Two Women Shopping in an American Supermarket, Circa 1970
H. Armstrong Roberts
Under den senaste veckan har jag ägnat mig åt den där sortens vänliga småprat med okända människor, som så många påstår inte existerar i Sverige.
I kön på apoteket, som nu har abnormt långa väntetider, berättade en kvinna allt om sin cancer.
På banken diskuterade jag politik med en man.
I kassakön på Konsum talade jag och en kvinna om katter och kattmat.
Vid potatisbingen på ICA pratade jag med en kvinna om det dagliga gisslet att laga mat.
På bilverkstaden var vi tre tämligen jämnåriga personer som ondgjorde oss över hur dyrt allting är nuförtiden — annat var det i vår ungdom!
Damen före mig i bankomatkön berättade detaljerat, medan hon knappade in sin kod, varför det tog så lång tid för henne. Vilket hade till följd att hon fick börja om från början tre gånger — och det tog ännu längre tid.
Dessutom talade vi alla naturligtvis om vädret. Och kanske blev jag lite förvånad över att alla dessa personer tyckte om det blandade sommarvädret — ingen klagade över kyla och regn, utan tyckte att det är så här den svenska sommaren ska se ut.
Jag blir så glad när människor är nöjda med vad som bjuds!
Man borde kanske registrera mera vad man pratar om med människor i gemen. Jag har också hört det många gånger att folk inte pratar med varandra i Norden, kanske också påstått det själv, men nu när du skriver om allt vad du har hunnit med under några timmar så påminns jag om att visst pratar vi både om det ena och det andra och inte bara om vädret
SvaraRaderaKunde bli ett intressant inlägg. Vad jag har pratat om idag....
Karin, fortfarande med svängiga ben, musiken finns kvar i hjärnan
Svängiga Karin,
SvaraRaderaJa, så kul - det kunde bli ett stående inägg, "vad vi talat om i dag". Eller för min del, som inte träffar folk så ofta, "vad vi talat om den här veckan".
Margaretha
Roligt att du skriver om dessa möten. Vid frukosten talade vi precis om det här att vi svenskar är bra på att tala med varandra fast man inte känner varandra.
SvaraRaderaNu har också vi förstått vad och vem det handlar om, fast vi har aldrig läst bloggen förrän i kväll, och vi kommer inte att besöka den igen!!!
Jag har också retat mig på att det alltid tjatas om hur stela och otillgängliga vi svenskar är. Så i sommar har jag gjort det till en sport att inleda samtal med folk litet överallt. Det går förstås hur lätt som helst och jag har också fått långa historier berättade på busshållplatser och utanför ICA. Så nästa som drar samma myt tänker jag svara att det är bara dig själv du beskriver!
SvaraRaderaHeja Margaretha! Härligt att höra att svenskarna kan prata "småprat". Det gäller alltså bara att inleda det hela och sedan öppnar folk upp sig om jag förstått det hela! :)
SvaraRaderaEva & Fred,
SvaraRaderaRoligt att ni också upptäckt det! Förmodligen har vi fått det itryckt oss, det där med stela svenskar, att vi tror på det också när vi upplever motsatsen.
Olgakatt,
Ja, jag har också undrat vad man talar om. Det som jag kan tycka skiljer oss nordbor från en del andra är att vi väntar på ögonkontakt innan vi öppnar näbben. Vill jag inte tala med mina medmänniskor behöver jag bara blunda, läsa eller titta bort - det funkar för det mesta.
Anne-Marie,
Ja, jag tror faktiskt att det är en väl omhuldad myt. Men ögonkontakt och ett leende räcker för det mesta.
Folk som inte vill prata finns i alla länder, men överallt där jag har varit i världen, också där jag inte förstår språket, har jag talat med okända.
Margaretha
Vi har också talat om det här hemma. Det kan bli lite för mycket "vänlighet" och småprat när nyfikna grannar ställer närgångna frågor. Det är grannar som vi inte ens visste var grannar + folk i affärer, folk som är nyfikna på oss spännande halvutlänningar. Jag behöver inte ens le mot någon, i går var det en dam som knackade mig i ryggen när jag stod i kassakön, och frågade hur vi trivdes i Sverige.
SvaraRaderaIngalill,
SvaraRaderaAmerika har en märklig dragningskraft på många européer, så jag misstänker att ni får stå ut med alla frågor tills folk inser att ni är som alla andra. (Om ni nu är det).
Margaretha