torsdag 25 april 2013

Repriserat skavsår

med anledning av föregående inlägg.

Swallowing pride never choked anyone
Lao-Tse (604 f.Kr-531 f.Kr)

Musikanta ville ha mer kött på de stolta benen, så jag repriserar ett inlägg från 2010. Detta, i mina öron, missbruk är alltså inte nytt  och jag är väl medveten om att många, kanske de flesta, inte håller med mig. 
Jag tycker visst att det finns tillfällen när ordet är berättigat, men nu är inflationen så hög att ordet inte räcker till när man verkligen behöver det.  Vi får kanske återinföra ordet yvas  men helst inte begreppet.

In general, pride is at the bottom of all great mistakes.
                                                                 John Ruskin
Ett världsligt ord


Jag misstänker att det är amerikanarnas (miss)bruk av ordet stolt som drabbat — ja här är det befogat med drabbat — oss. Inte 17 var vi stolta över allting från att ha gjort vad man måste till att ha stickat färdig en tröja för, låt oss säga 20 år sedan.
Jag kan vara glad och tacksam över en massa saker och belåten eller nöjd när jag slutfört ett arbete — men för mig är steget därifrån långt till att vara stolt. Och hur man kan vara stolt över en annan person övergår mitt förstånd (vilket i och för sig inte säger så mycket).
För den som vill fördjupa sig i etymologin och inte har Elof Hellquist hemma i bokhyllan finns han här.
Och så här säger SAOB om stolt:

stol⁴t, adj. -are n. o. adv. == . ANMÄRKNING: Anm. Det är ovisst om uttr. "stolt gräs" i nedanstående språkprov är felaktigt för stålgräs o. om detta avser gräset Nardus stricta Lin., stagg, l. t. ex. Gentianella campestris (Lin.) Börner, fältgentiana. I Dalarna och Me(de)lpa(d) några bruka mycket hafwa sin boskap i fiellen 12 à 16 mihl, ty inunder gettingar och stolt gräs, der de hafwa sina miölk­bodar. LINNÉ Skr. 5: 153 (1732); jfr utg:s not. Därs.: An­ tagligen felskrifning i st. f. stålgräs (Nardus stricta). (förr äv. stållt, stålt(h), stålitt) [fsv. stolter, ståtlig, skön, fram­stående, fin, stolt; liksom fd. stolt, stalt (d. stolt), nor. stolt, fvn. stoltr (nor. dial. stolt) av mlt. stolt, högboren, förnäm, ståtlig, skön, stolt (lt. stolt), motsv. ffris. stult, mnl., nl. stout (varav d. stovt, rank (om hållning), nor`. dial. staut, duktig, flink, ståtlig), fht., mht. stolz, narraktig, övermo­dig, ståtlig, stolt (t. stolz); jfr äv. ffr. estout, modig, stolt (av germ. urspr.), ävensom meng., eng. stout, stolt, ståtlig, modig, kraftig, stark, av ffr. estout (se ovan); sannol. till den utvidgning av roten i STALL, sbst.² , som äv. föreligger i STULTA, v., STYLTA, sbst.

9 kommentarer:

  1. Jag förstår vad som skaver...man kan inte vara stolt över någon annan, det känns nästan beklämmande för min del om någon säger så¨om mig eller någon annan, litet som en översittande klapp på huvudet.
    Jag har samma tanke om ordet duktig. Nu var du verkligen duktig säger man ofta åt barn, när de har lärt sig prata, räkna eller någonting annat. Ett ord som ofta ger prestationsångest med tiden, för vad händer om du inte får veta att du är duktig alla gånger du har lärt dig någonting nytt?

    Karin som gärna utvecklade det här men som inser att det blir invecklat om hon fortsätter....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Så roligt att veta att vi är minst två, som tycker likadant!
      Ett ändlöst ämne, i synnerhet när man börjar associera - duktig, ödmjuk, hjälte....
      Vi får nog ses vid ett köksbord.
      Margaretha

      Radera
  2. Proud och pride är verkligen svåröversatta och inte så lite missbrukade i USA.

    I min ungdom var "stolt" snarast en synonym till mallig, och att yvas över något var att vara lite malligare än resultatet egentligen gav anledning till.

    Kommer att tänka på ett amerikanskt (engelskt?) talesätt: Pride is a crutch of the insecure.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ett outtömligt ämne!
      Det är väl många ord som ändrar betydelse med åren, och det som alltid skaver i mina öron, är hur folk utan att reflektera anammar nyheter.
      Så sant att stoltheten är en krycka - en som snart gör att man hamnar i rullstol.
      Margaretha

      Radera
  3. Är det inte lite släng av jantelagen att man aldrig ska få känna sig stolt över någonting? När jag på min åldershöst äntligen tog min fil.kand kände jag mig naturligtvis glad, men tacksam? Över vad då? Nej, jag kände mig faktiskt riktigt stolt...

    Jag är stolt över dig, min son/dotter, säger fadern/modern i boken/filmen. Jag är glad och tacksam över dig låter inte lika bra tycker jag i alla fall.

    Till Pettas vill jag bara säga att det där med att man inte får säga till barn att de är duktiga har den moderna barnpsykologin övergett på sistone. Barn har aldrig tagit skada av för mycket beröm eller kärlek. När jag växte upp skulle barn inte ha för många kramar, då kunde de bli bortskämda...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag håller inte helt med dig nu Musikanta. Man ska nog inte blanda ihop beröm, kärlek och uppmuntran med ord som kan ge helt fel budskap för en liten människas fortsatta liv. Att alla generationer har sina funderingar är förstås en självklarhet. När jag växte upp var det inte alls fel med kramar. Det ena behöver inte förta det andra, men ord har stor betydelse på vilket sätt och i vilket sammanhang de används.

      Radera
    2. Ingrid,
      det är till den sortens tillfällen, jag tycker att man ska spara ordet stolt. Gånger då man verkligen presterat något utöver det vanliga - något som man kanske inte ens trodde man skulle gå iland med.

      Man behövr ju inte säga att man är tacksam över något - man kan vara tacksam för att man har ett fantastiskt barn. Jag är både glad och tacksam för alla mina vänner - men jag har ju ingen anledning att vara stolt över dem, eftersom det inte är min förtjänst att de är så fantastiska som de är.
      Margaretha

      Radera
  4. Jag har över huvud taget svårt för alla superlativer som fr a amerikaner ägnar sig åt. Det blir inflation i språket då och alla nyanser försvinner. Tyvärr smittar det svenskan. Jag känner mig ibland tråkig i sällskap där superlativen flödar över sånt jag tycker är antingen självklart eller mediokert. Då undrar jag om jag är en sån där negativ surkärring och glädjedödare... Uppskattning kan man ju meddela utan att överdriva.
    Kramar tror jag ingen kan få för många men överdrivet beröm tror inte gagnar någon, lika litet som ständig kritik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Kunde inte ha sagt det bättre själv - ska jag då vara stolt över dig?
      Margaretha

      Radera