måndag 22 april 2013

En utdragen procedur

Glaset det handlar om, ser ut som det här,
 fast det är större. (Den som känner igen kyrkan
får ett hedersomnämnande och en virtuell
hurrning — inte hurring! Det senare ordet finns
inte med hos NE, men nog finns det?)


Som en del av er vet, är min mor till åren kommen, och klarar sig inte utan hemtjänsts, minst sagt, tvivelaktiga insatser.
Före jul rev en av tjejerna ner ett fotografi av min mormor. Fotot stod på ett litet bord, och tjejens förklaring (men ingen ursäkt) var att det fastnade i filten. Nu kan jag inte för mitt liv förstå vad filten hade på det bordet att göra — men det är en annan historia.
Jag tror att den här sortens fotoramar (som inte är en ram) var populära i början av förra seklet — fotot sitter bakom ett tjockt glas, med snedslipad kant, som är fastspänt i en rätt spinkig metallställning. Alltså, glaset gick i två delar, vilket jag i ett mejl meddelade en av cheferna på hemtjänst. Jag utgick från att all personal är försäkrad och att det inte skulle vara någon stor affär.
Efter två månade hade jag fortfarande inte fått svar på mitt mejl (vilket är helt normalt i vår kommun). Då skickar jag ytterligare ett mejl och frågar när jag får ersättning för glaset — ett mejl som jag får svar på, med en undran om vad glaset kostar. Jag har haft telefonkontakt med en glasmästare och kunde tala om att det blir ett relativt dyrt kalas, glaset, cirka 17 x 7 cm, kommer att kosta mellan 1000 och 1500 kronor. Den uppgiften fick kommunen att be om glaset så att de kunde laga det. Enligt glasmästaren är glaset irreparabelt, men efter att ha fotograferat det, ger jag det motvilligt ifrån mig för att kommunen ska kunna beställa ett nytt. Sedan dess har en total tystnad rått, ända tills jag för några dagar sedan frågade när jag skulle få det nya glaset. Jag menar, hur svårt kan det vara för en kommun att anmäla en skada av det här slaget till sitt försäkringsbolag? Kanske har vår fattiga kommun underlåtit att betala sina premier.
Jag har nyligen haft kontakt med en tjej på något som heter Insplanet. Jag har aldrig hört talas om dem tidigare — det har nog inte min kommun heller, jag ska kanske rekommendera dem att vända sig dit för en översyn av sina försäkringar.

6 kommentarer:

  1. Vad synd på den fina gamla fotoramen. Även om du får en ny är det ju – ja, en ny och det är inte riktigt samma sak.

    Kyrkan ser ut som en så kallad Tegnérlada men vilken, det vet jag inte.

    Hurring har jag aldrig hört, men väl hurril. Fast det vill jag inte ha någon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin
      Som du säger är det inte riktigt samma sak med nytillverkat som originalen.
      Det är Hössna kyrka i Västergötland - om det är en Tegnélada vet jag faktiskt inte. En av mina förfäder var kyrkoherde därstädes, så jag har en bok om kyrkan, får leta fram den och se om det står där.

      Det är nog ingen av oss som vill ha varken, hurril, hurring eller lusing.
      Margaretha

      Radera
  2. Hurring finns i SAOL, hurril likaså med förklaringen hurring. I mina trakter säger vi lusing som också finns i SAOL med samma betydelse.
    Fotoglaset är ju en löjlig långbänk! Fick du något svar på frågan nu?
    När min mor flyttade in på äldreboende kunde hemtjänsten inte hitta hennes nycklar och menade att de var tappade in under sätet på en av deras bilar och inte gick att få fram utan en kostsam demontering. Jag tror det var fria fantasier men det var inga problem alls att byta alla låscylindrar och skicka räkningen till kommunen. Du skulle kanske själv ersatt glaset och bett glasfirman skicka räkningen till kommunen eftersom det ju var klarlagt vem som slagit sönder det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Tack för "uppslagningen", det hörs att orden har samma ursprung - men jag undrar varifrån lusing kommer.
      Jag tänkte nog tanken, att fixa det själv - men var rädd för att jag inte skulle få någon ersättning alls om jag inte hade hemtjänst välsignelse. Och de ville ju uppenbarligen sköta det på sitt vis.
      Allt jag vet är att glasmästaren har glaset och att frågan bollats över till en annan chef inom omsorgen.
      Ja, du store värld, så mycket man kan säga om hemtjänsten!
      Margaretha

      Radera
  3. Hemtjänsten verkar inte riktigt vara den mest "stabila" organisation som finns.
    Kanske du skulle gjort som Olgakatt föreslår. Vad trist med det skadade glaset.
    Jag har fått ligga på hemtjänsten som min mamma har eftersom hon inte fått komma ut på promenader under flera månader - man har skyllt på vintern och halkan. Idag lär hon ha fått komma ut - efter flera påtryckningar från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Jag skulle kunna skriva en bok om hemtjänsten - och det skulle bli en sorglig läsning.
      Det lär finnas fungerande hemtjänst på somliga orter - men det är nog mer undantag än regel. Det har jag förstått sedan jag hamnade mitt i vår socialtjänst.
      Jo, det finns enstaka personer som är bra, men det är en minoritet.
      Det är jättejobbigt att hela tiden kolla att rätt saker blir gjorda - så jag kan bara föreställa mig hur svårt det måste vara att få det att fungera på distans!
      Margaretha

      Radera