lördagen den 28:e februari 2009

Bildlös undring

Det händer att jag får mejl med erbjudande om barnporr. Inte särskilt ofta, men varje sådant mejl är ju ett för mycket. Hitintills har jag bara slängt det — men alltid undrat om man borde anmäla det. Men vart? Hur gör ni?

Dagens längtan


Istället för dagens vy efter en natt med -20°
0



fredagen den 27:e februari 2009

Pajad efterrätt, tidsfördriv & sparsamhet



Jo då, jag hann peta i mig lite mat trots att Christina hade en länk till anagramtjänst och Rut lockade med att göra skivkonvolut (se föregående inlägg). Det blev 500 anagram när jag plitade in hela mitt namn — 20 bokstäver i namnet ger många kombinationer.
0
Pajen jag gjorde i går blev god fast den inte alls blev som den skulle. Den som vill ha receptet på Grape Fruit Pie får hoppa över till grannbloggen
.

0
0
I en av Christinas kommentarer diskuterades hur man gör när man spar sin blogg — ifall Blogger skulle bli ännu fnattigare. När jag började blogga kopierade jag faktiskt inläggen eftersom jag inte litade på tekniken, men se'n tog lättjan över och jag har inte gjort det på ett tag. Nu har jag gått tillbaka för att kolla om allt är kvar, och ser att bilderna har trillat bort på rätt många ställen. Jag mins ju inte alltid vad jag använt för bilder, så de bilderna får nog ses som förlorade och jag har börjat spara igen.

Som om jag inte hade annat att göra


Hittade detta tidsfördriv hos Rutan, som hittat det på Facebook. Och tid tog det för datorn hängde sig mitt i skapandet och jag förlorade den första bilden som var ett snölandskap.
Så här går det till:
Rules:
1 - Go to "wikipedia." Hit “random” or click http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random The first random wikipedia article you get is the name of your band.
2 - Go to "Random quotations" or click http://www.quotationspage.com/random.php3 The last four or five words of the very last quote of the page is the title of your first album.
3 - Go to flickr and click on “explore the last seven days” or click http://www.flickr.com/explore/interesting/7days Third picture, no matter what it is, will be your album cover.
4 - Use photoshop or similar to put it all together. Preferably in a square format layout, like a nice old-timey vinyl album cover.
5 - Post it to FB. Fast här kan man mena att publicera det på bloggen.

Dagens längtan


torsdagen den 26:e februari 2009

Dimma och färsrand

0
Först nu har dimman lättat. Såg inte till andra sidan av älven i morse — hela världen kändes vadderad, det var tyst och nästan en magisk stämning.
Bryter magin genom att vara lite huslig. Hittade för en tid sedan en "Grape Fruit Pie" i "The Suffrage Cook Book" från 1915. Påminner mycket om vanlig "lemon meringue pie" fast inte så söt. Blir den lyckad återkommer jag till den.
0
0
Ofta finner jag gamla recept mer intressanta än goda. Köttkokboken från 50-talet är inget undantag. Det blev en kokbok så småningom — man fick ett blad i veckan i sin livsmedelsaffär. Det blev till slut 156 blad i en pärm, så det höll ju faktiskt på i tre år. Nu äter jag ju inte kött, men jag tror att även en köttätare skulle hålla med om att bilderna är sällsynt trista. Kanske är recepten bra, sån't förstår jag mig inte på. Den här bilden hör till de muntrare och jag valde den därför att jag känner igen fatet från Libbys blogg.
0

0
Däremot är baksidan på varje blad rolig — där finns det råd av alla de slag, roliga teckningar och diverse små recept.
0

Dagens längtan


onsdagen den 25:e februari 2009

Gebete für die bösen Tagen

0
Ich bitte Dich nich darum, mein Leid von mir zu nehmen.
Ich bitte Dich um die Kraft, es zu besiegen oder es ertragen können.
Lehre mich, froh zu sein,
Ruhig an bösen Tagen,
Mit jener kühnen Zuversicht,
Die an die schweresten Siege,
An die sanftesten Heilungen glaubt.
Ich bitte Dich nicht darum mein Leid von mir zu nehmen.
Ich bitte Dich um die Kraft, es zu besiegen oder es ertragen können.

