onsdag 1 december 2010

Kyla

Woman Warming her Hands
Laura Sylvia Gosse
.
När jag i tonåren hamnade i Winnipeg i Kanada var jag inte beredd på hur kallt det kunde vara på prärien. Vindarna från söder, var alltid kalla — och jag tyckte att det alltid blåste från söder. Huset var rätt gammalt med de typiska brittiska fönstren som skallrade i blås-ten och släppte vinden rakt igenom huset.
På den tiden, sparade man varken på olja eller elektri-citet i Sverige, jag var van att gå lättklädd inomhus, och sova i små larviga nylonsärkar (hur kunde jag!). Familjen jag bodde hos i Winnipeg hade rediga fla-nellpyjamas — vilket var mer än välbehövligt eftersom de stängde av värmen varje natt.

Men när jag förra vintern hade en miniserie om frusna minnen hade jag glömt bort hur jag frös på nätterna i Winnipeg.
Läser i min dagbok från första december:
Förutom flanell lakanen har jag sex filtar ett täcke och så behåller jag överkastet på. Och jag har alltid en jumper under nattlinnet och använder lusekoftan som damasker, så jag har det inte så förfärligt kallt.

11 kommentarer:

  1. Oj då, då var det kallt om du hade så mycket på dig.
    Jag har varit med om att ha skinnmössan på mig för att inte frysa det lilla som finns på insidan. Vaknade varje morgon av att det kändes som om jag hade ett pannband av is på mig, så...man får ju inte vara dum...skinnmössan på bara. Kanske jag räddade någonting ?:D
    Karin som hade rosa Baby Doll på sig i sängen. Fattar inte hur jag kunde. Rosa!!?

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Nu skulle jag nog inte tycka att det var lika kallt - nu när jag är van vid ett minst sagt svalt innomhusklimat.
    Rosa Baby Doll har jag aldrig haft, men annat lika läskigt.
    Margaretha
    som faktiskt vaknat med kudden fastfrusen i väggen, men det skrev jag nog om förra vintern

    SvaraRadera
  3. Margaretha,
    jag har riktigt ömt i magskinnet som jag har skrattat åt din fastfrusna kudde. Skall söka upp inlägget från förra vintern och läsa om det

    Karin
    som just torkade bort skrattårar ur ögonen:D

    SvaraRadera
  4. Karin,
    Jag ska se om jag hittar det - du kan ju försöka att skriva in kyla i sökrutan och se om det kommer upp. Men det är inte säkert, jag är dålig på att skriva dit etiketter.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. När vi firade jul på landet i min barndom hade vi bara brasan och ett löst täljstenselement och det var KALLT ett par jular. Mor virade in oss i filtar innan hon stoppade ner oss i sängarna, tvillingarna i samma utdragssoffa. På morgnarna steg far upp först och fick eld i brasan innan vi andra kunde krypa ur våra puppor. Men jag minns inte att vi frös.

    SvaraRadera
  6. Olgakatt,
    Barbro talade senast i morse om det faktum att vi aldrig frös som barn. Jag använde sällan vantar, och om ingen vakade över mig kunde jag gå ut hur lättklädd som helst. Ungar är som små kaminer, kanske inte alla, men många.
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Karin,
    http://bastmattan.blogspot.com/2010/01/kylan-har-kopplat-en-halvnelson-pa-mig.html
    är länken till kuddinslaget - fast det står inte mycket mer än jag redan sagt.
    Margaretha
    vid den falnande brasan och med en ovanligt tillmötesgående uppkoppling

    SvaraRadera
  8. Vilka hemska pyjamas vi hade som unga!
    kram från Mette

    SvaraRadera
  9. Margaretha,
    tack för hjälpen!
    Nu har jag varit in och läst om den fastfrusna kudden. KUL!! Inte kanske men nu. Tack för skrattet du gav mig, det bubblade upp igen när jag skulle sova så maken inte heller kunde sova..

    Karin

    SvaraRadera
  10. Karin,
    Jo, jag tror faktiskt att jag skrattade redan när det hände - det var komiskt!
    Margaretha
    som gläder sig över att kunna glädja dig

    SvaraRadera
  11. Mette,
    Ännu en av dina kommentarer som jag missat - f'låt!
    Ja, jag har nog haft alla fasoner och kvaliteter på mina nattkläder. Minns barndomens flanellpyjamas med lucka bak. Har funderat på att skaffa ett par - de finns att köpa i Staterna.
    Margaretha

    SvaraRadera