0På Christinas initiativ har ett antal bloggare visat upp sin datorhörna i dag. När jag började leta efter mina hörnor så hittade jag de här bilderna från oktober -06 på Leobold. En kväll när jag tittade ut genom köksdörren för att se om min älskling ville in, satt den här lilla killen där och sa' att "ja tack, jag kommer gärna in". Det är svårt att stå emot, men jag talade om att vi redan var ägda av en katt och bad honom gå hem till sig — vilket han inte gjorde. Nästa morgon var han fortfarande där och jag la' märke till hur mager och tovig han var. Vår älskling hade inte mycket till övers för den är lilla vanten och nästan massakrerade honom. Men Leobold var en liten tuffing som kom tillbaka så snart kusten var klar. Det var kallt och vått ute, så jag gav upp och började mata honom — och så började en cirkus när vi skulle hålla isär herrarna. Vi släppte ut en katt på ena sidan av huset och släppte in den andra på andra sidan. Jag annonserade, med bild, i det lokala bladet — men ingen kändes vid honom. Jag frågade alla människor jag träffade, från kassan på Konsum till taxikillarna, men alla som gillade katter hade redan flera. Så vi fick fortsätta att släppa ut på ena sidan och in på andra.
0
0Under tid sov Leobold.
0
0
0Och sov.
0
0Och sov.
0
0Och sov, när han inte åt — och åt gjorde han!
0
0Efter en vecka piggnade han till lite och uppskattade när jag kammade och klippte bort hans värsta tovor.
0
0men han var fortfarande trött och var visserligen intresserad av en papperstuss, men gjorde bara några små tafatta försök att leka. Så jag bestämde mig för att beställa tid hos veterinären — både för hans skull och för min älsklings skull.
0
0Hos veterinären var de ovanligt många i personalen eftersom de hade praktikanter. Och alla smälte de som smör för den charmiga killen som enligt veterinären inte kunde vara mer än fyra månader. Tack och lov var han frisk men utmattad. Jag frågade om de visste någon som ville ha en katt — och de skulle sätta upp en lapp på praktiken. Men det behövdes inte, en av praktikanterna blev så förälskad att hon senare på kvällen kom och hämtade honom.
0
0Det var riktigt sorgligt att skiljas från honom — det tyckte vi alla. Utom min älskling som blev så här glad.
0
Hej em,
SvaraRaderaFörsökte kommentera nyss, men det "tog" inte.
Så söt liten Leobold! Härlig historia. Vår katt har också adopterat oss. Den förra ägarfamiljen var för stökig, tyckte Katten. Tre småbarn och ytterligare en katt blev för mycket. Så hon flyttade hem till oss och glad är jag för det.
Ha det så bra!
Maggan,
SvaraRaderaJag tycker Blogger har varit grinigare än vanligt de sista dagarna - ibland visar den bara halva bloggen när jag besöker folk. Och jag får kämpa för att få sakerna på rätt plats i inläggen.
Ja, visst är han söt, jag önskar att jag hade kunnat behålla honom men det kan ju ta' månader innan två hankatter accepterar varandra. Det tycker jag inte är rätt mot någon av katterna. Veterinären skrattar åt mig - alla mina katter har varit löskekatter - ryktet går, säger hon. De katter som väljer sina människor blir kvar och otroligt tillgivna det känns som högsta vinsten att bli utvald.
Det har varit så roligt att läsa om er semester - har bara varit för trött för att kommentera.
Margaretha
Japp, jag har samma erfarenhet av blogger de senaste dagarna, halva sidor och kommentarer som inte vill "sätta" sig.
SvaraRaderaMen....den här Leobold!!!
Jag föll som en fura. Hade han inte redan varit borta hade jagutsatt Håkan för en intensiv övertalningskampanj och kommit och hämtat honom.
Vilken kisse! De långa spreten ur öronen, det runt halsen etc. Maken till charmig kisse!
Och sättet han har att ligga på...kroppsspråket...
Inte undra på att han blev nappad snabbt!
Christina,
SvaraRaderaNästa gång en katt söker asyl här så ringer jag!
Margaretha
Gör så ;) Speciellt om han har ett udda utseende ;)
SvaraRaderaGlömde skriva om Leobold svans...sicken svans!
Det var förmodligen rätt mycket norsk skogskatt i Leobold, därav yvigheten. Och nu, mer än två år senare är han förmodligen en rätt stor katt.
SvaraRaderaMargaretha
Gu, så gulligt!Och vilka bra bilder.
SvaraRaderakram från Ellen
OMG, what a cutie!
SvaraRaderavilken fin målning av Paul Michel Dupuy - hans namn ringer en klocka, men jag blir inte klok på varför.
Nu har jag börjat en blog för mina böcker men jag kör utan bilder. Det tar tillräckligt mycket tid ändå så jag undrar vad jag gett mig in på ;-)
love,
Q
Ellen, ja visst är han söt - jag var ledsen att vi inte kunde ha honom kvar, han hade ett fint temperament.
SvaraRaderaQ, Ja, då vet jag var jag har dig i fortsättningen! Jag räknar med att det kommer att ta' en MYCKET lång tid att knö in böckerna i datorn. Och jag tvivlar på att jag får in allt. Skönlitteraturen går väl an - men allt det udda.....
Det lustiga är att även jag funderar över i vilket sammanhang jag hört eller sett Dupuys namn. Det är inte tillsammans med den här målningen för den är ny för mig.
Margaretha