000000000000000000000 Lezard

Dagens längtan


tisdagen den 24:e februari 2009

Längtan

i juni

och i dag

Snabbmat

0
Det finns annat än burkar som är snabbt enkelt och gott. Jag är säker på att vår middag i dag kunde tävla med Rias i snabbhet och enkelhet — och vi tyckte det var gott.
Armenisk soppa från "Cranks bästa recept". Det var den första kokboken från Cranks, från 1982 och den jag tycker är bäst. Till detta åt vi "biscuits" — alltså det som amerikanarna kallar "biscuits" och som får engelsmännen att tycka att amerikanarna inte har ett dugg reda på sig, varken språkligt eller på något annat sätt.

0
Armenisk soppa - 4-6 personer

50 g (3/4 dl) röda linser, väl sköljda
50 g torkade aprikoser, väl sköljda
1 stor potatis
12 dl grönsaksbuljong
saften av en halv citron
1 msk mlen kummin
2 msk hackad persilja
salt & peppar efter smak

Lägg linserna och aprikoserna i en stor kstrull. Tärna potatisen grovt och lägg den i kstrullen tillsammans med resten av ingredienserna. Koka upp soppaan och låt den sjuda under lock i 30 minuter. Låt den svalna och kör den sedan i mixer tills den är slät. Hetta upp soppan i kastrullen och smak av.

Vi som gillar tjock soppa dra'r ned rejält på vätskemängden, tror jag hade 7 dl i dag.

0
Vet inte riktigt vad jag ska kalla brödet för på svenska, de är ju närmare scones än det vi kallar biskvier. Snabb-bröd kanske — för snabbt är det bara man har gjort mixen. Det är en stor sats som jag förvarar i frysen, och där håller den sig i åratal. Är lite osäker på varifrån receptet kommer och hur mycket jag har ändrat det. Jag tror att jag hittade det i en amerikansk tidskrift på 70 eller 80-talet.
0
SNABB-BRÖDS MIX
6 koppar vetemjöl
4 koppar grahamsmjöl
1/3 kopp bakpulver
¼ kopp socker
2 tsk salt
2 koppar smör

Det enklaste är att dela smöret i tärningar och se'n mixa allt i en mixer. Jag får göra det i flera omgångar eftersom min mixer är liten. Att mäta smör i koppar är lite märkligt — men vet man att 1 kopp smör är 227 g så blir det enklare. En omvandlingstabell är bra för den som inte har en sats med amerikanska koppar.

När man se'n behöver bröd så fiskar man upp 1 kopp mix blandar med ¼ kopp vätska och eventuella kryddor, frukt, ost eller vad man gillar. Jag ökar i regel vätskan till 1/3 kopp för att kunna klicka ut brödet istället för att kavla och ta' ut med mått. Använder man yoghurt eller filmjölk så är det bra att tillsätta ¼ tsk bikarbonat
.


Avslagen

0
I väntan på att bli påslagen sitter jag här och bläddrar i gamla kokböcker.
Libbys inslag om burkmat inspirerade mig att plocka fram "snabblagat" av Ria Wägner från 1955. Den har fantastiskt femtiotalistiska illustrationer av Rita Rapp.

