På begäran

Den här bilden har jag visat tidigare — men nytill-komna läsare undrar var jag egentligen sitter hela dagarna. Nåja, kanske inte riktigt hela dagarna, men en god del av sommaren tillbringar jag på någon av förstukvistarna. Vi har nämligen två indentiska (som en bekant säger, på fullaste allvar) trappor — en i väster och en i öster, så det är bara att välja om det ska vara sol eller skugga.
Jag har uppenbarligen ett medfött friskluftsbehov — föräldrarna berättar att jag redan som spädbarn vrålade ända tills jag blev utflyttad. När de for ut i skärgården med Waxholmsbåt och det var ett riktigt busväder, fick de finna sig i att sitta på däck i två timmar för att inte bli lynchade av sina medpassa-gerare — vi vet ju alla vad vi tycker om skrikande ungar när vi vill sitta i lugn och ro.
Så här sitter jag alltså just nu, syrénerna är utblom-made för länge se'n, istället står här en vas med mormorsrosor. Förutom datorn har jag en boktrave och en tekopp bredvid mig. Solen skiner, och jag har lyckats förtränga allt som borde göras.

Det finns så gott om ord

krusig
krullig
knaprig
frasig
mör
spröd

bildlikt:
fast
frisk, kylig om luft o.d.
fräsch
kort och koncis
bestämd
skarp markerad
klar
livlig
rapp
.
.
Ändå envisas man med att säga krispig.
HIST.: sedan 1982; av eng. crispy 'frasig; färsk'

Säkert finns det fler, fast de här är de vanligaste.

Grattis Erle!

Erle Stanley Gardner
1889-1970

.

Erle Stanley Gardner föddes den 17 juli 1889.
Mest känd är han nog för sina drygt 80 böcker om Perry Mason, men han skrev annat också och använde många pseudonymer.
Han tycks ha varit en mycket begåvad, mycket rast-löst, mycket oförvägen och hade en obändig natur.
På universitet hann han inte ens studera en månad, innan han klippte till en av lärarna och blev utkastad från skolan. Det hindrade inte Erle från att lära sig det han ville — han skaffade sig ett jobb som sekre-terare på en advokatfirma. Där snappade han upp tillräckligt med kunskaper för att tre år senare, 1911, bli antagen till advokatsamfundet. Han öppnade en egen advokatfirma där många av hans klienter var kineser, och lärde sig kinesiska.
Det han skrev var ingen stor litteratur — det fanns de som hävdade att det inte hade något med litteratur att göra — men hans upplagor var stora och läsarna många.
Jag har läst honom med stor förtjusning — för mig är han sommarlovsläsning — jag som inte ens gillar deckare. Kanske är det det osannolika och kliché-artade som jag tycker om. Dessutom är han rolig, och att läsa honom i dag är ju intressant med tanke på att alla tekniska finesser och nymodigheter som det talas om, nu är föråldrade.
På den tiden jag gick på antikvariat brukade jag kunna hitta några Perry till rimliga priser — kanske är det dags att läsa om dem.

Grattis Inigo!

Inigo Jones, 1573-1652

Portrait of Inigo Jones painted by

William Hogarth (1697-1764) in 1758

from a 1636 painting by Sir Anthony van Dyck

.

Den engelske arkitekten, målaren och teaterdekora-tören Inigo Jones föddes den 15 juli i London.

Jag lärde känna honom i de tidiga tonåren, då jag läste Phyllis Matthewmans flickböcker. I en av böc-kerna ordnar en grupp ungdomar maskspel på sitt skollov, och hittar kulisser målade av Inigo Jones på vinden. Allt är mycket brittiskt, med herresäten och internatskolor — och så fångar man bovar i förbi-farten, eller blir instängd i grottor vid havet, när tidvattnet stiger. Inga originella intriger, men med insprängda fakta — jag lärde mig en hel del om författare, konstnärer och brittisk geografi, när jag läste hennes böcker. Minns att jag läste böckerna med en kartbok och uppslagsverk till hands.

Intelligens

Intellectuals Think They Can Make Trees

Grow if Watered with the Ink of Their Theories
Thomas Theodor Heine

.

Det är bra länge se'n jag hörde talas om Mensa första gången — föreningen för intelligenta personer (vad nu det är). Jag förstod inte vitsen med föreningen då (inte tillräckligt intelligent?) och jag förstår det fortfarande inte (min intelligens har uppenbarligen inte utvecklats med åren).
Så hade vår lokala tidningen en artikel i går om en person som är med i denna illustra förening. Eftersom den mycket slätstrukna artikeln inte på något sätt motiverade ett medlemskap, knappade jag mig över till föreningens (tråkiga) hemsida. Men blev inte klokare för det — fast det är väl inte förenings uppgift att göra mig klokare.

"Ett av Mensas syften är att identifiera och främja mänsklig intelligens så att den ska komma mänskligheten till godo. Mensa Sverige är ett forum för intellektuellt utbyte mellan medlemmarna genom lokala, nationella och internationella diskussioner, möten och föredrag."

