För många år se'n kom en (förmodligen mycket ung) reklammakare på att man skulle göra reklam för tjock grädde genom att påstå att "semlan kräva äkta gräd-de". Han hade väl sett Albert Engströms affisch från 1922, som säger "Nej! Kräftor Kräva Dessa Drycker!"
Nu kan man ju tycka att om man har som yrke att komma på fyndiga sentenser, så borde man kanske kolla uttryck och stavning innan man massprodu-cerar affischen.
På sin egen blogg däremot är det väl fritt fram för vilka grodor som helst — fast jag måste tillstå att jag häpnar med jämna mellanrum. Som när någon som kallar sig författare och skribent skriver:
"Vår vardag idag är inte smärtfri, vi har mycket olösta issues, svartsjuka och oerhört barsliga tillmötagångssätt mot varandra ibland…."
Eller en bloggare skriver "du äro". Liknande pluralgrodor har jag sett flera gånger på sistone.
Bilden är illa vald som illustration till vad jag skrivit — tösen på bilden våndas och grunnar, det tror jag inte skribenterna jag skrivit om gjorde.
Nu kan man ju tycka att om man har som yrke att komma på fyndiga sentenser, så borde man kanske kolla uttryck och stavning innan man massprodu-cerar affischen.
På sin egen blogg däremot är det väl fritt fram för vilka grodor som helst — fast jag måste tillstå att jag häpnar med jämna mellanrum. Som när någon som kallar sig författare och skribent skriver:
"Vår vardag idag är inte smärtfri, vi har mycket olösta issues, svartsjuka och oerhört barsliga tillmötagångssätt mot varandra ibland…."
Eller en bloggare skriver "du äro". Liknande pluralgrodor har jag sett flera gånger på sistone.
Bilden är illa vald som illustration till vad jag skrivit — tösen på bilden våndas och grunnar, det tror jag inte skribenterna jag skrivit om gjorde.
Så frågar jag mig om det är något att haka upp sig på. Kanske inte, jag har ju inget ont av det — men tycker att den sortens fel är genanta. Att stava fel och syfta fel, gör vi alla när vi kommer igång och innehållet blir viktigare än formen. Kanske blir det bara pinsamt de gånger det blir uppenbart att bloggaren försöker vara litterär, men inte klarar av det.
Jag har alltså kommit fram till att jag kan överlåta åt skribenten att rodna – men sluta reagera kan jag knappast.
Det är bara ett exempel på s.k. "nysvenska"! Man kan ösa hur många uttryck som helst ur tidningar och radio/TV. Exempelvis "denna boken", "själv" i stället för ensam, m.fl.
SvaraRaderaDet är sorgligt!
Uffe,
SvaraRaderaJa käre tid, så mycket det finns att haka upp sig på.
Jag vågar bara skrapa lite på ytan - annars är det risk för att jag kommer så i gasen att jag inte kan sluta.
Dessutom är det ett känsligt ämne, jag vill inte trampa någon på de språkliga tårna, så jag intalar mig att det är varje enskild individs ensak hur han uttrycker sig.
Margaretha