Hygien

Det råder bristande hygien på våra sjukhus, berät-tades det på radion i går. Jo, nog minns jag min förvåning när jag började som sjukvårdsbiträde och såg att all personal bar smycken, och i stort sett be-tedde sig precis så som jag lärt mig att vi inte skulle bete oss.
Men ett annat minne flyter också upp.
Jag låg på en brits på akuten, när jag får sällskap bakom skynket av en svart tjej med en fantastisk afrikansk frisyr. Vi börjar tala med varandra, hon är gift i Sverige, men har nyligen varit hemma i Kenya. Då har hon passat på att gå till frissan, som fixade hennes hår — vilket tog två dagar. Det var en månad sedan, och jag fick lära mig att frisyren fick förbli orörd i flera veckor till, kanske ännu längre.
Efter några timmar rullas vi åt varsitt håll — men vi hade hunnit bli goda vänner, och visste en hel del om varandra. Ett par dagar senare, när vi båda var ope-rerade kommer Betty hasande — hennes teabstinens hade satt in och hon visste att jag hade te och tekanna i ryggsäcken.
Jag uttrycker min förvåning över att hennes fina frisyr är intakt — otroligt med tanke på hur man ska skrub-ba sig och tvätta håret före en operation.
Hon berättar då att hon slapp tvätta håret eftersom hon talat om att det tog flera dagar att torka det. Men jag undrade i mitt stilla sinne om personalen visste att det var fyra veckor se'n hon senast tvättade håret.