bild från Wikipedia0
SARASATE
Den spanske violinvirtuosen Pablo Sarasate som levde någon gång i detta århundrades början — åtminstone en komposition av honom. Piemontesiska danser, spelas fortfarande någon gång — hade gett en konsert i Biarritz och fick en enastående recension där det stod att han var ett geni.
Sarasate blev ursinnig, "Geni!" sa han. "Här har jag övat och repeterat fjorton timmar om dygnet i trettiosju år, jag har arbetat och slitit vecka ut och vecka in nästan sen jag var liten, och så säger de idioterna att jag är ett geni! Detta är tacken! Geni!"
Ur "Om allt möjligt", av Alf Henrikson
0
Råkade av en slump på den här texten av Henrikson i dag — och kan inte låta bli att ta' med den här eftersom ämnet alltid är aktuellt för mig och många av mina vänner. Det här är förmodligen något alla med konstnärliga arbeten upplevat rätt många gånger. Visst behövs en medfödd talang, men den räcker inte långt om man inte arbetar och trälar för att förkovra sig. Jag låter för det mesta kommentarer om hur duktig jag är passera — men när folk ger sig levande över hur fantastisk jag är blir jag nästan lika sur som Sarasate. Jag minns en gång när jag höll på att avsluta en del arbeten inför en utställning när jag låg på sjukhus och en av läkarna travade superlativen på varandra och tyckte att jag var sååååååå duktig. Eftersom jag tyckte bra om henne och visste att hon skulle förstå mig, påpekade jag att jag hade lika lång utbildning som hon — och att det vore konstigt om jag inte lärt mig något på alla de åren. Jag var ju inte det minsta förvånad över att hon kunde söva mig — och att jag faktiskt vaknade efter operationen. Jag förutsätter att hon med sin långa utbildning ska klara av sitt arbete.
För ett par veckor se'n träffade jag några vänner och eftersom vi alla har "fria yrken", kom naturligtvis samtalet in på våra arbetsförhållanden.
"Jag blir jäkligt glad när någon tycker om mina tavlor, men jag blir förbannad när folk tycker jag är duktig som målar så bra"! sa en av tjejerna.
Och vi har alla blivit tillfrågade om hur vi klarar oss ekonomiskt — vanliga hyfsade medmänniskor som aldrig skulle fråga sin tandläkare hur hans praktik går, tror att det är fritt fram att ställa vilka personliga frågor som helst till konstnärer, författare och hantverkare.
Den spanske violinvirtuosen Pablo Sarasate som levde någon gång i detta århundrades början — åtminstone en komposition av honom. Piemontesiska danser, spelas fortfarande någon gång — hade gett en konsert i Biarritz och fick en enastående recension där det stod att han var ett geni.
Sarasate blev ursinnig, "Geni!" sa han. "Här har jag övat och repeterat fjorton timmar om dygnet i trettiosju år, jag har arbetat och slitit vecka ut och vecka in nästan sen jag var liten, och så säger de idioterna att jag är ett geni! Detta är tacken! Geni!"
Ur "Om allt möjligt", av Alf Henrikson
0
Råkade av en slump på den här texten av Henrikson i dag — och kan inte låta bli att ta' med den här eftersom ämnet alltid är aktuellt för mig och många av mina vänner. Det här är förmodligen något alla med konstnärliga arbeten upplevat rätt många gånger. Visst behövs en medfödd talang, men den räcker inte långt om man inte arbetar och trälar för att förkovra sig. Jag låter för det mesta kommentarer om hur duktig jag är passera — men när folk ger sig levande över hur fantastisk jag är blir jag nästan lika sur som Sarasate. Jag minns en gång när jag höll på att avsluta en del arbeten inför en utställning när jag låg på sjukhus och en av läkarna travade superlativen på varandra och tyckte att jag var sååååååå duktig. Eftersom jag tyckte bra om henne och visste att hon skulle förstå mig, påpekade jag att jag hade lika lång utbildning som hon — och att det vore konstigt om jag inte lärt mig något på alla de åren. Jag var ju inte det minsta förvånad över att hon kunde söva mig — och att jag faktiskt vaknade efter operationen. Jag förutsätter att hon med sin långa utbildning ska klara av sitt arbete.
För ett par veckor se'n träffade jag några vänner och eftersom vi alla har "fria yrken", kom naturligtvis samtalet in på våra arbetsförhållanden.
"Jag blir jäkligt glad när någon tycker om mina tavlor, men jag blir förbannad när folk tycker jag är duktig som målar så bra"! sa en av tjejerna.
Och vi har alla blivit tillfrågade om hur vi klarar oss ekonomiskt — vanliga hyfsade medmänniskor som aldrig skulle fråga sin tandläkare hur hans praktik går, tror att det är fritt fram att ställa vilka personliga frågor som helst till konstnärer, författare och hantverkare.
