Grazing Hippos, Chobe National Park, Botswana, Africa
Peter Groenendijk
Inte sällen har jag lagt märke till små feta ungar, med läsk och godis i högsta hugg här på byn. Och jag är övertygad om att de finns överallt — inte bara i min by. Inte bara ungar förresten, människor i alla åldrar tycks ha lika svårt att leva utan en godispåse som sin mobil — fast nu för tiden heter mobilen något tjusigare.
Inte ens om jag känner idisslarna säger jag något, såvida de inte självmant ta’r upp ämnet. Jag har insett att de, liksom alkoholisten, för det mesta säger att de kan sluta med godis när som helst. Men visst bekymrar det mig att så många människor stoppar i sig så mycket ohälsosamma kalorier dagligen och stundligen.
I dag hittar jag så denna artikel som för fram teorin att den enorma viktökningen, hos den amerikanska befolkningen, beror mer på allt småätande än på att portionerna blivit större. Kanske en kombination, tänker jag efter att ha läst artikeln.
Se’n vet jag ju att de finns de som hävdar att idisslandet är en effektiv metod att gå ned i vikt. Första gången jag läste om det var nog i en amerikansk tidskrift, där man förordade “grassing” — men om jag inte minns fel så rörde sig inte om att utan paus stoppa i sig vilken smörja som helst. Men det har jag däremot läst om i svensk press, jag minns ett stort uppslag om en tjej som hade gått ner till sin önskevikt genom att alltid tugga på sega råttor! Naturligtvis säljer den sortens populära budskap.
Bortsett från det ohälsosamma med idisslandet, så är det inte vackert. I dag tillbringade jag en timme på apoteket med en apotekare (jo, jag vet att det heter receptarie) som tuggade tuggummi med öppen mun, allt under det att han talade om hur svårt det var att expediera doskunder.
Family Sits for an Afternoon Snack of Bread and Cheese
Howell Walker
Många är de amerikanska gäster vi haft, som betraktat våra organiserade fikastunder som exotiska — att sitta ned tillsammans istället för att stå i kylskåpsdörren och äta när man blir sugen, är faktiskt något nytt för en del. Och jag misstänker starkt att även många svenskar har börjat betrakta det gemensamma fikat (och för den delen även måltiden) som något föråldrat.
Ja, även om jag med mina svenska ögon känner att jag blivit för stor i USA, så är jag fortfarande smal. Men jag vill inte hamna i deras norm. Portionerna är osannolikt stora och jag har aldrig orkat eller försökt att de. Snack ser man ofta, och framförallt hos de som inte borde. Tack och lov har jag inget snacks sug. Det är svårt nog att hitta nyttig och bra mat. Magdalena som tror jag ska ha en ekologisk farm om jag stannar i USA
SvaraRaderaSmåätande och läsk är stora bovar! Söt läsk ger enorma mängder tomma kalorier och mättar inte ett dugg. En kollega som jobbade några år i en liten stad i USA la märke till att de flesta gick runt med en läskeblask i handen HELA DAGEN!
SvaraRaderaOBS att det finns BÅDE apotekare och receptarier, det är olika yrken med olika utbildningar, apotekarnas är flera år längre. Båda kallas däremot farmaceuter.
Det har f ö just kommit en utredning som visar att kunderna är missnöjda med den nuvarande apoteksordningen. Tre gånger så många får vänta mer än 24 timmar på sin medicin och rådgivningen har försämrats.
Antalet apotekare och receptarier är detsamma som tidigare men ska räcka till ytterligare 300 apotek så det är ju inte så konstigt om de upplevs som mera sällsynta.
Magdalena,
SvaraRaderaJa, det kan vara lite farligt att bara (nästan bara) ha onormala människor att jämföra sig med. Tur att du inte har godissug!
En ekologisk farm tycker jag låter som en mycket god idé!
Paradoxen, både i U.S.A. och Sverige är att det kan vara svårt att få bra grönsaker på landet - utbudet är mycket större i storstäderna.
Olgakatt,
Ja, hua! Och jag blir lika sur varje gång jag hälsar på någon som ta'r för givet att jag uppskattar att dricka te och äta en donut (ibland har man inget val) i bilen eller på gatan, på väg någonstans.
Bäst att jag kallar dem alla farmaceuter i fortsättningen. Jag talade med en kvinna som kallade sig apotekare, fast det stod receptarie på hennes namnskylt, så jag tog för givet att det var samma sak. Antingen var det önsketänkande från hennes sida eller också hade hon inte hunnit få sin nya namnskylt.
Ja, jag hörde på radion att många är missnöjda med apoteket. Jag är osäker på om det beror på att den ordinarie personalen är på semester, eller om det är nyordningen, men på sista tiden har det varit struligt varenda gång jag varit på apoteket.
Klåfingrigt att ändra på sån't som fungerar som det ska!
tycker
Margaretha
Jag gissar att det är samma "syndrom" mellan receptarier och apotekare som mellan sjuksköterskor och läkare och, som jag lärde mig härom dagen, mellan barnskötare och förskollärare!De med den kortare utbildningen kan inte för sitt liv begripa vad de med den längre kan mer än de själva! Och framför allt kan det ju inte rättfärdiga en högre lön!
SvaraRaderaJag känner manliga sjuksköterskor som inte rättar till missförståndet när patienter tror att det är doktorn de talar med... Med kvinnliga läkare är det ju ofta tvärtom och det kan behövas VÄLDIGT tydlig information.
Olgakatt,
SvaraRaderaKäre tid, det är inte lätt om man alltid vill vara värst!
Margaretha