Inte mycket att säga om det. Eller rättare sagt, jag har förfärligt mycket att säga om det. Men jag måste framhålla att så länge människor har behov av den sortens föreningar, och anser att samvaron är givande, så har de naturligtvis ett berättigande. Jag argumenterar inte mot föreningen — jag talar bara om varför jag inte skulle komma på tanken att söka medlemskap.
Visst behöver vi alla intellektuell stimulans — på den nivå där vi befinner oss — men hitintills har jag inte behövt söka mig till en organisation för att få den stimulansen. Världen är full av spännande människor, somliga mer intelligenta än jag, och andra mindre, och för mig är det blandningen som är stimulerande. Att förklara något för en förståndshandikappad person kan många gånger vara en större intellektuell utmaning än så kallade intellektuella diskussioner med jämbördiga. För att inte tala om hur ofta dessa människor, med ett annat perspektiv på världen, framlägger tankar som tål att ta till sig.

"Att bli med i Mensa ger dig tillgång till ett världsomspännande nätverk av intressanta människor att umgås och diskutera med. Vi anordnar pubträffar, spelkvällar, picknickar och mycket annat."

"Om du inte når upp till de poäng som krävs för att bli medlem i Mensa, så kan det vara så att du hade en dålig dag, var trött, okoncentrerad eller helt enkelt hade otur. Därför finns möjligheten att göra provet ytterligare en gång, denna gången med ett annat liknande test. Och du, att inte klara provet är inte hela världen; det finns mycket annat än Mensa här i livet, även om vi tycker det är ett väldigt trevligt sällskap. "

Nej, det är inte hela världen. Jag kommer att tänka på gamla tiders överliggare, en del av dem med en tentamensskräck som gjorde dem till eviga studenter. (Något som inte har ett dugg med Mensa att göra).

Jag har auskulterat i klasser för begåvade barn — mellanstadiebarn som löste sina matteproblem innan jag förstått vad det gick ut på — och visst kan det vara roligt att jobba med ungar som är ivriga på att lära sig mer hela tiden. MEN, det var inte roligt att se hur många av dessa barn ansåg sig förmer än skolkamraterna, som inte naturen varit lika generös emot.
Vi lever i en värld där vissa egenskaper betraktas som finare än andra, och jag har sett alltför mycket av intelligenssnobbism för att finna tanken på den här sortens sammanslutningar attraktiv.

Utmärkta ord och uttryck

Dialogue

Daniel Cacouault

.

luftkonditionering

dygnet runt

bla bla bla

nöjd, tillfreds, väl till mods

Sommar

Om sommaren

Om sommaren är ingen ko på isen
och blå åskmolnsbär finns att plocka i skogen.
Smultronet blöder mot tungan utan blodsmak.
Då är livet fullt sysselsatt
med att vara vad det är: ett paradisförsök.
.................................... Längs ekots stigar, 1978
............................................. Harry Martinson
.

sommar, fsv. somar, sumar m. = isl. sumar n., yngre sumarr m., da. sommer, fsax., fhty. sumar (ty. sommer) m., ägs. sumor (eng. summer); besl. med armen, armārn, sommar, ävensom sanskr. sámā, halvår, år, avest, hama, sommar, ir. sam ds.; väl egentl.: halvår o. i av-Ijudsförh. till ie. *sēmi-, halv, i sanskr. sāmi-, grek. (h)emi-, lat. semi-, fhty. sâmi- osv.; alltså tydande på en tid, då indoeuropéerna räknade blott två årstider, sommar o. vinter; se t. ex.
Schrader Reallex. s. 782. Z— Däremot är ordet icke, såsom också antagits, besl. med grek. (h)ēméra, dag, knappast heller med grek. (h)émeros, mild. — Andra indoeur. beteckningar för 'sommar' betyda i regel 'den heta årstiden', t. ex. lat. æstas (till ie. roten idh, brinna o. d.; se id 1), grek. théros, även: skördetid, sommarvärme (= sanskr. háras, glöd; jfr under det dock ej säkert besl. varm), fpreuss. dagis (se dag). — I somras, t. ex. Weste i 1807, men ännu Sahlstedt 1773: i
sommars, den regelbundna formen under hela den äldre nsv. tiden, y. fsv. i somars (-ers) 1478 osv. Sdw. Tillägg. Columbus Ordesk. har i sommars, men i wintras, o. säkerl. är somras närmast en ombildning efter den senare formen, som uppträder redan i fsv. I ä. sv. även: förra sommars o. d., nu blott i Finnl.: förra somras, sista somras. En särskilt sydsvensk (småländsk?) bildning synes föreligga i uttr. i förleden sommarse, Växiö 1703 (-ss-), J. Stålhammar (smålänning) 1704 (-å-); jfr. t. ex, fsv. i aftonse (nsv. i afse), nsv, i morse osv., varom se litteraturen i SAO 1: 664.
.
summer Season. AS. sumor. Com. Teut.; cf Du. zomer, Ger. sommer, ON. sumar; cogn. Sanskrit sámā, half-year, year, OIr. sam, summer. Summer, winter, the orig. divisions of the year, are connected with many more allusions than spring, autumn. A young lady's age is reckoned fig. by summers, an old man's by winters.

