bild från Wikipedia0
SARASATE
Den spanske violinvirtuosen Pablo Sarasate som levde någon gång i detta århundrades början — åtminstone en komposition av honom. Piemontesiska danser, spelas fortfarande någon gång — hade gett en konsert i Biarritz och fick en enastående recension där det stod att han var ett geni.
Sarasate blev ursinnig, "Geni!" sa han. "Här har jag övat och repeterat fjorton timmar om dygnet i trettiosju år, jag har arbetat och slitit vecka ut och vecka in nästan sen jag var liten, och så säger de idioterna att jag är ett geni! Detta är tacken! Geni!"
Ur "Om allt möjligt", av Alf Henrikson
0
Råkade av en slump på den här texten av Henrikson i dag — och kan inte låta bli att ta' med den här eftersom ämnet alltid är aktuellt för mig och många av mina vänner. Det här är förmodligen något alla med konstnärliga arbeten upplevat rätt många gånger. Visst behövs en medfödd talang, men den räcker inte långt om man inte arbetar och trälar för att förkovra sig. Jag låter för det mesta kommentarer om hur duktig jag är passera — men när folk ger sig levande över hur fantastisk jag är blir jag nästan lika sur som Sarasate. Jag minns en gång när jag höll på att avsluta en del arbeten inför en utställning när jag låg på sjukhus och en av läkarna travade superlativen på varandra och tyckte att jag var sååååååå duktig. Eftersom jag tyckte bra om henne och visste att hon skulle förstå mig, påpekade jag att jag hade lika lång utbildning som hon — och att det vore konstigt om jag inte lärt mig något på alla de åren. Jag var ju inte det minsta förvånad över att hon kunde söva mig — och att jag faktiskt vaknade efter operationen. Jag förutsätter att hon med sin långa utbildning ska klara av sitt arbete.
För ett par veckor se'n träffade jag några vänner och eftersom vi alla har "fria yrken", kom naturligtvis samtalet in på våra arbetsförhållanden.
"Jag blir jäkligt glad när någon tycker om mina tavlor, men jag blir förbannad när folk tycker jag är duktig som målar så bra"! sa en av tjejerna.
Och vi har alla blivit tillfrågade om hur vi klarar oss ekonomiskt — vanliga hyfsade medmänniskor som aldrig skulle fråga sin tandläkare hur hans praktik går, tror att det är fritt fram att ställa vilka personliga frågor som helst till konstnärer, författare och hantverkare.
Den spanske violinvirtuosen Pablo Sarasate som levde någon gång i detta århundrades början — åtminstone en komposition av honom. Piemontesiska danser, spelas fortfarande någon gång — hade gett en konsert i Biarritz och fick en enastående recension där det stod att han var ett geni.
Sarasate blev ursinnig, "Geni!" sa han. "Här har jag övat och repeterat fjorton timmar om dygnet i trettiosju år, jag har arbetat och slitit vecka ut och vecka in nästan sen jag var liten, och så säger de idioterna att jag är ett geni! Detta är tacken! Geni!"
Ur "Om allt möjligt", av Alf Henrikson
0
Råkade av en slump på den här texten av Henrikson i dag — och kan inte låta bli att ta' med den här eftersom ämnet alltid är aktuellt för mig och många av mina vänner. Det här är förmodligen något alla med konstnärliga arbeten upplevat rätt många gånger. Visst behövs en medfödd talang, men den räcker inte långt om man inte arbetar och trälar för att förkovra sig. Jag låter för det mesta kommentarer om hur duktig jag är passera — men när folk ger sig levande över hur fantastisk jag är blir jag nästan lika sur som Sarasate. Jag minns en gång när jag höll på att avsluta en del arbeten inför en utställning när jag låg på sjukhus och en av läkarna travade superlativen på varandra och tyckte att jag var sååååååå duktig. Eftersom jag tyckte bra om henne och visste att hon skulle förstå mig, påpekade jag att jag hade lika lång utbildning som hon — och att det vore konstigt om jag inte lärt mig något på alla de åren. Jag var ju inte det minsta förvånad över att hon kunde söva mig — och att jag faktiskt vaknade efter operationen. Jag förutsätter att hon med sin långa utbildning ska klara av sitt arbete.
För ett par veckor se'n träffade jag några vänner och eftersom vi alla har "fria yrken", kom naturligtvis samtalet in på våra arbetsförhållanden.
"Jag blir jäkligt glad när någon tycker om mina tavlor, men jag blir förbannad när folk tycker jag är duktig som målar så bra"! sa en av tjejerna.
Och vi har alla blivit tillfrågade om hur vi klarar oss ekonomiskt — vanliga hyfsade medmänniskor som aldrig skulle fråga sin tandläkare hur hans praktik går, tror att det är fritt fram att ställa vilka personliga frågor som helst till konstnärer, författare och hantverkare.
Jag håller med! Min vän skådespelaren blir lika sur han, när någon kommer fram efter en föreställning och säger att han var duktig. Men... Det har hänt att jag bitit mej själv i tungan när jag hållit på att kläcka ur mej liknade kommentarer när jag sett föreställningar och utställningar. Och jag har själv ett "fritt" yrke. Så vad säger man? Ofta är man ju så uppfylld av det man sett eller hört att det bara slinker ur. Man vill ju bara väl... Svårt!
SvaraRaderaRita och måla och skriva berättelser har alla gjort. Men bara få gör det som vuxna och försörjer sig med det. Det är svårt att förstå arbetet som ligger bakom, för det ser man aldrig, bara det färdiga resultatet. Man förväntar sig att det är sprunget ur en gudomlig inspiration. Att bli pilot kräver studier och övning - men det är inget yrke man kan relatera till.
SvaraRaderaEtt bra svar på detta med inkomst är: "tack, jag har så jag klarar mig."
SvaraRaderaDet var intressant att läsa att man tolkar 'geni' som något negativt -tänk,det hade jag ingen aning om. För även ett geni måste ju lära sig från grunden- skillnaden är väl att ett geni lär fortare än en själv.... eller?
Jag tror inte man ska tolka uppskattning negativt -om än den ges i torftiga ordalag.
Jag tror att det som retar så många av oss är att en del människor tror att vi fått våra kunskaper gratis. Olika sorters begåvning är ju något vi fått med oss helt oförskyllt - och definitivt inget att yvas över. Det är hur vi förvaltar vårt pund som är väsentligt. Och det finns ju många sätt att tala om att man uppskattar någons prestationer. Man hör och märker för det mesta om det är en ärligt menad komplimang och då spelar inte ordvalet så stor roll.
SvaraRaderaMen jag reagerar om jag ger bort en brukstextil och mottagaren säger att den är för fin för att användas. Brukstextilier SKA användas - liksom annan brukskonst! Jag blir glad varje gång jag använder mina vänners keramik eller textilier. Fast nu har jag kommit in på ett annat ämne...
Margaretha