tisdag 17 mars 2015

Ännu fler upphöjda tankar

 Vad sägs om den här stegen? Funktion går ju före skönhet, så ur den synpunkten är det kanske något att satsa på — för gott om plats att sitta med både tekopp och bok, ser det ut att finnas ovan där. Och ett notställ ser det ut som, och nog för jag har mer noter än jag vet vad jag ska göra med, men dem tänker jag inte tackla förrän alla böcker är katalogiserade. (Eller är det en predikstol?)
Tack och lov finns det utrymme för tankar, även på min gamla fula stege — så nu när jag har klättrat upp till lyriken, kommer många tankar farande. Som vad det är för skillnad på lyrik, poesi och vers — för på den hyllan finns allt från den ädlaste poesi till pekoral. 
 Varför vi har tre "I solnedgången" av Betty, är mer än jag kan svara på. Min gissning är att religiösa versböcker var bra presenter, och att dessa tre böcker, en gång i tiden, begåvats tre olika personer. De är alla tryckta 1906, en tid då det var tämligen vanligt att, särskilt kvinnor, skrev under pseudonym. 
Det finns ju ett antal Betty, men jag är tämligen säker på att jag fann rätt kvinna, Birgitta Katarina Janson, 1836-1927.
Hon var handarbetslärarinna vid folkskolan i Åmål, och kom så småningom att ryckas med av väckelserörelsen. Detta var före religionsfrihetens tid, så det sågs inte med blida ögon att en lärarinna blev medlem av missionskyrkan och undervisade i söndagsskolan där. Hon och en kollega blev avskedade från sina tjänster. Som skäl för avskedandet angav skolrådet:
att de förvillat ungdomen genom att verka vid söndagsskolor, "vilka hållas jämväl på söndagsförmiddagarna under pågående gudstjänst, att de skilt sig från församlingen sålunda, att de icke vidare deltaga i lutherska kyrkans nattvard utan vänt sig till den nådesförvaltning, som kolportörer och andra för församlingens myndigheter främmande personer företagit sig att i enskilda hus utöva."

I den ena av de tre böckerna ligger ett fotografi inskjutet — är det någon som vet var det kan vara taget?
 
Några av Bettys böcker finns att läsa hos Runeberg. Hon skrev även romaner, även om hon inte gillade det världsliga ordet roman, hon föredrog att kalla dem originalberättelser.

6 kommentarer:

  1. Har ingen aning om var bilden är tagen. Den ser inte så svensk ut. Är det vatten framför?
    Kram från
    Mette

    SvaraRadera
  2. Mette,
    Ja, det ser ut som vatten - en bassäng med ett par små fontäner.
    Jag har också funderat på om det är något icke-svenskt, men har inte ens någon teori.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Det ser mer ut som en predikstol än en biblioteksstege, tycker jag.
    Jag vet inte heller var bilden kommer ifrån, men det ser inte så svenskt ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kolja,
      Predikstol kan jag klara mig utan, så den får vara kvar på nätet.
      Jag har grunnat på bilden, och gissar på något utland - men vilket? Damen som boken tillhört, och hennes väninnor, reste en hel del i början av förra seklet. Vår generation vill så gärna tro att vi var de första som kastade oss handlöst ut i världen, men den tidens tjejer gick inte av för hackor.
      Margaretha

      Radera
  4. Det var tider det, när lärare avskedades för att de förvillat ungdomen med alternativa söndagsskolor! Påminner lite om när arbetare fick sparken för att de gick med i en nykterhetsorganisation. Organiserade arbetare var suspekta. Organiserade och nyktra kunde rentav vara riskabla.

    Underbar stege. "Notstället" skulle ju vara bra och ha när man vill bläddra i lite större böcker!

    SvaraRadera
  5. Karin,
    Ja, det var hårda bandage! Riktig religionsfrihet fick vi ju inte förrän 1952. Vilket fortfarande inte gäller kungahuset.
    Dessförinnan var man ju tvungen att vara medlem av stadskyrkan.
    Vi har nog en hel del att tacka våra organiserade och nyktra förfäder för. Patronernas fruktan var säkert berättigad.

    Jag har sett bilder på bokhyllor med en utdragsskiva, att lägga boken på, när man inte orkar hålla och bläddra samtidigt. Smart, jag får uppsöka ett bord.
    Margaretha

    SvaraRadera