Alla medlemmar mellan 19 och 25 år som anses
lämpade uppmuntras att bli missionärer
I min bekantskapskrets finns inga mormoner — däremot en kille som varit mormon och hoppat av. Avhoppet skedde först i vuxen ålder så han hann med att fullfölja den (näst intill) obligatoriska missonsresan.
Det är intressant att träffa dessa välvårdade och artiga ungdomar som aldrig frågar vad du gör — deras frågor gäller alltid familjen, eftersom familjen är det viktigaste (näst religion) i deras liv.
Från min tidiga barndom på 50-talet minns jag hur ett gäng mormonpojkar, ute på sin missionsresa brukade besöka oss. Första gången var det nog bara ett par stycken som ringde på dörren, men så småningom tog de med sina kamrater och hälsade på. På den tiden var det inte lika vanligt som i dag, att svenskarna talade engelska, så vi blev lite av en tillflyktsort för dem på deras lediga stunder. Av diskussionerna minns jag inget, det var jag för liten för — men jag minns hur ett helt gäng unga killar satt på golvet, lutade mot väggar och möbler, fikade och umgicks.
Och naturligtvis undrar jag hur det gick se’n — förblev de aktiva och rättrogna mormoner, eller bara mormoner till namnet — skaffade de flera fruar (trots att det är förbjudet) — har jag kanske mött någon av dem på gatan när jag besökt Salt Lake City...
om de lever måste de ju vara pensionärer vid det här laget.
Jag ryser av alla slags missionärer och mormongossar dyker upp här ibland också. Jag har haft några av dem på operationsbordet också när de fått blindtarmsinflammation, t ex. men då har de avstått från att missioner, tack och lov. Oftast är de inte lika klistriga som jehovas vittnen utan artigare men i mina ögon lika absurda.På min mormors sida lär någon ha låtit värva sig och min mor brukar prata med fasa om dem hur de sådde split i släkten.
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaMormoner har inte drabbat mig se'n jag var barn, annat att jag träffat icke missionerande mormoner - men det är nog en annan sak.
Jehovanter kan vara förfärliga, men jag tror att de gått charmkurser, för de är inte lika påstridiga som förr.
Att ha dem på operationsbordet är säkert bättre än vid dörren - fast de kanske försöker missionera där i glipan mellan vaken och sövd? Fast du gjorde kanse som en annan anestesiolog jag känner, han sa' jag söver så fort det går för att slippa höra deras hemligheter.
Margaretha
tillsammans med
B och Å
på trappen med
75% luftfuktighet
och 25° värme -
inte riktigt skönt