Finns det vanliga dagar

och vanligt folk? Och vad är det, i så fall? Förresten så är det väl två helt olika frågor, som inte går att slå ihop så här. 

 Vissa ärenden skjuter jag på i det längsta, vilket betyder att jag bara går till apoteket ett par gånger i månaden. I bästa fall, för de har sällan de medikamenter hemma, som jag regelbundet köper, så det blir ofta en extra tur, vilket väl då får betecknas som en vanlig dag. Precis så var det i dag, det jag verkligen behöver, hade de naturligtvis inte hemma. För att inte tala om att receptutskrivaren, som vanligt hade schabblat med förskrivningen.

Tydligen är det modernt med kraftiga bågar på glasögonen — i alla fall hade apotekets samtliga (tre stycken) damer slika bågar. Det är lärorikt att komma ut på vift ibland. Fick mig att minnas när jag en gång , på 70-talet tror jag, kom hem med just sådana glasögon på näsan — mor tittade på mig och konstaterade att jag såg ut som en mamba.

någon som vet hur man fäster 

tornistern på sin Fiat?

Tankar bilen gör jag ännu mer sällan, så jag får nog betrakta dagen som en ovanlig dag, eftersom jag svängde in på macken, på väg till apoteket. Precis som vanligt mindes jag inte vilken ända av kortet jag skulle stoppa in först, för att få ut min eftertraktade bensin. Men det går ju bara att stoppa in kortet på fyra olika sätt — eller har jag fel där? Tolfte gången jag stoppa de in kortet, accepterade maskinen det, och jag tilläts slå in min kod.

Bankinteriör

Jost Amman 1539-1591

Inte nog med att vår bank inte har några pengar (är det ett kriterium för att få driva en bank, så skulle jag kanske öppna en), de stänger redan klockan ett, utom på torsdagar då de slår på stort och har öppet till klockan tre. När i all världen går de som förvärvsarbetar till banken? Naturligtvis kom jag inte till banken förrän de låst dörren.