Två för vänskap

I had three chairs in my house: one for

solitude, two for friendship, three for society.
.......................................... Henry David Thoreau

På Gotlandsgatan, bara ett kvarter ifrån oss, fanns en leksaksaffär. Jag tror att den hade två fönster mot gatan, och för att komma in i butiken var man tvungen att gå ned några trappsteg — något jag minns som ganska vanligt, är det så fortfarande? Jämfört med dagens barn hade jag nog inte så mycket leksaker, men jag tyckte att jag hade många.
Till leksaksaffären gick man inte bara för att inhandla leksaker, jag minns att vi vid ett par tillfällen lämnade in dockor för reparation, och vi beställde en rejäl leksakslåda som gjordes efter våra anvisningar.
Att handla i småbutikerna var också en social historia, det tog sin rundliga tid eftersom livets såväl stora som små frågor skulle diskuteras. Den här leksaksaffären ägdes av ett äkta par, och det enda samtalet jag minns väl, ägde rum när vi hade skaffat hund. Då berättade mannen en lång historia om hur han blivit biten av en tax och var rädd för hundar.
Bordet på bilden köpte vi där, antagligen var det rätt nytt när bilden togs. Jag minns så väl när jag stod där i affären och skulle välja vilket bord som skulle bli mitt — ett viktigt, och svårt val. Det fanns nämligen flera att välja emellan. Till slut stod valet mellan ett målat bord med en låda och det fernissade bordet som jag valde. Det vitmålade bordet lockade därför att det hade en så söt ros målad på utdragslådan — men till det hörde bara en stol. Vad förslår en stol om man har gäster, nej det blev bordet med två stolar.