torsdag 23 februari 2017

Besegrad

av en bänkskiva?
 Så 17 heller! Men än är kampen inte över, revolutionen fortsätter.

Som så ofta började det med en tanke. Visst skulle det vara både mer praktiskt och snyggare, om jag flyttade in arbetsbordet (bänkskivan) i det större rummet — ett före detta kök. Det skulle dessutom ge mig en möjlighet att komma ut på balkongen, inte för jag tror att jag kommer att sitta där ofta, men att arbeta med öppen dörr, en varm sommardag är tilltalande.
Sagt och gjort, bänkskivan och dess nya plats röjdes; åh, är det här de proverna ligger, och varför i all världen har jag sparat på de där anteckningarna... det var som en arkeologisk utgrävning, spännande och arbetsamt.
Nu var det dags att flytta skivan, tre meter bänkskiva — kanske inte tung som bly, men tung som bara en tre meter lång och tjock bänkskiva kan vara. Inte lätthanterlig.
Och inte blev det lättare av att utrymmet var begränsat, och min tanke var att få in den på rätt ledd för att slippa vända den senare.
Dag ett fick jag ner skivan på golvet och insåg att jag inte klarade mer ensam.
 Dag två försökte jag i alla fall, flyttade på ett skrivbord som nog stått på samma plats sedan huset byggdes 1949, puttade, lyfte och sköt skivan, bara för att inse att skivan är tio centimeter för lång, för att få in genom dörren till nästa rum.
 

 Flyttar tillbaka skrivbordet, puttar, lyfter, skjuter och stönar, tills jag får tillbaka skivan till långväggen där den tidigare stod. Det som komplicerar hela processen är att jag vill undvika att köra skivan genom glaset i balkongdörren — se'n är det ju trevligt om jag inte skadar mig själv heller. Vid ett tillfälle insåg jag att det inte skulle vara omöjligt att bryta nacken, om det ville sig illa.

Nu står skivan i köket, på högkant — men felvänd. Jag insåg att det var lika bra att gå hem medan jag fortfarande orkade gå hem, och vänta tills i morgon med vändningen. Det kommer att bli komplicerat, Stora vävstolar med uppsatta vävar är inte helt enkelt att flytta på. Men den dagen den sorgen.


13 kommentarer:

  1. Haha, vilken novellartad ögonblicksskildring av ett pågående genomförande av en snabbt planlagd ommöblering. Underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Tack för att du påminde mig om Mrożek - jag har en väninna som sjunger hans lov (hej Mette!) ändå har jag inte läst något av honom. Om jag inte läst en novell av honom för länge sedan - en novell som jag försökt återfinna. Den handlade om en grupp människor som hade en man i bur, minns inte på vilket sätt mannen var exotisk, kanske var han kapitalist. Någon som vet vad jag talar om? Det var definitivt en politisk berättelse.
      En fantastisk berättelse om skåpet, sängen och bordet. Nu ska jag läsa vad jag kommer över av honom.
      Margaretha
      revolutionär

      Radera
  2. :). Trägen vinner säkert Margaretha och trägen är du ju. Det visar du redan med flytt av bordsskiva så här långt. Jag blev riktigt slut bara av att läsa och se bilderna. Synd att det är så långt emellan oss, skulle gärna ha givit dig ett handtag, mitt.
    Karin som tror att det blir hur fint som helst så småningom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Karin, du må tro att jag, flera gånger, önskade att jag kunde rekvirera hjälp.
      Margaretha

      Radera
  3. Jag ser fram emot "efter bilder", för att du klarar det är jag säker på!
    Heja!

    SvaraRadera
  4. Jag släpper inte din ommöblering och får den här novellen av Sławomir Mrożek i tankarna ;-)

    Revolutionen


    I mitt rum stod sängen här, skåpet där, och mellan dem
    bordet.
    Ända tills jag tröttnade på det. Sängen ställde jag där,
    och skåpet här.
    Ett tag framåt kände jag nyhetens livgivande ström. Men
    efter en tid blev det tråkigt igen.
    Jag kom fram till att källan till tråkigheten var bordet,
    eller rättare sagt dess oföränderliga, centrala position.
    Bordet flyttade jag dit, och sängen till mitten. Nonkonfor¬-
    mistiskt.
    Den förnyade nyheten livade upp mig på nytt, och så länge
    den varade fann jag mig i den nonkonformistiska olägenhet
    som den orsakade. Nu kunde jag nämligen inte sova med ansiktet mot väggen, vilket alltid har varit min favoritställning.
    Men efter en tid upphörde nyheten att vara en nyhet, och
    kvar var bara olägenheten. Därför flyttade jag sängen hit, och skåpet till mitten.
    Den här gången var förändringen radikal. Skåpet mitt i rum¬met -det var mer än nonkonformism. Det var avantgardism.
    Men efter en tid. . . Ah, om det inte vore för detta "en tid".
    Kort sagt uppfattade jag inte ens skåpet mitt i rummet som något nytt och ovanligt längre.
    Det gällde att åstadkomma ett genombrott, att fatta ett av-görande beslut. Om det inom en given ram inte går att få till
    stånd någon verklig förändring, så gäller det att spränga ramen. När det inte räcker med nonkonformism och när avantgardismen slår slint, då är det dags att göra revolution.
    Jag beslöt att sova i skåpet. Var och en som har försökt
    sova stående i ett skåp vet att det är så obekvämt ett det inte finns någon möjlighet att somna, för att nu inte tala om dom¬nande fötter och värk i ryggen.
    Ja, det är det rätta beslutet. Succé, en fullständig seger.
    Den här gången visade sig till och med "en tid" stå maktlös. Efter en tid var det inte nog med att jag inte hade vant mig vid förändringen, så att förändringen förblev en förändring, eftersom värken tilltog med tiden.
    Allt skulle således ha varit i bästa ordning, om det inte hade varit för min fysiska uthållighet, som visade sig ha sina gränser. En natt stod jag inte ut längre. Jag gick ut ur skåpet och lade mig på sängen.
    Jag sov i tre dygn. Sedan flyttade jag skåpet in mot väggen
    och bordet ut i mitten, för skåpet mitt i rummet störde mig.
    Nu står åter sängen här, skåpet där, och mellan dem bordet. När det ibland känns tråkigt, tänker jag tillbaka på min tid som revolutionär.

    http://sv.svenskanoveller.wikia.com/wiki/Revolutionen_(2)

    SvaraRadera
  5. Ja, envis har du alltid varit! Men ta det lite lugnt, jag såg att du bytt ut bilden med den begagnade skålen.
    Du är viktigare än möbleringen!
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flette-Mette,
      Så du såg det - du måste ha varit snabb!
      Om du bara visste hr lugnt jag ta'r det - har nyss vaknat efter en flera timmar lång tupplur!
      Margaretha

      Radera
  6. Låter knöligt. Hoppas bänkskivan hamnar på rätt ställe så småningom (och att du INTE bryter några kroppsdelar).

    PS. älskar Mrozek!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,
      Allt kommer så småningom att komma på rätt plats i livet. Tror att jag är (nästan) lika obrytbar som skivan!
      Margaretha

      Radera
  7. Är det möjligen en bok-stavs-skiva? Med tanke på mitt namn och att bokstäver är en stor del av min verksamhet, så valde jag en sån skiva som skrivbord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      Jag vet faktiskt inte - men funderade på hur i all världen den kunde vara så tung om det bara var fanér på en spånskiva. Men snygg är den, och bokstäver passar mig utmärkt!
      Margaretha

      Radera