Att återfinna ett parkerat fordon

När jag läste om hur Magdalena fick stå ett par timmar i kö för att komma ut från ett parkeringshus, så mindes jag plötsligt en dag i San Francisco. Vi hade parkerat på översta våningen i ett parkeringshus — om det var sjätte eller åttonde våningen, minns jag inte längre. När vi på hemvägen klev in i den fulla hissen på nedre botten, för att hämta bilen, kom en liten chic dam springande. En äldre herre tryckte tillbaka dörren så att hon kunde knö in sig hos oss andra. Eftersom hon inte nådde fram till knapparna så tittade hon uppfordrande på de som stod närmast dem och sa’ “garage”, med vad jag uppfattade som fransk brytning. En dam påpekade att hela huset var “garage”, men den lilla chica damen kunde uppenbarligen inte engelska, utan upprepade bara sitt “garage”. När hissen hade stannat ett par gånger för att släppa av bilägare, och man bara såg en oändlig massa bilar från hissen, insåg hon tydligen att hela huset var garage och klev med en axelryckning av, nästa gång hissen stannade.

“Jag hoppas verkligen att hon hittar sin bil i dag”, sa’ någon när dörrarna stängts, och vi for vidare mot toppen.

Helt säker är jag inte men jag tror att jag tog den här bilden från parkeringshuset.

Två tips har jag när det kommer till att hitta tillbaka till sitt fordon, båda beprövade. Den sommaren vi flyttade mitt i en värmebölja och jag hade en sparkstötting på taket, hade jag inga som helst problem att hitta bilen på stormarknaden.

Min kusin Anne, gick på universitetet i Davis i Kalifornien, där tilläts inte bilar på universitetsområdet utan alla cyklade. Efter att ha irrat runt och letat efter sin cykel de första veckorna, målade Anne helt resolut blommor på hela cykeln.