.

En dag som i dag skulle jag ju kunna skylla min oföretagsamhet på vädret — det är 24° och en luftfuktighet på 80%. Men tack och lov har vi inte den sortens väder varje dag, även om det varit i varmaste laget för att jag ska trivas. Nej, min lättja är nog en allmän sommarlättja parad med insikten att det finns annat än datorn att pyssla med när man har hus och trädgård.

Jag fotograferar inte mindre än vanligt, men jag har varit slöare än vanligt när det gäller att gå igenom bilderna. Även om alla halvfärdiga blogginslag får vänta, så är tanken att jag ska kunna visa vad som händer i naturen — men som vi alla vet blir det inte alltid som man tänkt.

Grattis Henry David!

Henry David Thoreau föddes den 12 juli 1817

.

När vi gick ut tolvan fick varje elev en bok från kollegiet — en bok som var vald med omsorg för att passa mottagaren.
Jag fick "”Skogsliv vid Walden", alltså Frans G. Bengtssons översättning, från 1924, av "Thoreaus bok "Walden, or, Life in the Woods", en översättning där inte alla orignalets kapitel finns med. Visst hade jag hört talas om Thoreau, men inte läst något av honom — och inte förrän många år senare insåg jag, hur väl lärarna kände mig, som gav mig just den boken.

Boken handlar om hans två år i den lilla stugan vid Walden Pond, juli 1845 till september 1847.
Även om Thoreaus lilla stuga (verkligen liten, ungefär 3 x 4,5 m) inte finns kvar, så var det en upplevelse att besöka Walden Pond, vandra runt tjärnen och stanna där huset en gång stod och se ut över vattnet.

Cost of Materials for Thoreau's House (from Walden)
Board's: $8.03 1/2, mostly shanty boards
Refuse shingles for roof and sides: $4.00
Laths: $1.25
Two second-hand windows with glass: $2.43
One thousand old brick: $4.00
Two casts of lime: $2.40. That was high.
Hair: $0.31. More than I needed
Mantle-tree iron: $0.15
Nails: $3.90
Hinges and screws: $0.14
Latch: $0.10
Chalk: $0.01
Transportation: $1.40. I carried a good part on my back.

In all: $28.12 1/2
These are all the material excepting the timber, stones and sand, which I claimed by squatter's right.

En av många kopior av det lilla huset
.

Ett tag var det tal på att bygga bostadsrätter vid vattnet — men jag ser till min glädje att det har bildats flera grupper som vill bevara Walden Pond. Bland annat en organisation som heter "The Walden Woods Project" som ska se till att området inte exploateras.
Vill du veta mer om Henry David Thoreau, rekommenderar jag ett besök på "The Thoreau Reader" — där finns massor med länkar till intressant läsning.

Henry David Thoreau har till och med en egen blogg! En blogg där utdrag ur hans dagböcker läggs ut.

Sister Juana Inés de la Cruz

För några dagar se'n visade jag en bild av Juana Inés de la Cruz på grannbloggen. Tack vare att Karin frågade vem hon var, så fick jag bekanta mig med en intressant kvinna.
Juana Inés de la Cruz föddes 1651 (en del källor anger 1648) i San Miguel Nepantla, i nuvarande Mexiko och dog 1695.
Hon betraktades som ett underbarn, hon läste vid tre års ålder och när hon var åtta år, skrev hon sitt första poem. Då hade hon redan läst alla böcker i sin farfars omfattande bibliotek, och tiggde och bad att få börja på universitetet. Något som familjen tyckte hon var för ung för, men de lät henne fara till Mexico City för att studera för en präst vid namn San Miguel Nepantla. Till hans stora förvåning, behövde hon endast 20 lektioner för att behärska latin.
Hon hade oerhört stora krav på sig själv, om hon inte uppnådde sina mål tillräckligt snabbt, klippte hon sitt hår kort. "Kunskap är mer begärligt än utsmyckning".
Vid den här tiden uppmärksammas hon som underbarn och Marqués de Mancera tar sig an henne, och presenterar henne för hovet.
När hon är 16 år går hon i kloster, men lämnar det ett halvår senare — en del källor säger att hon fann ordens regler för strikta, medan andra källor anger sjukdom som orsak.
Ett par år senare går hon åter i kloster, den här gången en orden som gav sina nunnor en stor frihet. Nunnorna hade egna lägenheter, många gånger i ett par våningar och med kök och badrum. Juana, liksom många andra nunnor hade sina egna tjänare. Här stannade hon resten av sitt liv, och arbetade på som bibliotekarie och revisor.
Juana var en självständig kvinnosakskvinna som skrev både skådespel, musiklibretton och poesi.
De sista fyra åren av sitt liv gav hon upp studier och världsliga ägodelar som betydde mycket för henne och ägnade sig åt välgörenhet.
Hon blev smittad när hon skötte sjuka medsystrar under en farsot, och avled den 17 april 1695.

