torsdag 18 augusti 2011

Plötsligt inser jag



att oskicket att blanda typsnitt, färger och storlek på texten inte bara förekommer i privata texter. Det kom jag på när jag såg ovanstående ruta på en förenings hemsida. Jag vet förstås inte vem som var först med det, och jag kan tänka mig att att det är frestande att ta' efter för dem som letar efter en personlig stil (hur personligt det är att ta' efter kan ju förstås diskuteras).
Hur som helst är det svårläst, och jag bryr mig inte ens om att försöka dechiffrera texten — precis som jag inte längre bryr mig om att förstora texter som är skriva med minsta storleken på bokstäverna. Är det inte en extremt intressant text får det vara.

2 kommentarer:

  1. Även om jag inte själv är intresserad av att hålla olika typsnitt på text som jag skriver, så tror jag att det finns en annan aspekt på det hela rent marknadsföringsmässigt. Folk tittar till på ett helt annat sätt när texten är oregelbunden och uppnosig. Jag tror faktiskt att det är just därför man skriver så, för att uppmärksamma på ett helt annat sätt än det vanliga. De flesta blir nyfikna och börjar läsa texten även fast de kanske inte har tänkt det från början


    funderar Karin med solskensväder

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Du har säkert rätt, även om det förvånar mig eftersom den sortens texter får mig att snabbt gå vidare. Men jag hör ju till dem som irriterat klickar bort all reklam som dyker upp på skärmen. Och jag förstår inte vitsen med svårlästa texter om man vill ha uppmärksamhet!
    Margaretha
    som gör
    persikoglass
    frostar av
    frysen
    och skurar av
    köksgolvet
    allt på samma
    gång - återstår
    att se hur
    resultatet blir

    SvaraRadera