som bor på rätt ställe och har råd.
Bilden tillhör Sjöhistoriska museet eller SMM,Statens maritima museer, som varit vänlig nog att
låta mig använda bilden här. Fotograf Jonas Berg.
En sommardoft förflyttade mig till en ö i Stockholms skärgård — till en konferens anordnad av UNF (ungdomens nykterhetsförbund), på 70-talet. Kursgården, Vikingaviken, var mitt andra hem ända tills det tyvärr såldes, också det på 70-talet — tror jag. Jag både hjälpte till i köket, gick på kurser och var med i kursledningen på kurser där.
Under den här konferensen kom Arena teaterbåten och lade till vid gårdens brygga, och på kvällen gavs en föreställning, som jag tyvärr inte minns mycket av, annat än jag tror att någon gick på lina. Vad jag minns är att när vi köade för att komma in på båten, så tappade en av tjejerna, som stod på landgången, sin femkronorsedel (det var vad biljetten kostade) i vattnet, och genast dök en av männen i ensemblen i vattnet och fiskade upp sedeln. Jag är inte säker på om det var Per Edström, ägare till båten, som utförde räddningsinsatsen eller någon av de andra medlemmarna.
Minnet fick mig att grunna över huruvida teaterbåten finns kvar i livet. Vid en sökning på nätet hittade jag en intressant uppsats om båtens tillblivelse: "Arena teaterbåten — från dröm till verklighet" av Eva Bowden Edström.
Och på ett annat ställe kunde jag läsa om båtens sorgliga öde:
Arena Teaterbåten
byggd 1968 på fartyget Nyttig, byggt 1860,ligger nu flytande i en vattenfylld torrdocka vid Norrnäs på Värmdön och detfinns kostym-, rekvisita- , produktions-lokaler och arkiv i land på samma adress.
Arena Teater Båten är numera en flytande teaterlokalsruin, som i brist på ekonomiska medel för underhåll sakta håller på att förvandlas till ett av naturen övervuxet flytande teatertempel.
Arena Teaterbåten ritades och byggdes åren 1966-68 och var fram till 1985 en statligt stödd regionteater för Stockholms Läns skärgårdar. Som sådan besökte den ett sextiotal spelplatser inom regionen ett par gånger om året.
1985 blev den tilltagande motvinden från högerns politiska krafter för stark och anslagen till verksamheten drogs ofattbart nog in av de politiska beslutsfattarna, som inte fattade hur viktig teaterns verksamhet var för ett område, som sedan dess varit utan teater.
Under den här konferensen kom Arena teaterbåten och lade till vid gårdens brygga, och på kvällen gavs en föreställning, som jag tyvärr inte minns mycket av, annat än jag tror att någon gick på lina. Vad jag minns är att när vi köade för att komma in på båten, så tappade en av tjejerna, som stod på landgången, sin femkronorsedel (det var vad biljetten kostade) i vattnet, och genast dök en av männen i ensemblen i vattnet och fiskade upp sedeln. Jag är inte säker på om det var Per Edström, ägare till båten, som utförde räddningsinsatsen eller någon av de andra medlemmarna.
Minnet fick mig att grunna över huruvida teaterbåten finns kvar i livet. Vid en sökning på nätet hittade jag en intressant uppsats om båtens tillblivelse: "Arena teaterbåten — från dröm till verklighet" av Eva Bowden Edström.
Och på ett annat ställe kunde jag läsa om båtens sorgliga öde:
Arena Teaterbåten
byggd 1968 på fartyget Nyttig, byggt 1860,ligger nu flytande i en vattenfylld torrdocka vid Norrnäs på Värmdön och detfinns kostym-, rekvisita- , produktions-lokaler och arkiv i land på samma adress.
Arena Teater Båten är numera en flytande teaterlokalsruin, som i brist på ekonomiska medel för underhåll sakta håller på att förvandlas till ett av naturen övervuxet flytande teatertempel.
Arena Teaterbåten ritades och byggdes åren 1966-68 och var fram till 1985 en statligt stödd regionteater för Stockholms Läns skärgårdar. Som sådan besökte den ett sextiotal spelplatser inom regionen ett par gånger om året.
1985 blev den tilltagande motvinden från högerns politiska krafter för stark och anslagen till verksamheten drogs ofattbart nog in av de politiska beslutsfattarna, som inte fattade hur viktig teaterns verksamhet var för ett område, som sedan dess varit utan teater.
Kommentar från kulturnämndsledamot i den närbelägna staden: Vill jag ha kultur kan jag gå hem och och sätta på en video... (när vår teaterförening ansökte om bidrag till kulturverksamhet)
SvaraRaderaGodnatt!
Ninna,
SvaraRaderaMer än godnatt!