Tack Karin, för att du frågade!

Jag har bara skrapat på ytan, det finns mycket mer att läsa om och av Juana på nätet.

Nostalgiska sommar

The Ferryman's Daughter, 1869
Thomas Brooks

.

Vi hade tre kilometer till vårt närmaste badställe, där jag bodde i de yngre tonåren. Innan jag ärvde mina kusiners röda cykel, så turades vi om att använda kompisens. Hon cyklade en bit, ställde cykeln och började gå — jag tog cykeln, cyklade om henne en bit, ställde cykeln, och började gå. Så höll vi på tills vi var framme vid badviken. En badvik med tvivelaktigt rent vatten, de var dybotten och vi var brunstrimmiga efter badet.
Så skaffade kompisens pappa en roddbåt, som han hade liggande i kanalen — hos den gamle slussvakten. Dit var det bara tio minuters promenad, så vi packade matsäck, böcker och kompisens transistorradio och traskade dit mest varje förmiddag. Så rodde vi till en ö i närheten av badviken. Det var tillräckligt långt från stranden för att ingen skulle simma ut till oss, så vi fick vara ifred på vår lilla ö.

Där på ön kom jag för första gången i kontakt med radioprogrammet Sommar — jag tror det började klockan tolv på den tiden, hade en väderleksrapport mitt i och slutade först klockan tre (om jag minns rätt).
Se'n dess har programmet ändrat karaktär och jag lyssnar sällan på det. Kanske har jag haft otur just de gånger jag lyssnat — eller också är det så att jag lever i en annan värld än de som talar, och jag förstår bara en tredjedel av det de talar om. En tredjedel går förlorad för att jag inte hör vad de säger — och den sista tredjedelen är jag i regel inte road av.

Jag tillhör den gamla stammen som njöt av Barbro Alvings Sommarprogram.

Och gillade Torsten Ehrenmark och

Hasse Alfredson
Åke Ahrenhill
Gunnar Arvidsson
Tage Danielsson
Britt Edwall
Åke Falck
Bengt Feldreich
Per-Ander Fogelström
Hatte Furuhagen
Sigge Fürst
Gösta Knutsson
Sven Lindahl
Per-Erik Lindorm
Maud Reuterswärd
Jan-Öjvind Swahn
Elisabeth Söderström............

Idag var Meta Velander Sommarvärd, och det var som på den "gamla goda tiden". En föredömlig diktion och trevligt småprat, då kan jag stå ut med nästan vilken musik som helst.

Grattis Camille och Marcel

Båda var de födda den 10 juli.

Självporträtt
Camille Pissaro, 1830-1903

Marcel Proust, 1871-1922
Jacques-Emile Blanche

Genmodifierad mat

Majs är en av de grödor som genmodifieras.

.

I går kom ett mejl om genmodifierad mat:

Hej

EU har nyss beslutat godkänna genmodifierad mat trots att 60% av befolkningen är emot detta och att det krävs mer forskning som visar att genmodifierad mat är lämpligt som människoföda.

EU struntar i ett 60% av dess befolkning vill nåt annat, alltså att åtminstone först ta reda på ALLA fakta innan de
godkänner en så viktig lag som detta är!

1 miljon röster kan tvinga EU att INTE tillåta genmanipulerad mat förrän en grundlig och opartisk forskning skett!

Var med DU också!!! Tro inte att världens ledande livsmedelsföretag skulle ha något annat förstaintresse än att tjäna pengar!

Sprid nedanstående länk, varje röst räknas och är viktig om vi vill undvika att företag ska få världsmonopol på inte bara vår föda, utan även kunna styra vad vi äter!!!

Gå in och gör din röst hörd!!
Glöm inte att skriva in din adress, vilket krävs för att din röst ska gälla!

Sojabönor en annan gröda som genmodifieras

Grattis Elisabeth!

Elisabeth Kübler-Ross
1926-2004

.

I vårt samhälle är det svårt att acceptera döden
därför att den är obekant. Trots att den är
ständigt närvarnade ser vi den aldrig.

......................................... Elisabeth Kübler-Ross

Elisabeth Kübler-Ross föddes den 8 juli 1926 i Schweiz som en av tre identiska trillingar. Hon var psykiater och kom att arbeta med döende människor, många av dem barn.
Hon skrev flera läsvärda böcker om döendet och sorgarbete.

Att kräva en ursäkt

David Victorious over Goliath, 1722

Giambattista Foggini, 1652-1725

.

Tankarna fortsätter på det inslagna spåret — Davids kamp mot Goliat. Var och varannan dag kan man läsa om någon som kämpar mot byråkratin. För ofta är det ju mot regler och stelbenta byråkrater folk stångar sin panna blodig. Se'n finns det förstås felbehandlingar och förnedrande bemötande. Det sistnämnda väl så svårt att komma tillrätta med eftersom ord ofta står mot ord, och man dessutom inte alltid har samma uppfattning om vad som är kränkande.
Och så kräver man en ursäkt.
Personligen har jag så svårt att förstå hur man kan kräva en ursäkt. Vem som helst kan be om ursäkt — utan att mena något med det. Om ursäkten bara är en formsak, är den inte mycket värd — och då är jag hellre utan den.

