Det är alltid något

0
Dagen började bra med brasa och Gutenberg. Men det blev kallare och kallare i rummet — bor man i ett stort gammalt hus så vänjer man sig vid att klä sig i lager, så först reagerade jag inte drog bara åt mig en filt — men efter en stund övervann jag tyngdlagen och reste mig för att se om jag av misstag satt elementen på för låg värme. De var iskalla — alla element i huset var iskalla. Upp på övre våningen för att kolla säk-ringarna (vi har direktverkande el), allt var som det skulle. På med ytterkläderna för att kolla säkringarna i skåpet på ytterväggen. Där var problemet — bytte säkring och kände mig nöjd och glad att det var så enkelt avhjälpt. Jag fick vara glad en halvtimme, då skulle jag laga mat — inget vatten.

När strömmen kommer tillbaka så går pumpen inte på automatiskt och det är enkelt avhjälpt — det vill säga, det är enkelt för den som orkar lyfta cement-locket av brunnen för att krypa ned där. Och det orkar inte jag. Jag har inte heller varit förut-seende nog att skaffa mig unga starka grannar som kan hjälpa mig. Det blev till att åka till verksta'n för att fylla ett par hinkar med vatten. Ett blött och tungt jobb som fick mig att kraschlanda i min blå stol efteråt. Nu har vi hinkar med smält snö på toa och vattenhinkar i köksfarstun.

Har inte ens hunnit gå igenom mina Gutenbergs-fynd — jag såg att det var gott om möss där i dag, men dem får jag ägna mig åt senare just nu är det vila till musik som gäller.
Min älskling är lätt uttråkad så vi ligger här i varsin stol och spinner — för även om han är uttråkad så har han, liksom jag, det i grunden så gott.