Fotografering

Det ta'r tid för en del saker att sjunka in — som det här med fotografering. Jag vet inte hur många gånger jag, de senaste dagarna, sett något vackert och trevat efter kameran — kameran som inte längre fungerar. Så länge jag kan minnas har jag fotograferat, i början med den gamla Super Ikontan som syns på bilden ovan. Det var en bälgkamera, där det gällde att komma ihåg att spänna en liten fjäder innan jag kunde trycka av. Ingen kamera för sportjournalister! Men den hade ett jättefint Zeiss objektiv, och nyttigt var det att lära sig att uppskatta ljusförhållanden, för att ställa in bländare och tid. Exponeringsmätare var jag i regel för lat för att använda.

Så här ser den ut, Super Ikontan som
finns någonstan i mina gömmor

Så småningom övergick jag till en lika antik Leica, innan jag i 20-års åldern fick min första nya kamera. Fast även se'n jag fick den, fortsatte jag att använda den av familjens kameror som passade bäst för ändamålet. Kameror som fortfarande finns i min ägo — fast jag förmodligen inte kommer att plocka fram någon av dem.
Det var åratal se'n jag ägnade mig åt mörkrums-arbete, så även om jag är mycket förtjust i svartvita bilder och filmer, så kommer jag knappast att stänga in mig i mörkrummet. Man blir nog lite bekväm (i ordets ursprungliga betydelse) av sig när man vant sig vid digital fotografering, där man på en gång kan avgöra om bilden blev så dålig att man måste ta' flera. För att inte tala om att man inte behöver tänka på filmkostnader.

Den här sortens kameror har vi också några stycken av — men de blir nog alla kvar på sina hyllor, där de står och samlar damm.
Se'n kam man ju fråga sig varför man fotograferar — de flesta fotografierna blir ju liggande någonstans, sedan man sett tittat på dem ett par gånger.
Och vad i all världen jag ska göra av alla gamla negativ och diabilder, har jag ännu inte räknat ut.