Ännu fler upphöjda tankar

 Vad sägs om den här stegen? Funktion går ju före skönhet, så ur den synpunkten är det kanske något att satsa på — för gott om plats att sitta med både tekopp och bok, ser det ut att finnas ovan där. Och ett notställ ser det ut som, och nog för jag har mer noter än jag vet vad jag ska göra med, men dem tänker jag inte tackla förrän alla böcker är katalogiserade. (Eller är det en predikstol?)

Tack och lov finns det utrymme för tankar, även på min gamla fula stege — så nu när jag har klättrat upp till lyriken, kommer många tankar farande. Som vad det är för skillnad på lyrik, poesi och vers — för på den hyllan finns allt från den ädlaste poesi till pekoral. 

 Varför vi har tre "I solnedgången" av Betty, är mer än jag kan svara på. Min gissning är att religiösa versböcker var bra presenter, och att dessa tre böcker, en gång i tiden, begåvats tre olika personer. De är alla tryckta 1906, en tid då det var tämligen vanligt att, särskilt kvinnor, skrev under pseudonym. 

Det finns ju ett antal Betty, men jag är tämligen säker på att jag fann rätt kvinna, Birgitta Katarina Janson, 1836-1927.

Hon var handarbetslärarinna vid folkskolan i Åmål, och kom så småningom att ryckas med av väckelserörelsen. Detta var före religionsfrihetens tid, så det sågs inte med blida ögon att en lärarinna blev medlem av missionskyrkan och undervisade i söndagsskolan där. Hon och en kollega blev avskedade från sina tjänster. Som skäl för avskedandet angav skolrådet:

att de förvillat ungdomen genom att verka vid söndagsskolor, "vilka hållas jämväl på söndagsförmiddagarna under pågående gudstjänst, att de skilt sig från församlingen sålunda, att de icke vidare deltaga i lutherska kyrkans nattvard utan vänt sig till den nådesförvaltning, som kolportörer och andra för församlingens myndigheter främmande personer företagit sig att i enskilda hus utöva."

I den ena av de tre böckerna ligger ett fotografi inskjutet — är det någon som vet var det kan vara taget?

 

Några av Bettys böcker finns att läsa hos Runeberg. Hon skrev även romaner, även om hon inte gillade det världsliga ordet roman, hon föredrog att kalla dem originalberättelser.