0

0
Här sjungs burkens lov — och även andra halvfabrikat som potatismospulver och kakmix hyllas. Jag är ingen rabiat burkmotståndare även om jag föredra'r "riktig" mat — men jag gillar hur Ria sätter knorr på maträtterna, med ovanliga kombinationer eller dekorationer.
0

0
Hennes kommentar om konservbrytare får mig att småle och grunna över vad jag egentligen skrev i den där engelska uppsatsen, en gång för länge se'n. Jag skrev om en utflykt jag och min kusin gjort då vi glömde konservöppnaren hemma, men inte märkte det förrän vi kom hem, därför att det hade regnat så in i norden att vi inte kunde (ville) göra upp eld. Jag citerade "Tre män i en båt" men min lärare förstod varken alluderingen på Jerome eller antiklimaxen när vi hittade konservöppnaren hemma. Undrar om jag inte har mina gamla krior kvar.
0

" Man behöver inte ha läst "Tre män i en båt" för att veta hur motsträvigt en konservburk kan bete sig när den inte angrips med de rätta verktygen. Alltså bör an ha en väggfast konservöppnare och en annan mer primitiv öppnare i reserv, ifall den vägfasta krånglar."

måndagen den 23:e februari 2009

Jag kan!

0
Jag kan..... kanske bara bära en hink i taget.
0
0
Men nu har vi fått vattnet tillbaka och jag behöver inte bära mer vatten än vad som ryms i vattenkokaren. Skönt!
0

söndagen den 22:e februari 2009

Namnsdag

0
Har länge funderat över den nya namnlängden men först i dag kom jag mig för med att forska lite i det. Wikipedia har en uttömmande artikel där jag fick reda på bland annat vem som gjort 2001 års namnlängd, och kriterierna för den.
Där står att smeknamn inte bör finnas med — men jag har för länge se'n insett att vi alla har olika definition på smeknamn. Jag betraktar Greta som smeknamn till Margareta, ändå finns båda namnen på samma dag. Margit är en diminutivform till Margareta men har trots det en egen namnsdag. Precis som Majken är en diminutivform av Maj. Jag har visserligen känt en Lotta vars namn bara var Lotta — men slår man upp namnet sägs det vara en smekform till Charlotta. Och så här kan jag hålla på längre än vad någon orkar läsa.
Jag har ingen aning om hur vanligt det är att fira namnsdagar nu för tiden — inte så vanligt är min gissning — men hur än namnlängden ser ut är jag säker på att någon blir missnöjd. Man har uppenbarligen plockat bort namn som inte längre är så vanliga, det fanns 917 Napoleon (2004) så han rök, medan de 2151 Leopoldarna kan fortsätta att fira. Men Baltsar finns kvar trots att de bara finns 66 stycken. Med tanke på att äldre namn ofta blir populära så måste det vara knepigt att veta vilka namn som ska strykas och vilka som ska få vara kvar.
Hur man än vänder sig....... och får väl trösta sig med en tårtbit.

Glad Tänkedag!

bilderna från wikipedia
0
Nu har aldrig det svenska begreppet tänkedag slagit igenom här — men de av er som varit scouter har nog firat Thinking Day nå'n gång. Mina Tänkedagar på Our Chalet i Schweiz är fler än jag kan hålla reda på — men alla lika minnesvärda. Många av minna vänner har jag fått genom scouting. Nu är de flesta av oss inte aktiva scouter längre, men vänskapen består.

De som är nyfikna på tänkedagen kan läsa About Thinking Day.
Surfar runt på nätet och hittar en del bloggar som handlar om dagen. "En droppe i havet" talar om scoutrörelsen som en kvinnorörelse — jag har inte tänkt i de banorna, för mig har den internationella aspekten varit den viktiga och jag har nog mer tänkt på den som en fredsrörelse. Men visst har hon rätt, i många länder betyder flickscouting oerhört mycket för de många gånger förtryckt och underprivilegierade flickorna.

lördagen den 21:e februari 2009

Det är alltid något

0
Dagen började bra med brasa och Gutenberg. Men det blev kallare och kallare i rummet — bor man i ett stort gammalt hus så vänjer man sig vid att klä sig i lager, så först reagerade jag inte drog bara åt mig en filt — men efter en stund övervann jag tyngdlagen och reste mig för att se om jag av misstag satt elementen på för låg värme. De var iskalla — alla element i huset var iskalla. Upp på övre våningen för att kolla säk-ringarna (vi har direktverkande el), allt var som det skulle. På med ytterkläderna för att kolla säkringarna i skåpet på ytterväggen. Där var problemet — bytte säkring och kände mig nöjd och glad att det var så enkelt avhjälpt. Jag fick vara glad en halvtimme, då skulle jag laga mat — inget vatten.

