lördag 25 december 2010

Om strumpor och julsång


För många anglosaxiska barn är juldagens morgon, julens höjdpunkt — det är då de vittjar sina strumpor som de kvällen dessförinnan hängt upp på öppna spisen, eller sänggaveln.
Jag insåg plötsligt, att jag inte hade en aning om var-för man hänger upp strumpor — ändå är jag uppväxt med en jättestrumpa, som min mormor sytt, i vilken årets julklappar samlades före jul.
Så jag begav mig ut på nätet, i jakten på kunskap, och fann ett par olika varianter på hur det började.



Den ena historien säger att det var en adelsman som blev änkeman, och i sin stora sorg inte klarade av att förvalta sin förmögenhet. Så där satt han utfattig med tre vackra döttrar som han inte kunde ge någon hemgift. Det tycks i alla fall ha varit god tåga i flickorna, de skötte hushållet och lappade och lagade sina slitna paltor. En kväll när de hade tvättat sina kläder, hängde de upp dem fram-för brasan för att torka. Just den kvällen kom Sankt Nikolaus förbi och tittade in genom fönstret, han såg flickornas strumpor och smög sig in i huset med tre guldsäckar, som han stoppade ned i strumporna.
Flickorna blev gifta och levde lyckliga i alla sina da´r.

En annan variant säger att det började i Holland där barnen, redan på 1500-talet, på julaftonens kväll fyllde sina träskor med halm och morötter åt Sintir-klass renar. I utbyte mot fodret stoppade Sintirklass en liten gåva i skon.

På tal om juldagen, minns jag hur jag som sexåring inte för mitt liv kunde begripa vad jag hade i stallet att göra på juldagens morgon. Trots att jag i första klass hade en djupt religiös lärarinna, hade budskapet gått mig förbi. Och när vi började öva julsånger blev det mor som fick förklara innebörden i "När juldagsmor-gon glimmar".

4 kommentarer:

  1. Skulle personligen se att man fick några små julklappar i strumpor nu för tiden också(okey, de fick ju guldsäckar i sina)...och inte i stora säckar fyllda till bristningsgränsen. Julen handlar (nu känner jag mig som en gnällig kärring) i stort sett om enbart materiella inköp av klappar.Tänk om man kunde återgå till att alla skulle göra sina klappar själv .Vad månde bliva av de små som kommer efter oss?

    Karin
    gnällspik på juldagen, haha..förövrigt har jag tagit mig själv på säng, klär stolsdynor i gammaltrosafärgat tyg...

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Så trevligt att få sällskap i gnällhörnan!
    Naturligtvis håller jag med - men hur gå till väga för att förändra världen? När jag läser på bloggar och talar med vänner, förefaller vi vara många. Men kommer man ut i världen, så märks vi inte.
    Margaretha
    som sällan ta'r sig på säng - däremot hittas hon ofta trynande I säng

    SvaraRadera
  3. jag skäms att erkäna att jag inte visste det. tack för lektionen!

    SvaraRadera
  4. Debbie,
    Men nu vet du!
    Livet är fullt av ovetande som väntar på att bli vetande!
    M

    SvaraRadera