Jag tror dig - men nog är det mer än ofattbart!
Margaretha
som inte ens har
video eller dvd
Ordet kulturnatt har flera betydelser...
SvaraRaderaDet har aldrig varit lätt att jobba med olika former av kultur men periodvis är det värre än annars. För några år sedan var jag publik på Skånska Operans sista föreställning för säsongen på ett ställe med vidhängande restaurang. Jag blev ofrivilligt vittne till ett samtal mellan en av restaurangens personal och en av artisterna. "Vill ni ha en gemensam måltid innan ni packar ihop och åker hem?" "Tyvärr har vi inga pengar till det." "Oj, men vänta litet, jag återkommer om en stund." "Nu har jag frågar chefen. Vi bjuder på en smörgås innan ni börjar packa."
Den glada nunan gav extra glans åt föreställningen sen! Jag visste att ensemblen var lite sorgsna inför att skiljas åt efter en succéartad turné med hårt arbete, nu blev det litet stil över avskedet.
Olgakatt,
SvaraRaderaNog är det mörk natt på många håll, och tyvärr kan man inte ana gryningen.
Sorgligt är vad det är med alla dessa beslutsfattare som bara ser till det som genererar pengar omgående - även om det innebär en långsiktig förlust.
Margaretha
Med den erfarenhet jag har av de permanentboende skärgårdsborna har jag inte svårt att förstå varför teatern upphörde.
SvaraRaderaFolk som levde så nära naturen och ofta hade ett tungt och arbetsamt liv, kanske inte hade lust att klä upp sig på kvällen och sätta sig på en teater...
Kanske var det som med kyrkan idag, man slår ihop gudstjänster och stänger kyrkor eftersom mycket få kommer dit.
Vilka är det som går på opera och teater idag? Jo, "kulturtanterna". Familjer med småbarn har ingen chans att komma dit - sen är det inte gratis heller.
Vi kan vara glada över att teatern och symfoniorkestrarna får så mycket stöd överhuvudtaget, när publiken på dessa evenemang är så socialt begränsad, både åldersmässigt och ekonomiskt!
Ingrid, som ofta tycker tvärtom när det gäller vissa etablerade åsikter.
Ingrid,
SvaraRaderaEfter att ha läst om teaterbåtens öde insåg jag att den var saknad av skärgårdsbefolkningen. Det var inte den sortens teater med "dom därframme och vi i salongen". Det var ju verkligen en arena utan gräns mellan ensambel och publik. Inte den sortens teater där man klädde upp sig.
Dessutom var det ju på 70-talet och framåt inte bara fiskare som bodde där, det var gott om grönavågare, hantverkare konstnärer och annat löst folk - alla uppskattade de (inklusive de gamla rospiggarna) teatern.
Margaretha
Jag kom av en händelse på att jag skulle googla på Vikingaviken, och då hamnade jag här. Det lustiga är att jag också var på Vikingaviken med mina föräldrar på 70-talet, och vi besökte teaterbåten då. Föreställningen hette Utan Ridå, och enligt internet spelades den 1970. Då var jag 5 år, så jag minns inte speciellt mycket måste jag erkänna. Vi kanske var där samtidigt.
SvaraRaderaVälkommen hit Hundblues,
SvaraRaderaJag tror bara att Arena teaterbåten var där den enda gången - så vi såg nog samma föreställning. Det var en hel del barn med sina föräldrar på stämman, men jag jobbade mest i köket den gången och hade inte koll på vad barnen gjorde.
Ett fantastiskt ställe, Vikingaviken - sorgligt att det såldes. Jag har ingen aning om vem som äger det nu.
Margaretha
Jag vet inte heller vem som äger stället idag, men jag vet att några av de som satt i IOGT-NTO:s distriktsstyrelse när beslutet om försäljning togs, mådde ganska dåligt av det. Jag sitter där själv nu, men jag hoppas vi slipper ta så tråkiga beslut.
SvaraRaderaHundblues,
SvaraRaderaJag tror inte att man var enig i beslutet att sälja Vikingaviken, så det var säkert inte ett lätt beslut. Naturligtvis var ett hus av det slaget dyrt i drift - och i dag vågar jag inte tänka på vad det kan ha för taxeringsvärde - men på den tiden hade nog rörelsen rätt gott om pengar, och gubbarna i byggnadsstyrelsen gillade nog pengar mer än fastigheter. De sålde ju Ringvägen 125 i den vevan också - och så småningom Kammakargatan 27. Jag har glada minnen från alla dessa ställen så det är klart att jag tyckte det var synd att sälja dem alla.
Så många fastigheter finns väl inte kvar att sälja - så du slipper kanske deltaga i den sortens beslut.
Margaretha