När strömmen kommer tillbaka så går pumpen inte på automatiskt och det är enkelt avhjälpt — det vill säga, det är enkelt för den som orkar lyfta cement-locket av brunnen för att krypa ned där. Och det orkar inte jag. Jag har inte heller varit förut-seende nog att skaffa mig unga starka grannar som kan hjälpa mig. Det blev till att åka till verksta'n för att fylla ett par hinkar med vatten. Ett blött och tungt jobb som fick mig att kraschlanda i min blå stol efteråt. Nu har vi hinkar med smält snö på toa och vattenhinkar i köksfarstun.

Har inte ens hunnit gå igenom mina Gutenbergs-fynd — jag såg att det var gott om möss där i dag, men dem får jag ägna mig åt senare just nu är det vila till musik som gäller.
Min älskling är lätt uttråkad så vi ligger här i varsin stol och spinner — för även om han är uttråkad så har han, liksom jag, det i grunden så gott.

fredagen den 20:e februari 2009

Sarasate

bild från Wikipedia
0
SARASATE

Den spanske violinvirtuosen Pablo Sarasate som levde någon gång i detta århundrades början — åtminstone en komposition av honom. Piemontesiska danser, spelas fortfarande någon gång — hade gett en konsert i Biarritz och fick en enastående recension där det stod att han var ett geni.
Sarasate blev ursinnig, "Geni!" sa han. "Här har jag övat och repeterat fjorton timmar om dygnet i trettiosju år, jag har arbetat och slitit vecka ut och vecka in nästan sen jag var liten, och så säger de idioterna att jag är ett geni! Detta är tacken! Geni!"
Ur "Om allt möjligt", av Alf Henrikson

0

Råkade av en slump på den här texten av Henrikson i dag — och kan inte låta bli att ta' med den här eftersom ämnet alltid är aktuellt för mig och många av mina vänner. Det här är förmodligen något alla med konstnärliga arbeten upplevat rätt många gånger. Visst behövs en medfödd talang, men den räcker inte långt om man inte arbetar och trälar för att förkovra sig. Jag låter för det mesta kommentarer om hur duktig jag är passera — men när folk ger sig levande över hur fantastisk jag är blir jag nästan lika sur som Sarasate. Jag minns en gång när jag höll på att avsluta en del arbeten inför en utställning när jag låg på sjukhus och en av läkarna travade superlativen på varandra och tyckte att jag var sååååååå duktig. Eftersom jag tyckte bra om henne och visste att hon skulle förstå mig, påpekade jag att jag hade lika lång utbildning som hon — och att det vore konstigt om jag inte lärt mig något på alla de åren. Jag var ju inte det minsta förvånad över att hon kunde söva mig — och att jag faktiskt vaknade efter operationen. Jag förutsätter att hon med sin långa utbildning ska klara av sitt arbete.

För ett par veckor se'n träffade jag några vänner och eftersom vi alla har "fria yrken", kom naturligtvis samtalet in på våra arbetsförhållanden.
"Jag blir jäkligt glad när någon tycker om mina tavlor, men jag blir förbannad när folk tycker jag är duktig som målar så bra"! sa en av tjejerna.
Och vi har alla blivit tillfrågade om hur vi klarar oss ekonomiskt — vanliga hyfsade medmänniskor som aldrig skulle fråga sin tandläkare hur hans praktik går, tror att det är fritt fram att ställa vilka personliga frågor som helst till konstnärer, författare och hantverkare
.

