måndag 20 maj 2013

Så fort det går







10 kommentarer:

  1. Jag konstaterade igår att vitsippans tid är förbi....
    Då är det sommar replikerade Uffe

    Önskar dig en bra dag!
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Men bara nästan sommar här, vi har en del sippor kvar. Så har vi de odlade dubbla vitsipporna som inte slagit ut än - tack och lov!
      Lev väl!
      Margaretha
      i regnet

      Radera
  2. Alldeles för fort. