torsdag 30 december 2010

Grattis Rudyard!

Den här bilden hittade jag på Rikki Tikki Tavi,
varifrån man kan klicka sig till själva berättelsen.
.
Jag kan tänka mig att det är fler än jag, som kom i kontakt med Rudyard Kiplings författarskap genom Rikki-Tikki-Tavi. En av berättelserna i "Djungelboken. Jag tror nog att vår lärare läste hela boken högt för oss, men det var den spännande berättelsen om mungon Rikki-Tikki-Tavi och hans kamp med Nag den stora svarta kobran, och Nagina hans fru, som etsade sig fast i mitt minne.
Havets hjältar hade vi i klassuppsättning — av den minns jag inget annat än en dramatisk bild där vågorna slår upp över däck, och att det var seeeegt och sömnigt att ta' sig igenom boken eftersom vi mellanstadiebarn läste högt i tur och ordning.
.
illustration av Joseph M. Gleeson

. "Kim" hela världens lilla vän, läste jag långt senare, men är inte säker på att jag orkade igenom varken den eller Kiplings "Just-So Stories". I alla fall minns jag bara "The Cat that Walked by Himself"

...i betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraft samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denne världsberömda författares skapelser.

står det i motiveringen för hans nobelpris, som han fick 1907.

.

Joseph Rudyard Kipling
30 december 1865 – 18 januari 1936


9 kommentarer:

  1. Vi läste också Havets hjältar i skolan. Men maken fick den i julklapp ett år och läste snart sönder den. Han såg filmen också, det har inte jag gjort.

    Kanske lite svårt att idag förstå varför han fick Nobelpriset.

    SvaraRadera
  2. Siv,
    Kanske hade jag tyckt bättre om den om jag läst den på egen hand - minns hur jag satt med ett finger där jag trodde klassen var, medan jag läste i min egen takt. Men av innehållet minns jag nästan inget alls.
    M

    SvaraRadera
  3. p.s.
    När det gäller nobelpriset är det intressant att se hur kriterierna har förändrats. Många av dem som fick det i början på förra seklet är ju helt passé nu.

    SvaraRadera
  4. Sis kan mycket om honom eftersom hon är granne med Naulakha. Och vi besökte Bateman's när hon hälsade på mig för några år sen. även om man inte tycker om böckerna är det spännande att se och höra det som rör personen.
    love,
    Q

    SvaraRadera
  5. Q,
    man får nog ett speciellt förhållande till konstnärer och författare, vars bakgrund man känner väl.
    Kipling har alltid funnits där - men jag har varken tyckt bra eller illa om honom.
    Skulle vara roligt att se hans hem - men ännu hellre skulle jag vilja besöka Charlstone.
    Hoppas du sovit ut nu!
    gott nytt!

    SvaraRadera
  6. Jag kan ingenting om Kipling tror inte att jag läst något av honom. Men jag skulle också vilja besöka Charlstone som jag bara har läst om. Jag tror att du har rätt i att man får ett särskilt förhållande till personer man läst mycket om.
    Anki

    SvaraRadera
  7. Annkatrin,
    Ja, och varför man fastnar för vissa personer, och inte andra, har jag funderat över ibland.
    Misstänker att jag får nöja mig med att läsa om boken om Charlstone, men jag hoppas att du kan komma dit - och rapportera till mig efteråt!
    M

    SvaraRadera
  8. Kipling och Djungelboken känner man väl. Men annars har jag inte så mycket att säga om honom. Gillar kanske mera Mark Twain och hans syn på dåvarande samhälle.

    Hamnade här annars av en slump från google bilder och tänkte lämna ett litet spår efter mig.

    Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina,
      Så roligt att du lämnade ett spår efter dig!
      Jag föredrar också Mark Twain, som det var mer fart och fläkt över. För att inte tala om att han kunde vara uppfriskande elak.
      Margaretha

      Radera