Lycka

Skönheten är ett löfte om lycka.
...................................... Stendahl

Att vika ut sig

Kampen mellan David och Goliat*.
.

Nyligen fanns en artikel i vårt lokala blad, om en 11-årig flicka som efter en hjärnoperation förlorat förmågan att gå, och därmed inte kan komma ut eftersom hennes mamma inte längre orkar bära henne. Kommunen ställer upp och installerar en trapphiss — men fastighetsägaren säger nej!
Ett par dagar senare är fastighetsägaren villig att se över hissmöjligheten.

Tänk att det det ska vara nödvändigt att vända sig till pressen för att göra sin röst hörd — att behöva sitta i en TV-soffa och gråta, eller figurera på tidningarnas förstasidor för att något ska hända.
Jag hade en läkare som uppgivet suckade och sa' att enda möjligheten för en patient att få rätt, är många gånger att vända sig till media.
Men det är inte alla som orkar eller vill vika ut sig offentligt för att få det man har rätt till.
'
The Fight between David and Goliath
1123 Mural, 82 x 75 cm Museu Nacional d'Art de Catalunya, Barcelona This mural, removed from the wall of the church of Santa Maria at Tahull, is one of the most famous surviving examples of Catalonian Romanesque painting. The artist of this painting is referred to as the Master of Tahull. The rigid hieratic saints or Christs enthroned seen in earlier works are here replaced by a vivid and expressive representation of the fight between young David and the champion Goliath, who is depicted in chain armour and armed with a spear and shield. When the fresco was first made it included a scene in which David and Goliath were depicted side by side, David using his sling and Goliath slain by the stone. These details have been damaged beyond restoration and there remains only this scene in which David beheads Goliath. Here too the colours have faded in the course of centuries. In the Romanesque fresco we see the decorative manner of representation characteristic of the Mozarabic miniatures, that is to say, the fight is not shown as taking place in any particular landscape setting, but is depicted against a background divided horizontally by lines similar to the fesses of a heraldic escutcheon. There is also some of the crudeness seen in miniatures, for example, the exaggerated size of the hands. But the fresco represents a conscientious effort to depict the story with great accuracy, for these murals served not only to decorate the church but also to instruct the people in Biblical history. The artist clearly attempted to give the faces of David and Goliath certain individual features, introducing also such realistic details as the carrion bird beside the body, the lively drapery of the cloak and the Jewish cap on David's head. The fresco dates from a period when the fight between David and Goliath was thought of as an Old Testament manifestation of the struggle between Christ and Satan. , UNKNOWN MASTER, Spanish , The Fight between David and Goliath , 1101-1150 , Spanish , painting , religious

Grattis Frida!

Frida Kahlo föddes den 6 juli 1907.

Vardagslycka

Tea in Giverny

Friederick Carl Frieske

.

Lycka är att en vanlig vardag hitta ett tjockt tepaket i brevlådan. Kompisen har skickat favoritteet Dimakusi, som inte går att få tag på här — inga drickbara teer finns förresten här.
Fullt så elegant som damen på bilden är jag förstås inte. Ska sanningen fram, är jag inte det minsta elegant — men teet är trots det mycket gott.

Lycka

Happiness

Zelda

.

Det finns bara en verklig lycka i livet, och det är lyckan att skapa.

................................................ Frederick Delius

Ett slags födelsedag

View of Erie Canal by John William Hill, 1829

.

Den 4 juli 1817 påbörjades arbetet med att gräva Erie Canal. Den 584 km långa kanalen går från Hudsonfloden till en Lake Erie. Den öppnades officiellt den 26 oktober 1825.

(Göta kanal som är 190,5 km lång påbörjades i maj 1810 och invigdes den 26 september 1832).

Patria est, ubicumque est bene

Fäderneslandet är överallt där det är gott att vara.
.............................................................. Cicero

Patriotism is your conviction that this country is superior to all other countries because you were born in it.
...................................... George Bernard Shaw

