Den 3 juli 1869 invigdes världens första kugghjulsbana — loket “Old Peppersass” var loket som drog upp tåget till toppen av Mount Washington.
De finns de som säger att Old Peppersass var förebild till det lilla loket i sagan “Little Engine That Could”. Men varken Wikipedias artikel om sagan, eller artiklar som handlar om Old Peppersass, nämner något om ett eventuellt samband.
Sagan är betydligt mer välkänd i U.S.A. än här i Sverige. Den finns med i “Min skattkammare” del 2, med illustrationer av Kerstin Frykstrand. På svenska heter den “Julklappståget”, och den imponerade inte på mig som barn. Kanske tyckte jag redan då att det var struntprat att man kan klara av precis allt man vill. Det finns de som ser berättelsen som en metafor för den Amerikanska drömmen — är man bara optimist och arbetar hårt kan man bli både president, millionär och rockstjärna.
En av Kerstin Frykstrands illustrationer
från Min skattkammare
Och så här slutar sagan:
He then went to another great engine and
asked:
"Can you pull that train over the hill?"
"It is a very heavy grade," it replied.
The superintendent was much puzzled, but he
turned to still another engine that was spick
and span new, and he asked it:
"Can you pull that train over the hill?"
"I think I can," responded the engine.
So the order was circulated, and the engine
was started back so that it might be coupled
with the train, and as it went along the rails it
kept repeating to itself: "I think I can. I think
I can. I think I can."
The coupling was made and the engine began
its journey, and all along the level, as it rolled
toward the ascent, it kept repeating to itself:
"I ---think ---I can. I ---think ---I--- can. I ---think--- I ---can."
Then it reached the grade, but its voice could
still be heard: "I think I can. I----- think-----I-----can.
I -----think----- I----- can."
Higher and higher it climbed, and its voice
grew fainter and its words came slower:
"I -------think --------I-------can."
It was almost to the top.
“I ---------think"
If was at the top.
"I ---------can."
It passed over the top of the hill and began
crawling down the opposite slope.
'I ------think------- I------ can------I----- thought------I-------could I----- thought-----
could. I thought I could. I thought I could.
I thought I could."
And singing its triumph, it rushed on down
toward the valley.
hm, jag får erkänna att jag inte tänkt på den på det sättet. sis & jag älskade den när vi var små det var faktiskt den som vi lärde oss läsa i. fast egentligen har du rätt, vilken dålig mamma jag är som läste den för mina barn när de var små fast de gilla den nog inte lika mycket som sis & jag.
SvaraRaderaDebbie,
SvaraRaderaDu visste väl inte bättre - nu när du är stor och klok har jag förstått att du har sunda idéer (= tycker som jag)).
Jag har ju aldrig träffat dina barn, men såvitt jag förstår har de klarat sig bra i livet trots little engine.
Margaretha
På nervägen tycker jag loket skulle ha sagt att det kunde, inte att det trodde att det kunde! Men det skulle väl vara i rytm med skenskarvsdunket, förstås.
SvaraRaderaVäldigt många barnsagor har ju en uppfostrande baktanke (Pollyanna!). Inte konstigt kanske att jag gillade gamla folksagor bättre med troll och magi eller Pippi med hennes anarkistiska tilltag. Fast det är ju också ett försök till uppfostran...
Olgakatt,
SvaraRaderaDen konstnärliga friheten!
Old Pepperssass liv slutade ju med katastrof på en nedfärd, så det var kanske tryggast att hålla fast vid att bara tro.
Det fanns nog inte en barnbok, i barnbokens bardom, som inte höjde ett pekfinger. Frågan är om de inte sitter i fortfarande - fast vi nu har andra värderingar.
Inte bara barnböcker förresten, böcker skulle vara uppbyggliga! Om du hoppar över till tebloggen kan du i gårdagens inlägg läsa om hur skadligt man 1849 ansåg det var att läsa romaner. Klart man var tvungen att anlägga moteld.
Margaretha