torsdagen den 19:e februari 2009

Byliv

In the Village
Adrianus Eversen, 1818 - 1897

Det har sina sidor att bo på landet — goda sidor och något mindre goda sidor. Vi har en bank kvar, och det gäller att hålla reda på veckodagarna om man vill sätta in eller ta' ut pengar. Måndag, torsdag och fredag är de dagar när de ägnar sig åt kontant-hantering, så det gäller att ha framförhållning så man inte står där en tisdag i behov av att sätta in eller ta' ut pengar.
Det betyder att det ofta är kö på banken dessa tre dagar. Så också i morse när jag var där. Jag behövde fylla i en lapp och fann mig stående mellan två damer som diskuterade överkast. Damen på min vänstra sida fyllde också hon i en ut- eller insättningslapp — medan hennes väninna satt på min högra sida och berättade om sitt nya överkast och ett broderi som skulle matcha sagda överkast. Jag hade vissa problem med att få bokstäverna i mitt namn på rätt plats med dessa högljudda damer. Dessutom böjde sig den vänstra damen fram över min pulpet för att kunna se den högra så det var inte bara störande hörselintryck, jag fick även dra mig bakåt för att slippa få högra damens hår i ansiktet.
När jag så småningom avancerade till kön kommer en liten farbror med rollator och en sedelbunt i handen och går ut från banken. Det vållade en mindre uppståndelse i kön — man var orolig för att farbrodern skulle kunna bli rånad av A-laget som håller till utanför banken. Så två personer skyndade sig ut för att bistå det presumtiva rånoffret — men de kunde snart återvända och rapportera att farbrodern stoppat ned sina pengar.
Kanske skulle det här ha kunnat inträffa i en storstad, jag vet inte, men det känns väldigt lantligt.
0
Att jag valde det här bymotivet som illustration beror inte på att det har några likheter med min lilla by — utan därför att jag tycker om tornet som påminner mig om när jag arbetade i Burgtor i Lübeck.
0
0
Adrianus Eversen (1818 - 1897) was born in Amsterdam on 13th January, 1818. He studied painting under Cornelis de Kruyff and became one of Holland’s most accomplished painters of town views. His works are reminiscent of the earlier 17th and 18th century Dutch masters Jan van der Heyden (1637-1712) and Isaac Ouwater (1750-1793). He studied with his contemporary, Cornelis Springer, who was the acknowledged master of the townscape of this period and he competed for patrons with him throughout his life. Eversen lived and worked in Amsterdam, exhibiting there between 1840 and 1885. He also exhibited in The Hague and Leeuwarden before moving to Rotterdam in 1889. Eversen was highly regarded during his lifetime and he sold many paintings in Belgium and Great Britain as well as in Holland. The English collector John Sheepshanks, whose collection was left to the Victoria and Albert Museum, bought his works. Eversen was a member of the elite association of artists known as the Arte and Amicitiae. His works are detailed topographical paintings which are interesting from both an artistic and historical point of view. He depicts figures from all walks of life going about their daily business in the towns of Holland and his paintings are a sensitive and enlightening record of the life of the times. The artist died in Delft on 1st December, 1897.

onsdagen den 18:e februari 2009

Fler hörnor

0
Det är farligt att börja leta bland gamla bilder — man förlorar sig lätt på vägen och börjar beskära och fixa med sån't som inte alls var meningen....
Bilden ovan är min kvällshörna — den öppna spisen finns till höger i bild, där håller brasan just nu på att falna och jag lägger nog inte på mer i kväll.

0
0
Sommarhörnan är kökstrappen, en mikroskåpisk sittplats som vetter mot väster. Soliga eftermiddagar händer det att jag flyttar till andra sidan av huset där vi har en exakt likadan trapp — fast ingen älvutsikt.
0
0
Vi turas om att använda datorn, min älskling och jag.
0
De andra hörnorna — de vid sommarhuset — hittar jag inte nu. Jag får återkomma till sommaren.

