onsdag 22 december 2010

Jag, en miljöbov

Det är ingen konst att sortera sina sopor hemma i köket — men se'n börjar problemen. Min närmaste återvinningsstation (behändigt litet ord) ligger 3 km härifrån. Kruxet är att jag far till byn högst en gång i veckan — ibland inte ens varannan vecka — och för det mesta med färdtjänst. Färdtjänst är en förträfflig inrättning, men deras service sträcker sig inte så långt som till att vänta medan passagerarna pular ner sitt avfall i de rätta behållarna.
Så här hemma växer sopberget i garaget, till mössens förnöjelse. Så händer det nå'n gång ibland att jag skulle ha möjlighet att stanna till vid återvinningssta-tionen — i går till exempel. Men då var det -21°, och eftersom jag är som ett gammalt engelskt hus med vattenledningarna utanpå, så klarar jag inte av så låga temperaturer. Men i motsats till husen, så kan jag gå inomhus, och gör det — för att som britterna klättra efter fasaden med en asbestplatta i ena handen och en blåslampa i andra, känns inte som ett trevligt alter-nativ.
Så, vad gör jag då — jo, jag slänger saker i de vanliga soporna som jag inte borde slänga där. Jag tröstar mig med att vårt lilla hushåll inte producerar så förfärligt mycket sorterbart avfall. Visst får jag dåligt samvete, men jag kan inte komma på något bättre alternativ

9 kommentarer:

  1. Sluta bums med ditt dåliga samvete. Det lilla som går fel i ditt fall är som du säger försumbart i den stora katastrofen. För jag vill inte se dig klättra med blåslampa och asbest längs husfasaderna! In och tina nu!

    SvaraRadera
  2. Mira,
    Jag lyder dig omgående.
    Visserligen är det kallt - så in i norden kallt - men blåslampa är nog att ta' i.
    Margaretha
    som ska tala förstånd med samvetet

    SvaraRadera
  3. Ja ta det lugnt du. Du har ju giltiga skäl.
    Jag stoppar mina påsar i bilen och tänker att det tar jag sen. Men så lite som jag kör nu så blir det mindre och mindre plats för annat. Ylle tronar på en hoper prasslande plastförpackningar i baksätet och tycker att utsikten är utmärkt. Bilen är en sopbil helt enkelt.

    SvaraRadera
  4. Karin,
    Ja, jag har ju inget val - men det känns tokigt, och jag blir sur ibland när jag packar upp något som har massor med onödigt emballage. Och jag blir förvånad över hur mycket sopor vårt lilla hushåll producerar, med tanke på att jag nyttjar ytterst få burkar och halvfabrikat.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Absolut Margaretha,
    dåligt samVETE, går inte ens att äta:), så gör dig av med det på direkten. Det är precis som Mira säger.
    Vi har den fördelen att vi har en dag i veckan, mellan kl. 15-19 som vi får föra våra återvinningsvaror till returdepån. Fungerar jättebra för oss som är bilburna och kuranta. I en liten kommun tror jag att det fungerar bra även för den som inte kan ta sig dit vid behov, det finns alltid någon som kan hjälpa men på ställen där det är långt mellan människor så blir det säkert problem.
    Karin
    som tycker att du skall glömma det här med miljöbovligheten

    SvaraRadera
  6. Du är absolut förlåten! Det finns så många mycket, mycket värre miljöbovar som inte har dåligt samvete alls. Vi är väldigt uppskrämda här i Sverige och alltid lika lydiga.

    Jag vill passa på att önska dig en riktigt avkopplande och GOD JUL!

    Julkram!

    SvaraRadera
  7. Du behöver inte ha det minsta dåligt samvete. I hela Stockholm sorterar man inga sopor alls utan slänger allting! (Möjligen att det finns för papper och tidningar, eftersom Mirrfamiljen sparar dem särskilt.) Men allt annat, plast, glas och konservburkar slängs i soporna.

    Jag har alltid dåligt samvete när jag är däruppe. Men hade jag haft sådana besvär som du har, hade jag inte brytt mig det minsta!
    God Jul utan blåslampa och asbestplatta önskar Ingrid

    SvaraRadera
  8. Jag hade dåligt samvete när jag först kom till Mt Shasta området. Här lever vi i stenåldern när det gäller återvinning. Jag såg Michael slänga allt möjligt i vanliga soporna och efter ett tag gjorde jag likadant. Och jag gör det fortfarande. Nu lever jag utan dåligt samvete men jag är säker på att jag skulle börja sopsortera igen om jag flyttade tillbaka till Sverige. Det hör liksom till när man bor där. :)

    SvaraRadera
  9. Karin,
    Dåligt samvete ligger egentligen inte för mig, men varje gång jag slänger något som borde till återvinningen, så tänker jag att jag borde kunna fixa det på något bättre sätt.
    Vår sopstation är tillgänglig dygnet runt, så den delen utgör inga problem.

    Tack Ailas,
    Jag är nog inte så värst lättskrämd, men i det här fallet inser jag ju hur viktigt det är att ta' hand om avfallet på bästa vis.
    Varm julkram!

    Ingrid
    Jag hörde för några år se'n att vår kommun buntade ihop innehållet i de olika containrarna, och slängde allt på samma ställe! Men de lär ha bättrar sig.
    Hoppas du också får en riktigt god jul!

    Anne-Marie,
    Det verkar som man har väldigt lokala sopregler i Staterna. Min kompis i N.H. hade börjat med det långt innan jag visste någonting om det.

    Margaretha

    SvaraRadera