David Victorious over Goliath, 1722Giambattista Foggini, 1652-1725
.
Tankarna fortsätter på det inslagna spåret — Davids kamp mot Goliat. Var och varannan dag kan man läsa om någon som kämpar mot byråkratin. För ofta är det ju mot regler och stelbenta byråkrater folk stångar sin panna blodig. Se'n finns det förstås felbehandlingar och förnedrande bemötande. Det sistnämnda väl så svårt att komma tillrätta med eftersom ord ofta står mot ord, och man dessutom inte alltid har samma uppfattning om vad som är kränkande.
Och så kräver man en ursäkt.
Personligen har jag så svårt att förstå hur man kan kräva en ursäkt. Vem som helst kan be om ursäkt — utan att mena något med det. Om ursäkten bara är en formsak, är den inte mycket värd — och då är jag hellre utan den.
Och så kräver man en ursäkt.
Personligen har jag så svårt att förstå hur man kan kräva en ursäkt. Vem som helst kan be om ursäkt — utan att mena något med det. Om ursäkten bara är en formsak, är den inte mycket värd — och då är jag hellre utan den.
"Ja, förlåt då!!"
SvaraRaderaEn ursäkt sagd på det sättet är inte sagd från hjärtat och med mening, det är bara några ord, ungefär som ett avlatsbrev man har betalat för, för att slippa vidare med "rent" samvete. Jag har också svårt att förstå att man kan kräva en ursäkt av någon annan; lika kränkande som man själv kanske har upplevt någonting, lika kränkande är det att begära en ursäkt för det som har kränkt en. En ursäkt, ett förlåt skall komma av egen fri vilja, för att man känner att den är befogad och för att man vill få förlåtelse.
Karin
som funderar huvudet runt på vilken sort biscotti hon skall baka just nu.
Karin,
SvaraRaderaSå finns det de som lägger över hela skulden på den förfördelade: jag är ledsen om du tog det så.
Är det människor man känner, kan man förhoppningsvis reda ut begreppen.
Det är när man kräver offentliga ursäkter som jag har svårt att följa med. Jag är inte säker på att den som får sin begärda ursäkt, blir gladare för det. Konsten ligger ju i att förlåta och gå vidare.
Margaretha
i regnet - och mitt huvud säger mig att åskan inte är långt borta
Jag tänker på den förfärlige biskopen i Fanny och Alexander som tvingar Alexander att be om förlåtelse.
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaAtt tvinga någon att be om ursäkt är förfärligt - att tvinga ett barn borde vara straffbart.
säger
Margaretha som förmodligen hör till de få som inte sett Fanny och Alexander