måndag 3 maj 2010

Vill man vara fin

får man lida pin

Ska man bli fin får man lida pin, läste jag för en tid se'n hos en bloggkollega. Det satte det igång en minneskedja. Eftersom jag var öronbarn och mina första tjugofem år i stort sett var en enda lång in-fektion, var jag inte alltid välkommen på barn-krubban. Det var inte lätt att vara yrkesarbetande förälder innan begreppet vård av sjukt barn existe-rade. Visserligen hade vi en livmedikus som vid behov sjukskrev mor när jag var sjuk. Men det var en nöd-lösning som man inte kunde ta' till alltför ofta. Så småningom löstes det genom att en mamma till en av mors elever ställde upp som dagmamma, innan någon av oss hört talas om dagmammor. Det fun-gerade utmärkt, jag trivdes bra även om Anne-Marie (dagmamman) var pyssligare än vad jag var van vid. Eftersom hennes döttrar var i tonåren, tyckte hon att det var roligt med en liten flicka i familjen. Men jag tyckte inte att det var lika roligt när hon envisades med att lägga upp mitt mycket raka hår på papil-jotter. Varje gång jag ryckte till sa' hon: "vill man bli fin får man lida pin". Urfånigt tyckte jag som inte hade någon önskan att bli fin.

Så här struntförnäm blev jag med lockar i håret.

6 kommentarer:

  1. Inte bara struntförnäm,väldigt rar också men med en viss begrundan över lockarna, tycks det som.
    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Jag minns faktiskt när bilden togs - men minns inte varför jag såg så ****viktig ut.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Litet allvarlig, ja, men struntförnäm, nej. Lockarna kan ju vara fina till söndags men jag skulle nog vara nöjd utan dem också!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Papiljotter har jag inte nyttjat se'n jag var i övre tonåren och försökte vara dam. Men jag insåg snart att det inte var värt arbetet att tvätta bort mascara, trassla med håret och vackla fram på höga klackar (som inte var så höga).
    Mja, nog tycker jag att jag verkar lite flatulensförnäm där på saftkalaset.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Jag tycker mest du ser olycklig ut, kanske över övergreppet med friseringen. Eller så smakade saften konstigt. Gullig hursomhelst.

    SvaraRadera
  6. Karin på Fox,
    Jag hade nog trillat ned i en tankegrop - eller också var det lite långtråkigt utan andra barn. Det var jag och min mamma som drack eftermiddagskaffe/saft hos en granne på landet.
    Margaretha

    SvaraRadera