söndag 28 augusti 2011

Jag gillar busväder



Men då menar jag svenska trevliga busväder och inte den amerikanska modellen av oväder, som man nog måste ha upplevt — eller sett verkningarna av — för att förstå vidden av.
Jag åkte en gång genom en liten stad ett par dagar efter en storm, det var fasansfull. Ena sidan av gatan såg ut som före stormen, medan det på den andra sidan var total förödelse. Några av husen stod fortfarande upp, men väggen mot gatan var försvunnen och det var som att titta in i dockskåp. Dockskåp där den femåriga ägaren hade stoppat in alla sina leksaker huller om buller. Utanför det som en gång varit ett hus, satt en äldre kvinna och grät, på andra tomter letade man efter ägodelar och försökte röja upp.
Några år senare var jag i samma område när det utfärdades stormvarning. Vilken enorm lättnad jag kände när ovädret tog en annan väg, och vi bara drabbades av regn och blåst — regn och blåst som ändå var många gånger värre än jag någonsin upplevt i Sverige. De här ovädren har inget av våra svenska busväders vilda charm, då det kan vara uppfriskande att kämpa mot blåsten, eller betrakta ett upprört hav. Det är inte ens mysigt att sitta inne och dricka te med tända ljus medan man löser världsproblem och gläds åt att sitta inne i värmen.

Nu förstår jag så väl mina vänners oro när de förbereder sig för Irene, och jag hoppas verkligen att det inte blir värre än för de stackars fåglarna på filmen ovan.

7 kommentarer:

  1. precis! just nu oroar jag mig också för mina vänner.
    på jobbet i förra veckan sa en av de unga tjejerna att hon tyckte att det skulle vara spännande att vara med om ett riktigt oväder. hon har ju inte fattat nånting! jag blev nästan arg.

    SvaraRadera
  2. Debbie,
    Jag har mött liknande kommentarer när vi diskuterat väder. Jag tycker nog att det är rätt korkat för nog har alla människor sett bilder och TV inslag från katastrofområden - att då tro att man själv inte skulle drabbats är ofattbart.
    Hörde just att Q och hennes familj flytt inåt landet till hennes syster.
    Hoppas både dina och mina vänner - och alla andra - kommer lindrigt undan!

    SvaraRadera
  3. Det går inte att låta bli att oroa sig för hur de har det i USA just nu. Oväder av det slag om Irene bjuder på är rena tsunamin där den går fram. Ingenting att leka med.

    Jag förstår och tycker som du när det gäller våra egna oväder här. Det är riktigt skönt med blåsigt och hårt väder ibland.

    Karin i solskenet

    SvaraRadera
  4. Jag har alltid en knut i magen och mår fysiskt illa när det är oväder på gång. Min morbror och tre av mina kusiner dog när en tromb lyfte deras pick-up som de åkte i, och släppte ned den i en flod flera mil därifrån.
    Jag förstår inte hur någon kan tro att det är roligt!

    SvaraRadera
  5. Karin,
    Ja, våra nordiska oväder kan vara uppfriskande - medan det som pågår just nu i USA är katastrofala. Även om man inte drabbas själv, även om "bara" ett dussin personer dör - så är våndan enorm, liksom de materiella skadorna.
    Det är inte över än, jag har vänner efter hela kusten, särskilt undra jag hur Gail har det på sin ö utanför Mains kust.

    Christie,
    Vilket fasansfull öde!
    Jag känner precis som du - även om jag inte förlorat vänner i en naturkatastrof.

    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Ja, de amerikanska ovädren är av en litet annan kaliber än de svenska. I alla fall som de svenska var tidigare. Läste alldeles nyligen att de också intensifierats och blivit mer extrema. Vädret har förändrats, det är bara att konstatera.

    SvaraRadera
  7. Anne-Marie,
    ja, vi har det bra i vårt hörn av världen - inga vulkanutbrott, inga orkaner och inga giftiga djur.
    Klimat har ju alltid förändras - förhoppningsvis lever vi inte så länge att vi får uppleva en ny istid!
    Margaretha
    lättade över
    goda nyheter
    från vänner i
    NE

    SvaraRadera