måndag 9 mars 2015

Mer upphöjda tankar

Det tycks finnas gott om biblioteksstegar på nätet — men än så länge har jag inte hittat någon snygg variant. Priser har jag inte ens tittat efter, men jag kan tänka mig att de ligger på en för mig onåbar nivå. Den här som får mig att tänka på trapporna man rullade fram till flygplanen, på den tiden man traskade ut på plattan för att äntra sitt plan, verkar för all del praktisk, men förutom att den är ful, skulle den nog mest vara i vägen, till och med i mitt relativt stora rum.

Det svenska hörnet är avklarat, vilket betyder att andra sidan av rummet, där jag nu befinner mig, ser ännu värre ut än innan jag grep mig an det nu organiserade. 
Så nu har jag gett mig i kast med hyllorna med de tyska böckerna. Hyllor jag inte frekventerat särskilt ofta, varför de bjuder på en del överraskningar. 
Som "Zwischenfall in Lohwinckel" av Vicki Baum — det framgår att min mor fick den i premium i sista ring. På den tiden hörde det till att kunna läsa fraktur, även jag har läst böcker i fraktur, men då har de varit på svenska. Men mors tyska var bra mycket bättre än min, och boken ser läst ut.
Det får mig att fundera över när man upphörde att premiera elever — på 60-talet? Det var nog inte alltid dessa böcker blev lästa. Stipendier fortsatte ju att delas ut, men så vitt jag vet, var det stipendier man själv sökte.

12 kommentarer:

  1. Som väl var slapp vi att läsa frakturstil när jag gick i skolan. Jag tyckte tyska var pest ändå. Hade ingen koll på grammatiken på den tiden, visste knappt vad det var för skillnad på verb och predikat...
    Det ser ut att vara en väldigt ombonad läshörna, men du skulle nog behöva en stege förstås.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Inte heller vi nödgades läsa fraktur i skolan, men jag tacklade stilen på egen hand, när jag vill se vad gamla böcker hade för innehåll. Upptäckte att det ju inte är svårt, bara en vanesak.
      Jag har alltid tyckt att tyska är OK - så länge jag inte måste förstå vad som styr vad.
      Ja, nu är just den hörnan skön - men inte utsikten därifrån...
      Jag får nog klara mig med min gamla avskavda och färgfläckliga stege.
      Margaretha

      Radera
  2. Jag har en idé Margaretha.
    Varför inte anamma den vackra stegen på första bilden,
    bygga in din säng under den och så kan du leva mobilt både sidlänges, upplänges, fram och tillbaka. Då får du rum med den. Jag gissar att Åskar skulle gilla tanken också.
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Kruxet är att jag tycker den är ful - men tanken på en kombinationsmöbel är inte dum. Vi kanske ska börja tillverka och sälja slika möbler. Kanapé med stege och en låda praliner - och några möss åt älsklingen.
      Margaretha

      Radera
  3. Frakturstil klarar jag, men jag läser det inte för att njuta av innehållet i en bok. Bara till nöds.
    Vicki Baum....namnet låter så bekant. Jag pluggade tyska på universitetet efter att jag hade jobbat på vandrarhem i Bayern och lärt mig en del vardagssnack, så många böcker på tyska blev det. Undrar om VB möjligen stod på listan.

    SvaraRadera
  4. Bloggblad,
    Vicki Baum var ju mycket populär under en period - översattes till svenska också, så du kanske, liksom jag, läste henne på svenska i tonåren, "Helene Willfüer" som studerade kemi och "Människor på hotell", till exempel - eller hennes självbiografi "Allt var annorlunda".
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm...minns inte. Men jag läser rätt mycket.
      Var du med nr jag chockerade en del bokälskare och visade min färgsorterade bokhylla?

      Radera
  5. Men den är ju rätt snygg, den där stegen (om än skrymmande). Steampunk kallas stilen och det går att steampunka till allt, till exempel datorn. https://www.google.se/search?q=steampunk+bild&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=JkT_VKimIMn8ywOJ0oII&ved=0CD8Q7Ak&biw=1134&bih=608#tbm=isch&q=steampunk+keybord+picture&imgdii=_&imgrc=z0VxMAcoONOAjM%253A%3BZzBQgfzwhflPuM%3Bhttp%253A%252F%252Fwww.datamancer.net%252Fsteampunklaptop%252Fdatamancerlaptop-foot.jpg%3Bhttp%253A%252F%252Fwww.datamancer.net%252Fsteampunklaptop%252Fsteampunklaptop.htm%3B600%3B761

    Vicky Baum! Henne läste jag ju en gång, men vad? Det verkar inte satt några djupare spår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, det var en jämrans lång adress jag lade in. Bättre att söka på nätet på "steampunk" och "dator" om man är intresserad!

      Radera
    2. Karin,
      Jo då, adressen funkade och jag fick lära mig vad ångpunk är, för det har jag inte hört talas om tidigare. Men snyggt tycker jag inte att det är!
      Den av Vicki Baums böcker jag minns bäst, är hennes självbiografi - jag kan fortfarande redogöra för hennes liv, fast det var bra länge sedan jag läste den. Skrev till och med om boken i en uppsats.
      Margaretha

      Radera
  6. Vi läste några kapitel tyska i frakturstil men det skulle nog ta en stund att komma in i den igen. F ö går min tyska på sparlåga. Dock har jag blivit en aning förvånad att det gått hyfsat att ta sig fram i både i Tyskland och Österrike under korta besök. Jag struntar fullkomligt i grammatiken och bara babblar på. Litet kul också att beställa fikat på tyska i caféet på Neue Galerie i NY!
    Premium fick jag fram t o m studentexamen 1965 då jag även fick ett stipendium utan att jag sökt det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Det gäller att släppa på sina hämningar och bara babbla på. Ofta kan man ju förtyska ord, och hoppas att det blir rätt. Det går förvånansvärt ofta - jag fick en gång en komplimang för mitt stora ordförråd, jag bara smålog, och talade inte om att jag gissade i 50% av fallen. Men så sprack krukan när jag chansade på att planera heter planieren.
      Kanske slopades premierna när den "riktiga" studentexamen avskaffades. Stipendium vet jag delades ut senare.
      Margaretha

      Radera