigt så här ser min verkstad inte ut — jag har snyggare gardiner.

Jag har vad man på engelska kallar "a dog on the loom", en varp som suttit där alldeles för länge. Förklaringen till att det blivit så är längre än varpen, som jag inte ens minns hur lång den är, men jag är rädd för att det är många fler meter än vad som är önskvärt. 

Jag tog över en möbeltygsbeställning från en kollega som hade för mycket att göra. En dam hade slitit ut det trettio år gamla tyget på sin soffa, och ville ha ett likadant. Kruxet var bara att tyget på ryggen var inte slitet, så hon skulle bara ha till sätet! Varför jag överhuvudtaget gav mig i kast med det, undrar jag så här efteråt. Jag insåg att det skulle bli mycket provvävning och drog på en lång varp, och efter att ha jagat garn och provvävt i det oändliga blev damen nöjd. Tyget är levererat för länge sedan, men den jäkla jycken sitter där, och jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med den.

Nu har jag bestämt mig för att det ska bli tyg till fönsterbänken i mitt kök, och har kommit en bit på väg. Rapporten är åtta centimeter, och tar sin tid att väva, så jag jublade inte när jag insåg att jag bytt plats med färgerna i randningen. 

Efter att ha stirrat på väven i två minuter bestämde jag mig för att låta det vara, och kalla det för en alternativ randning.