är inte lätt.
Pia kontaktade mig sedan hon i förra veckan läst mitt blogginlägg "Röster". Samma dag hade hon och några vänner diskuterat hur radioröster förändrats bara under de senaste åren. Hon hade skrivit till ett musikprogram, och framfört sin uppfattning att det var väldigt mycket prat för att vara ett musikprogram. Dessutom undrade hon om inte programledarna kunde få goda råd om röstvård av sin arbetsgivare. Hon oroade sig för att man kunde ta' illa upp, och frågade om jag tyckte att hon kunde skicka mejlet. Eftersom brevet var sakligt, och inte på minsta sätt ovettigt, tyckte jag att det var helt OK. Jag hade alltså samma uppfattning som de andra fyra vännerna, som hon rådfrågat, hade.
I sitt svar säger programledaren:
"Det har stört mig att uppleva en stor hjärtlöshet från lyssnarna nu när jag försöker komma in i rollen som programledare. Det är inte OK att vara skittaskig."
Detta tyder, såvitt jag kan förstå, på att fler lyssnare uttryckt samma synpunkter.
Nu har Pia bett om ursäkt, förklarat att det inte var hennes avsikt att såra någon, och fortsatte:
Min avsikt var att ge konstruktiv kritik, vilket jag tycker är fullt berättigat, när det gäller ett populärt radioprogram.
Jag diskuterade min kommentar med många av mina vänner innan jag skrev det, just därför att jag inte ville att någon skulle bli ledsen. Alla var överens om att man som lyssnare måste få ge sina synpunkter också när de inte är bara positiva.
Jag måste tillstå att jag blev förvånad över den starka reaktionen från radions sida. Det är aldrig roligt att bli kritiserad, men nog borde ett företag som Sveriges Radio vara öppen för synpunkter från lyssnarna?
Själv har jag slutat lyssna på programmet i fråga. Så min reaktion när Pia frågade om jag tyckte hon kunde skriva, var att hon gjorde rätt som inte liksom jag bara teg. Säger inte lyssnarna vad de tycker kan man ju inte begära att Sveriges Radio ska kunna veta vad folk vill höra.
Bara formuleringen och ordvalet i svaret ger mig signalen att den här personen är ingen jag skulle vilja lyssna på, varken med eller utan musik.
SvaraRaderaAtt dessutom inte ens kunna ta kritk är ju erbarmligt och infantilt.
Däremot är det många av sommarpratarna jag gärna skulle höra - om de inte spelade i min smak så trist musik. Torgny Lindgren var ett lysande undantag hittills. Alternativet att köpa programmen på CD utan musik verkar annars lockande.
Olgakatt,
SvaraRaderaJa, jag blev minst sagt förvånad när jag läste svaret. Nog skulle man kunna säga att man inte tycker att kritiken är berättigad, på ett hövligare sätt!
Jag står som sagt inte ut med allt prat, så jag väntar med att lyssna tills sommaren är över och den ordinarie programledaren är tillbaka. Visserligen pratar även hon i mesta laget - men trevligare.
Jag håller med dig om sommarpratarnas musik. Visserligen kan man dra ner ljudet, med det blir ett evigt pillande på volymkontrollen.
Margaretha
Ett märkligt förfarande från radions sida. Är man offentlig så får man räkna med att det kan komma synpunkter, det handlar om alla. Konstruktiv kritik skall man ta till sig och fundera på varför man har fått sådan, även fast det svider.
SvaraRaderaKarin
Oh, min första reaktion var exakt som den Olgakatt skriver om ovan (som jag för övrigt tipsar om att lyssna på podversionen av sommarpratarna vilken är utan musik). Tänk så mycket konstruktiv kritik som uteblir just på grund av rädslan/oviljan att eventuellt såra den andra. De flesta gör som din vän Pia och rådfrågar innan och vill såklart inte vara elaka.
SvaraRaderaDet är ju inte klokt att svara så! Jag tycker att det skulle anmälas till Sveriges Radio.
SvaraRaderaOm det är det programmet jag tror så har jag oxå slutat lyssna på det.
Karin,
SvaraRaderaMan kan tycka så, men hade tösen fått fler brev med synpunkter, var det kanske det här brevet som fick sinnet att rinna över. Kan bara hoppas att hon med åren lär sig att inte svara i vredesmod.
Åsa,
Det är svårt att ge kritik, vi låter nog bli lite till mans därför att det är obehagligt och vi inte vill såra. Obehagliga sanningar svider alltid - men efter en tid är man glad att någon gjorde en den tjänsten.
Siv,
Just nu är Pia bortrest, hon får väl ta' ställning när hon kommer hem. Frågan är om hon orkar - hon blev ju också ledsen när hon förstod att hennes brev inte föll i god jord.
Margaretha
med avstängd radio
Låter som det var samma programvärd jag skrev till. Hade liknande synpunkter som Pia, och fick ett liknande svar. Man får nog skriva till ledningen om det ska hjälpa. Men jag kan ge mig fan på att de håller sina anställda om ryggen och kommer med ett mjäkigt svar.
SvaraRaderaKaja,
SvaraRaderaJag är rädd för att du har rätt, förmodligen är det många stofiler av min sort som skriver och klagar på än det ena och än det andra. Men visst har du rätt - man ska säga ifrån och inte som jag bara låta bli att lyssna.
Margaretha