Det var en självständighets dag i en småstad i Georgia, och det var ännu varmare då, än vad det är nu. Vi satt på campingstolar på den lilla stadens Main Street, och tittade på paraden. Brandbilar, blåsor-kester, flickor som viftade med sina stavar (bara några tappade sina), scouter och en lastbil full med småtjejer som deltog i en skönhetstävling. Inte en enda av flickorna såg glad ut — inte ens den patetiska tösen med 1 kg makeup, som vunnit titeln. Patetiskt att se flickor i förskoleålder utspökade som fnask.
När paraden var över, var det vår avsikt att åka hem och göra glass i skuggan på verandan, tillsammans med mina vänners bästa vänner. Men det blev inte så, vi stötte på andra vänner som insisterade på att vi skulle följa med dem hem. Det var alltså vänner till Lynn och Stan som vi gästade, så jag kände bara mitt värdfolk och deras vänner Trudy och Gary. Det var säkert ett tjugotal vuxna och nästan lika många barn. Det såg ut som en Norman Rockwell målning — mycket amerikanskt. Men en liten späd kille avvek från de robusta amerikanska ungarna. Det var en mörklockig vacker pojke med stora mörka ögon, jag fick aldrig klart för mig vem han var och hur han hamnat där — men jag fick den uppfattningen att han var där med sin äldre syster och att de kom från Egypten. Han talade perfekt brittisk engelska. Eftersom jag varken gillar värme eller den här sortens tillställningar, hade jag gjort det bekvämt för mig i ett skuggigt hörn av trädgården — ett hörn där jag kunde vara ifred och iakttaga det uppsluppna sällskapet.
Så blev jag medveten om att ett gräl var på gång, strax bakom mig, vänder mig om och ser att det är den egyptiske pojken och en nästan dubbelt så stor amerikansk kille som grälar om vems land som är bäst. Eftersom frågan inte gick att avgöra verbalt, så kom nävarna till användning. Jag såg att flera vuxna uppmärksammat händelsen, och var glad att slippa ingripa — men blev förvånad, arg och upprörd när jag förstod att den stora killens pappa hejade på sin son. Men så kom värden i huset, en jätte till karl, och lyfte isär kombattanterna
Den patriotiske fadern, dunkade sin son i ryggen och de egyptiska syskonen försvann.
Senare slog sig fadern ner bredvid mig och försökte få mitt gillande — men han tyckte nog att jag var konstig, jag åt ju inte den maten som han tyckte var så god, och inte höll jag med honom när han tyckte att man skulle asfaltera hela Mellanöstern och bygga ett köpcenter för amerikaner. Inte heller höll jag med om att att skandinaverna var livsfarligt vänstervridna och borde sättas under förmyndare. När samtalet blev direkt rasistiskt, ursäktade jag mig och gick därifrån. Det var för varmt för att diskutera med en person som vägrade att lyssna på mina argument.

Lycka

Vi ska vara tacksamma för människor som gör oss lyckliga, de är charmiga trädgårdsmästare som får våra själar att blomstra.
.................................................. Marcel Proust

Tåvärmare*

Öppnade nyss en liten ask som jag inte sett på år och dag. Där ligger ett halsband, stickat av plasttråd — eller heter det kanske plastsnöre. Det är minst en och en halv evighet se'n antingen min mor, eller jag, stickade det. Det var en så'n där fluga, som dyker upp med jämna mellanrum, och jag börjar grunna över människans önskan att alltid (OK, nästan alltid) skapa något.
En gång i tiden, hade man fullt upp med att tillverka allt man behövde för att överleva — och vi sena tiders barn som köper det mesta vi behöver, har uppenbarligen fortfarande ett djupt rotat behov av att skapa. Inte alltid vackra saker, och inte heller användbara prylar — jag försöker komma på alla märkliga saker som jag knåpat med under åren.
4 fyra spikar i en trådrulle, och man hade ett redskap varmed man kunde producera metervis med snoddar
4 av lite grövre plastsnören än i halsbandet, flätade vi fyrkantiga snoddar
4 glaspärlor var på modet när jag var i tonåren, manschettknappar, och smycken serietillverkades — men så vitt jag vet, använde varken jag eller någon annan, något ur den produktionen
4 paljetter, minns inte vad vi gjorde av dem — tror att vi klistrade paljetter på träknappar — det var som att valla bladlöss, men vad det blev minns jag inte
4 ett tag var det mosaik, fick en sommar en hobbysats i födelsedagspresent och gjorde ett karottunderlägg. Det är nog det enda vettiga pysslet, det underlägget använder jag fortfarande. Senare i livet klädde jag in gamla tallrikar med mosaik
4 så var det alla halvfabrikat som smörknivar och piphuvuden
Säkert har jag glömt en del av alla märkliga ting vi gjort.

* om tåvärmare

Associationer

Hedersam utmärkelse

Lyckan

Den sanna lyckan är att kunna vara lycklig utan lycka.
.............................................. Françoise Sagan

Lyckan

Ålderstrappan, 1799

Winter Carl Hansson, Bingsjö

,.

Den sanna lyckan finner man bara om man anpassar sig till livets årstider alldeles som man anpassar sig till årets.
......................................................... Sigrid Undset

Ännu en födelsedag

The aim of medicine is to prevent disease and prolong life, the ideal of medicine is to eliminate the need of a physician.
........................ William J. Mayo

.