Leobold

0
Christinas initiativ har ett antal bloggare visat upp sin datorhörna i dag. När jag började leta efter mina hörnor så hittade jag de här bilderna från oktober -06 på Leobold. En kväll när jag tittade ut genom köksdörren för att se om min älskling ville in, satt den här lilla killen där och sa' att "ja tack, jag kommer gärna in". Det är svårt att stå emot, men jag talade om att vi redan var ägda av en katt och bad honom gå hem till sig — vilket han inte gjorde. Nästa morgon var han fortfarande där och jag la' märke till hur mager och tovig han var. Vår älskling hade inte mycket till övers för den är lilla vanten och nästan massakrerade honom. Men Leobold var en liten tuffing som kom tillbaka så snart kusten var klar. Det var kallt och vått ute, så jag gav upp och började mata honom — och så började en cirkus när vi skulle hålla isär herrarna. Vi släppte ut en katt på ena sidan av huset och släppte in den andra på andra sidan. Jag annonserade, med bild, i det lokala bladet — men ingen kändes vid honom. Jag frågade alla människor jag träffade, från kassan på Konsum till taxikillarna, men alla som gillade katter hade redan flera. Så vi fick fortsätta att släppa ut på ena sidan och in på andra.
0

0
Under tid sov Leobold.
0
0
Och sov.
0
0
Och sov.
0
0
Och sov, när han inte åt — och åt gjorde han!
0
0
Efter en vecka piggnade han till lite och uppskattade när jag kammade och klippte bort hans värsta tovor.
0
0
men han var fortfarande trött och var visserligen intresserad av en papperstuss, men gjorde bara några små tafatta försök att leka. Så jag bestämde mig för att beställa tid hos veterinären — både för hans skull och för min älsklings skull.
0
0
Hos veterinären var de ovanligt många i personalen eftersom de hade praktikanter. Och alla smälte de som smör för den charmiga killen som enligt veterinären inte kunde vara mer än fyra månader. Tack och lov var han frisk men utmattad. Jag frågade om de visste någon som ville ha en katt — och de skulle sätta upp en lapp på praktiken. Men det behövdes inte, en av praktikanterna blev så förälskad att hon senare på kvällen kom och hämtade honom.
0
0
Det var riktigt sorgligt att skiljas från honom — det tyckte vi alla. Utom min älskling som blev så här glad.
0

måndagen den 16:e februari 2009

Mina första tekoppar

För en tid sedan — i december tror jag — visade Libby några gulrutiga skålar eller fat. De påminde mig om ett par tekoppar som jag köpte på 60-talet. Efter att ha glömt bort att ta' hem dem i några veckor så kom jag till slut ihåg att titta efter dem i verksta'n. Det visade sig att det inte var samma mönster, även om de var snarlika. Nymølle, står det under kopparna. Fylld till brädden rymmer en kopp ½ liter — vilket delvis förklarar varför jag inte använt dem som tekoppar på länge. Jag har istället haft dem till soppskålar.
Tyvärr minns jag inte vilket år jag köpte dem och inte heller vad de kostade — men jag minns att jag köpte dem på Linståhls bokhandel i Stockholm. På Odengatan tror jag, möjligtvis i hörnet av Karlavägen. Jag minns också att jag inte hade råd att köpa båda samtidigt utan jag fick vänta med att skaffa kopp nummer två. Det var den där sortens bokhandel som även saluförde annat än böcker — jag köpte både en reservoarpenna och ett Mah Jongg spel där.

Även om mina koppar inte var maken till Libbys skålar så märker jag när jag läser hennes blogg att mycket av det hon visar finns i våra skåp — sån't vi använder dagligen

söndagen den 15:e februari 2009

0
Efter att inte ha varit ute på en vecka kändes det gott med en liten promenad, trots kylan. Innan jag hann ut var det bara -16° mot nattens -21°.
0
Jag talade om en ny bokhylla i går — och om man menar en hylla för böcker så är det en bokhylla, om än mycket primitiv. I somras gjorde jag en enkel hylla för böckerna i min sommarstuga. Här hemma har jag länge gått och sneglat på den sista lediga väggen där man skulle kunna peta in en hylla, och grunnat på om jag skulle kunna göra något liknande. Lika fint virke som i somras hade jag inte — men i mina bokhyllor syns inte mycket av hyllan, så jag sågade av en ohyvlad bräda så att den skulle få rätt längd och skred till verket.
Den står i en rätt smal hall så jag får nog be eventuella gäster att hålla andan medan de hänger upp kläderna.

