Verbal infiltration

First English Language Dictionary

.
"Men innan man urskillningslöst anammar det engelska uttrycket kan man skänka det svenska språket ett ögonblick av uppmärksamhet för att se om det inte redan har något att erbjuda."
Så avslutar Katarina Grünbaum en av sina språkspalter, om hur engelskan nästlar sig in i svenskan — till och med när ordet från början är svenskt!
Slött tycker jag att det är, när man utan att reflektera använder det ordet som man först kommer på.
Får ibland en känsla av att det finns de som tror att de kan demonstrera hur skickliga de är på engelska genom att blanda friskt. Min erfarenhet är den motsatta, de flerspråkiga personer jag känner — som verkligen behärskar mer än ett språk — rör sig obehindrat mellan språken, utan att blanda ihop dem. Och de vet att det är farligt att vänja sig vid att blanda språk, det bidra'r till tankelättja och man klämmer ibland ur sig de märkligaste saker.
Visst finns det några ord som det kan vara svårt att hitta bra svenska ord för — men tänk om för 17, börja meningen i en annan ända — det har ju gått utmärkt att tala svenska i många århundraden, så varför ge upp nu?
Att man på engelska säger 24/7, må väl vara hänt (bara jag slipper göra det) men varför för göra det på svenska när vi har det utmärkta ordet dygn.

Att reklam ofta innehåller mer engelska termer än svenska är vid det här laget inget nytt — men att svenska böcker får engelska titlar har jag lagt märke till först på sistone.
One more slice, A Piece of Cake båda av samma författare, men bara den ena titeln använder sig av versaler på engelskt vis. Just Kids, såg jag nyligen en bok som heter, och jag blir lika bedrövad varje gång det inträffar.
Och varför adlibris ska kalla sin avdelning med barnböcker för adlibris kids, är mer än jag kan förstå.
Språk har i alla tider lånat ord utifrån, och språk utvecklas — ja, jag vet, och det är inte det jag retar mig på (inte i första hand). Det finns andra skäl som väger tyngre.
Som att det finns de som inte är så slängda i språk, som faktiskt inte förstår nysvenskan. Inte bara äldre människor, jag har vänner i alla åldrar som inte alltid förstår samtal och texter på blandspråk — och som tycker att det är genant att erkänna det.
Och det som jag kanske har svårast att förstå är att man frivilligt ger upp sin idiolekt. Det finns få bloggar och kommentarer som jag skulle kunna avgöra vem som skrivit om jag inte visste det.