En annan tradition som hör palmsöndagen till är "pax cakes". Den tycks härstamma från Herefordshire, där den fortfarande tillämpas i en del kyrkor.
Som så ofta med gamla seder, finns mer än en berättelse om hur det började. Somliga säger att det var Thomas More, en kyrkoherde i Sellack, som startade det hela på 1400-taket. Andra att det var en Lady Scudamore som 1570 testamenterade 5 shilling till kakor och 9 pence, till öl att serveras efter gudstjänsten på palmsöndagen för att främja den dåliga grannsämjan.
På ett ställe sägs att ovänner skulle dela på en kaka. Tanken är god, tänk om vi kunde få alla ovänner att bryta bröd i dag — och tänk om det hjälpte!
Även uppgifterna om hur kakan ska vara beskaffad, skiljer sig åt — den beskrivs som allt från pannkaksliknande till shortbread, kex* och bullar.
Tycker du att dagen är kommen att bli vän med dina ovänner, så baka något och bjud dem! Kex är superenkelt att baka, även om jag tycker att det är trist att kavla — men man slipper alla tillsatser som industrin är så generös med. Det är länge sedan jag bakade pepparkex, men receptet hör till säkra, så varför inte försöka. Som alltid är mina recept en blandning av olika måttenheter. I högerspalten finns en länk till en omvandlingstabell för den som inte äger en amerikansk måttsats.
PEPPARKEX
75 g smör, skuret i sockerbitsstora tärningar och kylt
1½ kopp mjöl (jag brukar blanda vanligt vetemjöl med grahamsmjöl)
1 tsk nymalen vitpeppar, eller efter smak
½ tsk salt
¼ kopp iskallt vatten
Blanda de torra ingredienserna och skär ner smöret, med mixer, två knivar eller en "pastry cutter". Tillsätt vattnet tills du har en grynig deg. Ta upp den på bakbordet och forma ett par släta runda bullar, som du kavlar ut tunt (2 mm, eller tunnare). Ta ut kakor och pricka dem (helst med ordet pax, om du ska servera dem i dag). Grädda i 175° i 15-18 minuter
Jag är kyrklig av mig, och har varit med om att barnkören fått sälgkvistar eller palmblad, klippta från krukväxter, att vifta med. Ibland har en leksaksåsna dragits fram också. Men idag var det bara säljgkvistar som dekoration. Vi viftade inte. Barnkören sjöng så gudomligt fint, jag var stolt som vore jag alla ungarnas morsa. Och prästen predikade enkelt och förståeligt för alla. En riktig praktgudstjänst.
SvaraRaderaBloggblad,
RaderaTack för att du bildar mig!
Det där med kakorna tycks vara mycket lokalt, så det är nog först nu i vårt datoriserade tidevarv, som den sortens traditioner sprids. Visserligen läste jag om det första gången i en bok om textilt hantverk på 80-talet - men den sortens böcker är väl inte så spridda.
Margaretha
Men, glömde jag att tillägga, fredskakor känner jag inte till, trots att min mamma var traktens största kakbagerska.
SvaraRaderaVilken bra idé att göra egna kex, eftersom de köpta ofta smakar som om de huvudsakligen består av transfetter. (Och här insåg jag att jag borde kolla upp lite bättre hur det är med den saken och hamnade i en diskussionstråd om transfetter som räcker hela vägen till Danmark: http://matforum.se/index.php?topic=448.0). men i alla fall. Tack för receptet!
SvaraRaderaPS. Undrar om det hjälper att stava kex med ä. Båda är mjuka vokaler, ju.
Karin,
RaderaDin kommentar ramlade in, just när jag var på väg att ta bort käx-meningen. Vet inte hur jag tänkte, bakvänt..
Ämnet transfetter tycks outtömligt - gör egen del bekymrar jag mig inte så mycket, eftersom jag ytterst sällan får i mig slika fetter. Men det är läskigt att de får finnas!
Ja, kex är så enkelt, och billigt, så det känns dumt att köpa. Men ta'et lite piano med pepparen, det är åt det starka hållet, eller använd andra kryddor.
Margaretha
Här blev det havreflarn. Det är söndag och kaveln får vila, tänkte den lata bagerskan. Några palmkvistar har hon inte lyckats med att ta in idag. Risken är kanske inte så stor att hon blåser bort, till det krävs minst en orkan, men det är trevligare att vara på insidan och tänka på "palmkvistarna" som vajar av och an på utsidan. Det får bli en palmkvistkapardag imorgon istället. Det går säkert bra det också, tror jag.
SvaraRaderaPettasKarin,
SvaraRaderaDet är nog inte så kisande rankit om det är havre eööer vetemjöl i kakorna - huvudsken är att man blir vänner.
Jag tog en tur i regnet, men hoppar över kvistviftandet.
Margaretha