måndag 2 mars 2015

Mer munterljus

 I Ellen Keys lilla tunna bok "Skönhet för alla", finns ytterligare tre uppsatser, "Vardagsskönhet", "Festvanor", och Skymningsbrasan", du kan läsa boken hos Runeberg. Jag började med den sista uppsatsen — den om brasor, här talar sig Ellen varm (ett brandtal?) för brasans bevarande. En aning förvånad blir jag då jag inser att redan 1870, när "Skymningsbrasan" skrevs, så började landets brasor falna.
Och år från år uttränges brasan av bränsle-sparande uppfinningar. Det är icke mera den blossande julbrasan, som ger julaftonen dess ljusskimmer. De väldiga stockeldarna flamma icke längre i de stora öppna spislarna på herre-gårdarna, ty spislarna hava måst ge vika för kakelugnarna, som nu i sin ordning ofta stå kalla. Just i vår tid, när man icke längre har ro att hålla skymning eller råd att elda med ved, har man börjat brodera braskuddar, inbjudande till långa pratstunder framför elden i skumrasket, kuddar, vilkas oföränderligt prydliga skick emellertid visar, att brasan sällan brinner. Som andra gudomligheter före henne är hon förjagad av nyttan, denna gång i gestalt av kaminer och värmeledningar!
Men med brasan förlorar vårt folk mer poesi och skönhet än om tre fjärdedelar av våra skalders och målares verk gingo upp i rök.
_ _ _
När så den tiden kom att man kunde läsa sagor själv, huru många förbud utfärdades icke mot att läsa vid eldsken för ögonens skull; förbud dem man gjorde väl i att överträda! Ty om än ögonen ledo en smula — vad vann icke fantasien av denna läsning framstupa vid brasan, vars flammor lekte över Andersens Eventyr eller folksagorna eller Snorre Sturlason och vars röda glöd manade fram syner av de blodiga böljorna vid Svoldem och Hjörungavåg! 

Många gånger har jag tänkt att jag skulle ta upp tillverkningen av braskuddar, men med stigande ålder har tanken på att sitta på golvet, utan ryggstöd, blivit mindre attraktiv (för att inte tala om att man så småningom måste ta sig upp från golvet!)
Och jag vet inte hur många gånger äldre släktingar varnade mig för att läsa i dålig belysning — mina ögon skulle bli förstörda!

 Hur vanligt det är med eldstäder i moderna bostäder, vet jag inte, men för den som vill bygga sig en dylik, finns handfasta råd att hämta hos Gutenberg: "Farmers' Bulletin 1230 - Chimneys & Fireplaces", (1922) av A. M. Daniels och "Making a Fireplace", (1913) av Henry H. Saylor. Båda böckerna är illustrerade med både ritningar och foton och har pedagogiska anvisningar.

10 kommentarer:

  1. Hon skriver fint, Ellen Key!

    Det var längesen jag satt direkt på marken eller på golvet och lyssnade till något. Undviker sorgfälligt att komma i den situationen. Har alltid med mig en stol vid sådana tillfällen när det kan tänkas att man måste sitta på golvet eller på marken.
    Jag låg med ficklampa under täcket och läste när jag var liten men närsyntheten har nog gått i arv och kommer sig inte av det dåliga ljuset.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Ja, hon kunde skriva Ellen - och i motsats till många andra, hade hon ett budskap.
      Marken blir mer och mer avlägsen med åren.
      Man lär inte kunna förstöra sina ögon med dåligt ljus, men man kan bli trött och få ont i huvudet - de flesta av oss har nog ärvt våra synfel.
      Margaretha

      Radera
  2. Braskaminer kommer och går i inredningsmodet! Vi har en men eldar inte så ofta. Sen blir man ju betänksam av alla rapporter att vedeldning är ohälsosam för uteluften men vårt bidrag till det är nog försumbart. Dock vill jag ha bättre ljus än braseld att läsa i!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Det räcker ju inte med kamin eller spis, man ska ha ved också, vilket kan vara knepigt att få tag i om man inte bor på landet eller är i stånd att hugga och klyva själv.
      Ja, säg mig vad som inte är farligt för något nu för tiden!
      Margaretha

      Radera
  3. Vi har vår kakelugn och sitter alltför sällan framför den i mitt tycke. Jag skulle gärna ha en till någonstans i huset...
    De hade kanske inte så mycket annat än brasljuset att läsa i förr men nej...inte nu längre. Brasor är till för att njutas på annat sätt och Edison uppfann ju glödlampan

    Karin
    Ellen Key skriver fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      En kakelugn i varje rum är väl en dröm för de flesta - och vill man ha en brasa i dem alla, är en piga att rekommendera. En som smyger sig in i sovrummet innan man vaknar, och tänder brasan!
      Vid en brasa ska man drömma och samtala.
      Margaretha

      Radera
  4. Hon är väl lite orättvis mot kakelugnen, för när man väl eldat brasan enligt konstens alla regler (och bara kunde kika på elden genom de små runda draghålen i kakelugnsluckorna), när kakelugnen fått upp värmen, då fick man ju öppna luckorna och njuta av elden och sedan glöden. Och därefter av kakelugnsvärme nästan hela natten!

    Men smederna på bruket hemmavid var inte glada åt att stänga inne elden. Smedhustrurna ville ha järnspisar i slutet av 1800-talet. Smederna ville ha öppen eld i köket. Fruarna vann och smederna tjurade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Det är mysigt med en öppen spis, men ofta är de ju mer för lyst än värme. Kakelugnen är nog bättre som värmekälla.
      Och mat lagar jag nog hellre på järnspisen än över öppen eld - särskilt på sommaren.
      Margaretha
      som är glad
      över sin
      elektriska
      spis

      Radera
  5. Key kan!
    I brasans sken ser man att läsa. Kakelugn och nymodigheten järnspis stänger inne ljuset. Har hört om en gammal tant här som vid sekelskiftet inte ville installera vedspis utan ha öppna härden just för ljusets skull.
    Här eldas massor i kamin (och emellanåt i öppna spisen) för värmens skull. Värmen och sprakandet är nästan oskattbart tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Att läsa vid brasans sken, kräver att man sitter nära elden - det kan bli i varmaste laget ibland.
      Ljudet är minst lika hemtrevligt som eldskenet.
      Eftersom jag inte är så bra på att fälla träd (en underdrift) blir det inte så mycket eldat.
      Margaretha

      Radera