För några dagar se'n visade jag en bild av Juana Inés de la Cruz på grannbloggen. Tack vare att Karin frågade vem hon var, så fick jag bekanta mig med en intressant kvinna.
Juana Inés de la Cruz föddes 1651 (en del källor anger 1648) i San Miguel Nepantla, i nuvarande Mexiko och dog 1695.
Hon betraktades som ett underbarn, hon läste vid tre års ålder och när hon var åtta år, skrev hon sitt första poem. Då hade hon redan läst alla böcker i sin farfars omfattande bibliotek, och tiggde och bad att få börja på universitetet. Något som familjen tyckte hon var för ung för, men de lät henne fara till Mexico City för att studera för en präst vid namn San Miguel Nepantla. Till hans stora förvåning, behövde hon endast 20 lektioner för att behärska latin.
Hon hade oerhört stora krav på sig själv, om hon inte uppnådde sina mål tillräckligt snabbt, klippte hon sitt hår kort. "Kunskap är mer begärligt än utsmyckning".
Vid den här tiden uppmärksammas hon som underbarn och Marqués de Mancera tar sig an henne, och presenterar henne för hovet.
När hon är 16 år går hon i kloster, men lämnar det ett halvår senare — en del källor säger att hon fann ordens regler för strikta, medan andra källor anger sjukdom som orsak.
Ett par år senare går hon åter i kloster, den här gången en orden som gav sina nunnor en stor frihet. Nunnorna hade egna lägenheter, många gånger i ett par våningar och med kök och badrum. Juana, liksom många andra nunnor hade sina egna tjänare. Här stannade hon resten av sitt liv, och arbetade på som bibliotekarie och revisor.
Juana var en självständig kvinnosakskvinna som skrev både skådespel, musiklibretton och poesi.
De sista fyra åren av sitt liv gav hon upp studier och världsliga ägodelar som betydde mycket för henne och ägnade sig åt välgörenhet.
Hon blev smittad när hon skötte sjuka medsystrar under en farsot, och avled den 17 april 1695.
Juana Inés de la Cruz föddes 1651 (en del källor anger 1648) i San Miguel Nepantla, i nuvarande Mexiko och dog 1695.
Hon betraktades som ett underbarn, hon läste vid tre års ålder och när hon var åtta år, skrev hon sitt första poem. Då hade hon redan läst alla böcker i sin farfars omfattande bibliotek, och tiggde och bad att få börja på universitetet. Något som familjen tyckte hon var för ung för, men de lät henne fara till Mexico City för att studera för en präst vid namn San Miguel Nepantla. Till hans stora förvåning, behövde hon endast 20 lektioner för att behärska latin.
Hon hade oerhört stora krav på sig själv, om hon inte uppnådde sina mål tillräckligt snabbt, klippte hon sitt hår kort. "Kunskap är mer begärligt än utsmyckning".
Vid den här tiden uppmärksammas hon som underbarn och Marqués de Mancera tar sig an henne, och presenterar henne för hovet.
När hon är 16 år går hon i kloster, men lämnar det ett halvår senare — en del källor säger att hon fann ordens regler för strikta, medan andra källor anger sjukdom som orsak.
Ett par år senare går hon åter i kloster, den här gången en orden som gav sina nunnor en stor frihet. Nunnorna hade egna lägenheter, många gånger i ett par våningar och med kök och badrum. Juana, liksom många andra nunnor hade sina egna tjänare. Här stannade hon resten av sitt liv, och arbetade på som bibliotekarie och revisor.
Juana var en självständig kvinnosakskvinna som skrev både skådespel, musiklibretton och poesi.
De sista fyra åren av sitt liv gav hon upp studier och världsliga ägodelar som betydde mycket för henne och ägnade sig åt välgörenhet.
Hon blev smittad när hon skötte sjuka medsystrar under en farsot, och avled den 17 april 1695.
Tack Karin, för att du frågade!
Jag har bara skrapat på ytan, det finns mycket mer att läsa om och av Juana på nätet.
Margaretha,
SvaraRaderatack för allt arbete du har lagt ner för att ta reda på mera om henne. Hon såg så intressant ut så jag blev nyfiken, tyckte att jag borde veta vem hon var men hon var helt ny för mig:D. Vilka människor det har funnits och finns!
Tack i himlen, som vi säger på Åland, när vi är väldigt nöjda med någonting.
Karin
Karin,
SvaraRaderaDet var spännande läsning - jag ville skriva mer, men då hade inlägget aldrig blivit färdigt. Till exempel om anledningen till att hon gick i kloster, kanske helt enkelt för att få möjlighet att studera - och slippa gifta sig. Kommer att tänka på folk jag känner i USA, som valt den militära banan, därför att det ger dem en möjlighet att studera och skaffa sig en utbildning utan att det kostar en förmögenhet.
Margaretha
i regnet
som tycker det är spännande med åländska uttryck