0

0
Efter en middag på UFO:n (Unidentified Frozen Objects) kommer jag att tillbringa återstoden av dagen i sus och dus. Om vilket uttryck hojen säger:
0
Dus
dus subst., ingen böjning • i frasen (leva i) sus och ~ (leva i) utsvävningarHIST.: sedan 1640 i frasen sus och dus; jfr fornsv. dus 'larm, stoj'; trol. besl. med dåsa.
0
Och då i den senare betydelsen av dus:
0
dåsa
då`sa verb ~de ~t ORDLED: dås-ar SUBST.: dåsande; dås• vila med kroppen (inklusive hjärnan) nästan helt avkopplad {ehalvsova}: ligga och ~ i solskenetKONSTR.: ~HIST.: sedan 1887; jfr no. dosa 'stanna; vila' och sv. dial. dusa 'slumra'; ev. besl. med dus.

lördagen den 14:e februari 2009

Livets ketchupeffekt

0
Här lever jag mitt liv i ultrarapid och även om jag inte alltid mår så bra så har jag det bra. Men så en dag för en tid se'n när jag kände mig riktigt eländig — då ramlar livet över mig. En god vän som jag nästan känt i hela mitt liv berättar att han inte har långt kvar, vi talar i telefon varje dag. En före detta praktikant har bekymmer med en väv och ringer, ibland flera gånger om da'n, för att få råd. Det strular till sig med de medicinska hjälpmedlen — tack och lov har jag en fantastisk sjuksköterska som gör mycket mer än hon behöver i fall som dessa. Så är det ett antal telefonsamtal som inte är svåra med som ändå måste klaras av, sotarn som inte kom som han lovade, ett bankkonto efter min far som blivit bortglömt, en väninna med ett krossat knä som har långtråkigt, alldeles för många mejl i mappen "svara".
0

0
Så för att visa livet vem som bestämmer har jag börjat hasa mig upp ur min apati-grop. Inga stordåd (än så länge) men små steg i rätt riktning. Jag har talat om det här med böcker och bokhyllor förut. Jag har inget begrepp om hur många böcker vi har — bara att det är många. Vid en flytt för 30 år se'n påstod flytt-gubbarna att vi hade 5 ton böcker — de blev tvungna att hyra in en större flyttbil när de insåg att den första bilen de började packa var för klen. Den värsta flytt vi varit med om sa' de.
För många år sedan, före datorernas intåg, började jag katalogisera böckerna men kom bara igenom skönlitteraturen och hann aldrig med att föra in alla nyförvärv. Se'n har jag utan framgång letat efter program till datorn. Riktiga program är både för dyra och för avancerade för mig, och de enkla för enkla. Så en natt för ett tag se'n slog det mig att det borde gå att lägga upp en katalog på en blogg. Jag visste fortfarande inte hur det skulle gå till men satte igång nästa morgon. Bloggen är inte tillgänglig för någon annan än mig själv — men nedan följer ett smakprov.

0


0
Jag ger alltså varje bok ett eget inlägg, skriver författarens namn både i rubriken och som etikett. På så sätt har jag alla författarna tillgängliga här:
0


0
Vill jag söka på titel räcker det med att skriva in ett ord ur titeln i rutan "sök i blogg" och alla titlar med det ordet kommer upp.
Nu håller jag fortfarande på med engelsk skönlitteratur och har bara hunnit till D — så jag har mycket kvar, men tror att det fungerar bara jag orkar skriva in alla böcker.
Jag skriver även in subjektiva tyckanden och om hur boken hamnade hos mig — om jag minns det, och skannar dedikationer.

Om min nyaste bokhylla får jag berätta en annan gång nu ska jag dricka te och lyssna på radio
.