Dagens födelsedagsbarn är välkänd — men kanske inte en kändis.
William James Mayo föddes den 29 juni 1861 i Minnesota, U.S.A., som ett av fem barn till läkaren William Worrall Mayo och hans hustru Louise Abigail Wright Mayo.
William Mayo och hans yngre bror Charles följde ofta med sin far när han besökte, och behandlade, sina patienter. Redan i tonåren assisterade de sin far när han utförde kirurgiska ingrepp.
Båda bröderna utbildade sig till läkare, William blev färdig med sina studier 1883 0ch Charles 1888.
När en tornado drog fram över Rochester i augusti 1883 arbetade, de protestantiska, bröderna Mayo och deras far, sida vid sida av stadens nunnor för att hjälpa de skadade.
Det samarbetet ledde till att nunnorna beslöt sig för att öppna ett sjukhus, och de frågade om de tre läkarna Mayo ville samarbeta med dem.
Den 1 oktober 1889 öppnades St. Mary's Hospital, så lades grunden till Mayokliniken.
Det finns många berättelser om brödernas osjälviska arbete, och deras humor. Som den om millionären som konsulterade William Mayo och frågade: "Are you the head doctor here?" "No," William replied with a straight face, "my brother is the head doctor. I'm the belly doctor."

Vi har i vår ägo några vykort från William Mayo till min mormor. Hon opererades av William Mayo för sin underlivscancer omkring 1927, varefter han fortsatte att hålla kontakt med henne.

Lycka

Alexander Pope, c. 1727

en intressant författare

målning av den intressante

svenske konstnären

Michael Dahl

.

Förströelser är lyckan för dem som inte kan tänka.
..................................................... Alexander Pope

Tomatprat

Tomatoes And A Pewter Tankard On A Table
Paul Gauguin

.

toma´t subst. ~en ~er
ORDLED: tom-at-en
• en klarröd, rund, vitaminrik grönsak med saftigt innanmäte: tomatjuice; tomatpuré; tomatsås; sallad, ~er och gurka
BET.NYANS: om motsvarande växt
HIST.: sedan 1761; av fra., spa. tomate med samma bet.; av mexikanskt urspr.

.

En annan återkommande sommarsoppa i vårt hushåll är gazpacho — en soppa vars huvudingrediens är tomater. Så när vi senast åt gazpacho kom samtalet att kretsa kring tomater. Denna populära frukt som länge ansågs för farlig att förtära, kom till Europa först på 1500-talet. Se'n tog det bortåt hundra år innan den arbetade sig upp till Norden. I Mexiko däremot har den odlats långt före vår tideräkning.
När den först kom till Europa odlades den som prydnadsväxt och inte förrän på 1800-talet blev det vanligt att äta tomater — och då var det vanligt att man kokade tomaterna i flera timmar för att neutralisera giftet.

Det berättas att en man vid namn Robert Gibbon Johnson, trots att han varnats för att hans blod skulle surna, 1820 bestämde sig för att äta en hel korg med tomater inför publik. Det sägs att det hade samlats flera tusen personer för att se på när Robert Gibbon Johnson föll död ner. De blev både chockade och besvikna!

Min far som växte upp på landsbygden berättade att han köpte sin första tomat på torget i Gävle, när han var ute på en träningsrunda på cykel. Jag kan tänka mig att det var något av de första åren på 30-talet. De såg ju så goda ut, men han blev grundligt besviken, efter första tuggan gick han ned till Gavleån och slängde tomaten i vattnet.
Men så länge jag kände honom tyckte han om tomater, tyvärr tänkte jag aldrig på att fråga honom om när och hur han lärde sig tycka om tomater.

Så värst mycket näring innehåller inte tomater, men inte heller många kalorier, men äter du 1 hg tomater får du i dig 32% av ditt dagsbehov av C vitamin. Tomater innehåller även A och E vitamin.

Varmt

Ser du älsklingen?

Det är varmt med päls på sommaren!

Grattis Peter Paul!

Självporträtt utan hatt, c. 1628

.
Den här gossen föddes den 28 juni 1577.
Han kanske är mest känd för sina målningar av frodiga damer, även om han målade mycket annat också.

Venus at the Mirror

.

Peter Paul Rubens dog 1640, 63 år gammal.

Apbröd — smakar inte apa

Den som vill se en stiligare bild, får titta på någon

av nätets över en million bilder på monkey bread

.

Jag skulle tro att det är många med mig, som hellre tillbringar dagarna utomhus än i köket, på somrarna. Att jag hellre gör annat än lagar mat på vintern hör inte hit.
Så kall och enkel mat är vår melodi på somrarna.
I juni förra året skrev jag om den avokadosoppa som är en återkommande sommarrätt i vårt hushåll.
Till soppan serverade jag i dag "monkey bread".- "Bubble bread" och "golden crown" är bara ett par av de andra namn som brödet går under.
Det tycks ha varit på 50-talet som "monkey bread" gjorde entré första gången, som "party bread" — i U.S.A, var annars!
En sökning på nätet ger bortåt en million träffar, och de flesta recept jag tittat på tycks nu för tiden bygga på "biscuit mix" eller en söt vetedeg — det är ju amerikanska recept.
Ändå så mötte jag brödet som matbröd, när jag träf-fade på det först. Och det är så jag gör — jag sätter en deg på ½ l vatten och inte alltför grovt mjöl, eftersom jag vill ha höjd på brödet. När degen jäst första gången, plattar jag ut det till en centimetertjock platta som jag skär i romber. Dessa romber doppar jag i smält smör och lägger i en sockerkaksform, så att de överlappar varandra. Låter det jäsa i 30 minuter, varpå jag gräddar det i omkring 30 minuter.
Gör se'n inte som jag gjorde i dag — jag stjälpte upp det för tidigt och brödet föll isär. Men jag föste ihop bitarna i en form, och det ser nästan ut som det ska.
I dag kryddade jag med rostad och nymalen fänkål, parmesanen som jag rev för att vända bitarna i, stod kvar på bänken när jag hade skyfflat in formen i ugnen. Och i samma stund som jag stängde ugns-luckan, mindes jag att jag brukar använda en form med större hål i mitten, därför att det ger ett vackrare bröd.
Ska man ha det med på sin picknick är det kanske smartare att grädda brödet i en limpform.
Vi har det ofta till soppa och till sallad.

Löftesrika morgondag

En dag har gått, ett dagboksblad

kan läggas till arkivet.

Och du var ömsom trist och glad.

Du gick i äventyrens stad,

du var en gäst hos livet.

Men bättre än var skriven rad

är morgondagens vita blad,

där intet än står skrivet.

.................. Stellan Arvidson

lyckan

.

.

.

Många människor försum-mar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora.

....... Pearl Buck

Grattis Pearl!

Pearl Buck och hennes dotter Carol

.

Pearl Buck föddes den 26 juni 1892.
Hon skrev många böcker men är kanske mest känd för sina böcker "Den goda jorden", Sönerna", och "Kjejserlig kvinna".
Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938.

Pearl Bucks dotter Carol led av sjukdomen PKU (Phenylketonuria), en sjukdom som nu kan behandlas med strikt diet, men som på den tiden alltid ledde till en svår utvecklingsstörning.
Boken "Barnet som inte växte, 1955 (The child who never grew)" handlar om hur det är att vara förälder till ett utvecklingsstört barn — och kampen för att hitta en plats i livet för dottern.
Pearl Buck var djupt engagerad i humanitära frågor.

Lyckan

.

.

.

.

Njutningen är icke nöd-vändig för kärleken, men den är nästan nödvändig för lyckan.
. . . Drotning Kristina

Lyckligare

Om vi bara önskade att bli lyckliga vore det enkelt; men vi vill vara lyckligare än alla andra, och då blir det svårt, eftersom vi tror att alla är lyckligare än de är.
.......................................... Charles de Montesquieu

Telefonterminologi

Woman on Phone, 1995

Ruth Addinall

.

"Var god och dröj" är det ingen som säger längre — ingen utom jag. Nu ombedes man vänta kvar. Det hjälper ju inte att huta åt telefonsvararen — men jag muttrar fula saker och mina hörselgångar vrider sig av smärta.
Ett annat plågsamt uttryck är "samtalat går inte att koppla fram", eller ibland "koppla upp". Varför detta fram och upp?
Det kan hända att dessa meddelanden betraktas som korrekta, men än har jag inte vant mig. För det är ju tyvärr det man gör, när man har hört innan istället för före och själv istället för ensam tillräckligt många gånger så orkar man inte hetsa upp sig.

Sorg och glädje

Cuore Blue

Roberta Ricchini

.

Sorg och glädje båda
bodde i mitt hjärta,
sorg i ena kammarn,
glädje i den andra.
............ Sorg och glädje (i Dikter, 1833)
..................... Johan Ludvig Runeberg

Det här med tid

Jag vet att jag skrivit om tid förut — men jag hittar bara ett av inläggen, blogger är lite stönig när det gäller att plocka fram gamla inlägg. Så jag ber om ursäkt om jag upprepar mig.
Jag tror att jag var tämligen omedveten om tidens gång under hela min barndom — och jag var nog barn ovanligt länge. Även om jag försökte vara dam i ungefär ett år, med mascara och höga klackar, i tjugoårsåldern, så kan ingen beskylla mig för att ha lyckats med det. Men nå'n gång i den vevan gick det långsamt upp för mig att det inte fanns någon återvändo — barndomen var slut. Och jag insåg att i vuxenvärlden fanns något som kallas tid, något som jag aldrig lyckas få grepp om.
Men insikterna kommer långsamt, så när jag närmade mig de trettio, hade jag nyss accepterat att jag fyllt tjugo och lämnat barndomen bakom mig. Och så har det fortsatt, i fyrtioårsåldern hade jag fattat att jag hade fyllt trettio och nog var vuxen.
Jag ligger minst tio år efter min tid — och det är på samma sätt med årstiderna. Nu har syrénerna blommat över och det är dags att dansa runt midsommarstången — men jag tror fortfarande att det är vår och att jag har hela sommaren framför mig.

Lycka

The Apple Tree II, 1916

Gustav Klimt

.

Lycka är att få vakna en tidig morgon före alla andra och tassa ut på bara fötter och hitta ett par skimrande astrakaner i daggigt grönt gräs under ett stort äppelträd.
...... Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, 1975
.................................................................... Astrid Lindgren