Storstad kontra landsort

Linda bor på Bleecker Street i New York City, inte ens tio minuters promenad från Lisa på Horatio Street. Två av mina vänner som inte kan tänka sig att bo någon annanstans, än just där de bor. Det lustiga är att när de förklara varför, använder de ungefär samma argument som min väninna Rita, som bor i en söt by på engelska landsbygden.

I Ritas by väntar man sig nästan att få se Miss Marple rensa ogräs i sin trädgård och blir inte ett dugg förvånad när det dyker upp några tjejer i yngre tonåren på sina hästar. Eller när ett par småkillar i skoluniform, kortbyxor och slipsen på sned, uppenbarligen glömt bort att gå hem efter skolan, och i stället håller på med ett mystiskt murbygge på ett gärde bakom skolan. Med tåg ta’r det en dryg timma att komma till London.

Linda och Lisa försäkrar mig att det är så trevligt att bo i kvarter där man känner de flesta, pratar med varandra i affärerna och ordnar fester tillsammans. (Fast så utskälld som jag blivit av en kassörska i det lilla snabbköpet där, har jag aldrig blivit någon annanstans — bara för att jag inte fattade vilken knapp jag skulle trycka på när jag betalade med kort, reste hon sig upp och vrålade åt mig att det väl inte var så svårt). De skolor de valt åt sina barn ligger visserligen en bra bit därifrån, och transport måste ordnas varje dag — men vad gör man inte för sina barn.

Bortsett från att Ritas barn slutat skolan, som bara ligger fem minuters väg från hennes hus, (och jag aldrig blivit utskälld av någon i hennes by) så lever dessa kvinnor ungefär samma slags liv.

Rita åker rätt ofta till London för att gå på museer och konserter, precis som Linda och Lisa åker flera kvarter norrut för att göra detsamma. Skillnaden är att Rita måste ta’ tåget medan de båda andra kvinnorna ofta åker taxi.

Visst finns det skillnader, man ser mer tweed och lågklackade snörskor än märkeskläder i Ritas by. Alla kvinnorna är aktiva i olika föreningar — men i kyrkans församlingshem i England serveras det te medan det i New Yorks gallerier serveras starkare saker i glas på fot.

Sociala koder finns både i storstaden och på landet — livet i NYC påminner mig mycket om det livet en del av mina Stockholmsvänner förde i min ungdom. Då skulle man spela brännboll i Lill Jansskogen varefter det picknickades på kyckling och vin. Medan man på landsbygden inte ska sticka av för mycket, vare sig det är i England eller Sverige (eller i något annat land). Din granne vet ofta mer om dig än du vet själv. Fast å andra sidan insåg jag, när jag hälsade på Lisa på Horatio, att dörrvakten i huset talade om för de andra hyresgästerna vem jag var, och varifrån jag kom — den mänskliga naturen förnekar sig aldrig!

Ingen av dem skulle kunna tänka sig ett annorlunda liv — men ingen av dem förstår varför jag småler när de säger det.

Boken som fick mig att tänka i de här banorna, har jag berättat om på grannbloggen.