onsdag 3 april 2013

Ja, jag kände jordbävningen

Earthquakes in Divers Places
Ruth Palmer

Strax före fem i morse hördes en dov smäll och sängen  skakade till. Jag var redan vaken, men hade inte stigit upp eftersom älsklingen sov så gott med nosen under min haka. Han for yrvaket upp och tittade sig omkring. Naturligtvis visste ingen av oss vad som hände. Förresten kan jag bara tala för mig själv, älsklingen visste kanske, fast han inte lät mig veta.
Lite senare hörde jag på nyheterna att en jordbävning ägt rum, en mil härifrån, med uppemot 2,3 på richterskalan.
Har bara upplevt en jordbävning en gång tidigare, det var i Bradford i England. Jag deltog i en kurs på universitetet  vår grupp höll till på åttonde våningen, och läraren höll som bäst på att förklara något när hela rummet rörde på sig. Jag trodde först att jag var dålig och skulle till att svimma. Men så såg jag att alla, utom vår lärare, höll i sig i bänkarna och såg undrande ut. Det lustiga var att läraren som stod mitt på golvet, inte märkte något  inte förrän hon tog ett steg framåt och lade händerna på en bänk, kände även hon att det skakade. Jag minns inte längre vilken styrka det var på den, men den var betydligt starkare än dagens, och hade sitt epicentrum i Wales, vilket ju ligger en bra bit ifrån Bradford.
Jag kan tycka att det är lite lustigt, att jag som varit en hel del i Kalifornien, aldrig (tack och lov) varit med om en jordbävning där. Det närmaste jag kommit, var en gång när det var en rejäl jordbävning medan vårt plan gick in för landning i San Francisco. Men jag har nu känt jorden skaka både i Sverige och England, länder man inte förknippar med jordbävningar.

12 kommentarer:

  1. Mycket konstigt! Har bara känt av en (lindrig)sådan när jag gick på lärarhögskolan i Linköping på 70-talet. Var i biblioteket och bokhyllorna rörde på sig. En mycket obehaglig känsla - men det gick fort över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Ja, jag är innerligt tacksam över att bo i ett land där vi bara har naturhändelser - och inga katastrofer (nästan inga i alla fall).
      Margaretha

      Radera
  2. Nu och då så händer liknande i Bottenhavet, men ingen tycks märka dem särskilt mycket. På torra land är de säkert mera märkbara. Obehagligt...
    Tur att det var en litenliten en....

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Samtidigt som det är obehagligt, och jag vill leva utan, så tycker jag att det är fascinerande att vårt klot lever - att det inte bara är en död kula.
      Margaretha

      Radera
  3. Skåne har skakat några gånger så att jag känt det, senast för ca 3-4 år sedan. Tack och lov har det inte varat så länge. Första gången, för kanske 25 år sedan, som jag minns vaknade vi av att hela huset skakade och jag trodde att värmepannan höll på att explodera. Jag hade jour hemma och när jag talade med narkossköterskan som sov på sjukhuset berättade hon att hennes säng hade flyttat sig över rummet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      De lär ju vara relativt vanligt med dessa små skalv. Hade man inte nämnt det på radion hade jag väl inte tänkt mer på det. Det skakade, och lät inte mer än när en lastbil tippar ett lass grus.
      Margaretha

      Radera
  4. Kan man säga var en skakande upplevelse. Konstigt att inte katten markerade för djur brukar ju vara lite känsligare än vi människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Renée,
      Nätt och jämt skakande - mer som ett litet pirr.
      Det var nog för litet för att Åskar skulle reagera. Det ska kanske till katastrofer, för att djur ska ändra sitt beteende.
      Margaretha

      Radera
  5. Men var? Det har jag missat helt och hållet. Läskigt!
    "Min" enda jordbävning var i Chile. Varorna lämnade butikshyllan och hamnade på golvet, folk sprang ut på gatan, jag tog mina barn och satte mig i säkerhet så gott jag kunde, dvs i en busskur. Men det gick fort över och var tydligen vardag för alla andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Det var två skalv - det första mitt i natten i karlstadtrakten. Det andra några mil längre norrut, några timmar senare.
      Bor man i områden där det brukar inträffa naturkatastofer, blir man nog tvungen att lära sig att koppla bort tanken på dem - utan att för den skull förringa riskerna.
      Margaretha

      Radera
  6. Nej, England och Sverige förknippas ju inte vanligtvis med jordbävningar men visst förekommer de. Skönt att den inte var stor i alla fall. Vet inte ens om det skulle kunna bli en stor jordbävning i Sverige.
    Har känt ett par jordbävningar här i Kalifornien och några på Hawaii.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Riktigt stora bävningar, tror jag inte att det är någon risk för - men en bra bit större än den här kan de nog vara.
      Vulkanutbrott verkar ännu värre tycker jag. Såg en gång en animerad film om vad som skulle kunna hända om det blev ett utbrott i yellowstoneområdet. Det var skrämmande. Ingen idé att fly per bil - då gäller det att ha en helikopter utanför köksdörren.
      Margaretha

      Radera