Eller för att vara mer korrekt — det bästa råd som getts
är att man i Önska i P2 tipsade om Kungliga Akademiens ljudmanifest. Det ta'r kanske en kvart att läsa — men gör det! Det är i allra högsta grad läsvärt. Jag blev så glad över att få länken dit, för jag hörde talas om manifestet för flera år se'n, men läste det inte, och har se'n glömt bort dess existens. I inledningen står bland annat:
"Den akustiska nedsmutsningen är nu omfattande även i Sverige. Överallt och när som helst på dygnet utsätts vi för ljud vi inte önskar. Den totala ljudnivån ökar på ett i det närmaste okontrollerbart sätt. Allt fler blir störda av buller, allt fler får obotliga hörselskador."
rustad för ett väntrum
See how nature — trees, flowers, grass
— grows in silence; see the stars, the
moon and the sun,how
they move in silence. . . .
We need silence to be able to touch souls.
Mother Teresa
När man kommer in i ett väntrum där radion eller teven är påslagen, känns det inte riktigt bra att gå direkt fram och stänga av, så numera är jag alltid utrustad med antifoner när jag vet att jag ska tillbringa tid i ett väntrum. Tyvärr stänger de inte ut allt ljud, då är en lösning att ta' en stol och sätta sig utanför — med risk för att jag inte hör när jag blir uppropad.
Jag har funderat mycket på detta, varför vi måste ha ljud överallt, vi mänskliga varelser. Själv blir jag bara trött av allt glam och prat som inte gagnar till någonting annat än att stressa upp tempot och blodtrycket. Skulle skön musik, mjuk och följsam följa en så var det en annan sak men så är det sällan.
SvaraRaderaKarin på väg till växthuset...idag regnar det
Karin,
SvaraRaderaJag har hört av många att de inte vill ha tyst därför att då blir de tvungna att möta sig själva, då tränger sig alla oönskade tankar på.
Jag vill inte ens ha "skön" musik i offentliga miljöer - för vem avgör vad som är skön musik? Det jag gillar tycker andra inte om - och jag vet med säkerhet att så'nt som andra tycker är vilsamt kan få mig att yla och klättra på väggarna (t.ex. Spiegel im Spiegel, som är så populär).
Margaretha
mitt i en vacker
sommardag
Hej! Jag kan inte annat än hålla med. Jag undviker störiga miljöer så mycket jag någonsin kan. Ingen kan få in mig frivilligt i ett varuhus eller en butik med "mysmusik" på. Vill jag ha musik, så lyssnar jag aktivt och så väljer jag själv vad jag vill lyssna på.
SvaraRaderaJag tror också att människorna är så uppvarvade idag att de inte vågar stanna upp och möta tystnaden och sig själva. Tragiskt, det som är så skönt.
Aila,
SvaraRaderaDet är märkligt att vi ändå tycks vara ganska många som inte gillar bakgrundsmusik - trots det blir det mer och mer.
Läste nyligen en artikel om hur det finns konsulter som sätter ihop musikprogram som ska attrahera den sortens kunder som affären vänder sig till!
Jag har mött en del del människor som skräms av tystnaden, det är som du säger, verkligen tragiskt.
Margaretha
Jag har vid flerfaldiga tillfällen klagat i butiker men får i allmänhet svaret att "alla" vill ha det så här. Inte ens när jag säger att jag då tyvärr inte har ro att handla utan går min väg bryr man sig. Jag t o m bytte tandläkare när jag flera gånger sagt ifrån om musiken i väntrummet och där man satt ensam(!) och sköterskan med en dåres envishet hävdade att "alla" tyckte det var trevligt.
SvaraRaderaGlassbilen ska vi bara inte tala om. ÖRK.
Olgakatt,
SvaraRaderaNej, vi är väl en försumbar grupp sedd från affärsidkarnas synpunkt.
Jag har också sagt till min tandläkare flera gånger - utan resultat. Nu dra'r jag ur kontakten så snart jag kommer in i väntrummet - om ingen sitter bredvid radion.
Glassbilen hör vi tack och lov bara på avstånd - att bo i ett villasamhälle och höra den timmar i sträck måste vara förfärligt.
Margaretha