Gutenberg, grammofonarkivet och jag

Edward Alexander MacDowell

Jag har nog nämnt tidigare att det vimlar av böcker om musik och musiker hos Gutenberg — och även ett antal skrivna av musiker.

Med jämna mellanrum läser jag någon av dem och tänker att det här måste jag skriva om. Man tänker så mycket.

Nu senast har jag ägnat mig åt en bok med den nätta titeln: “Contemporary American Composers — Being a Study of the Music of This Country, Its Present Conditions and Its Future, with Critical Estimates and Biographies of the Principal Living Composers; and an Abundance of Portraits, Facsimile Musical Autographs, and Compositions”. Den är skriven 1900 av en herre vid namn Rupert Hughes. Wikipedia har en kort artikel om honom, med ett porträtt, han ser ut precis som han skriver!

Men oavsett vad jag tycker om författaren och hans preferenser är det intressant att få lära känna kompositörer som jag aldrig hört talas om tidigare.

Metodisk som jag är, började jag från början, och den första kompositören som behandlas är Edward MacDowell (1860-1908), som jag faktiskt hört talas om, men inte mycket mer.

”The matter of precedence in creative art is as hopeless of solution as it is unimportant. And yet it seems appropriate to say, in writing of E. A. MacDowell, that an almost unanimous vote would grant him rank as the greatest of American composers, while not a few ballots would indicate him as the best of living music writers”, inleder författaren kapitler som handlar om denne man. Naturligtvis blev jag nyfiken, och när jag hittar en ljudfil till ett av hans stycken klickar jag på den länken. Tyvärr är ljudet så lågt att jag nödgas krypa in i datorn för att höra något. Och eftersom jag är en storlek större än min dator, hörde jag inte mycket av stycket.

Då bestämmer jag mig för att fråga om Önska i P2 kan spela stycket för mig. Stycket jag önskade är ”Clair de lune” (Debussy och Fauré var alltså inte ensam om att inspireras av månskenet), men efter att ha dammsugit skivuniversum kunde grammofonarkivet konstatera att det inte finns några inspelningar av det. Men Lars-Erik på grammofonarkivet kunde istället erbjuda mig ett annat stycke av E. A. MacDowell, ”To a Wild Rose” (Op. 51:1), som han säger är vackert. Min mor som minns stycket se’n sin barndom håller med.

Så i morgon mellan 9 och 10, kommer ”mitt” stycke att spelas.

Clair de lune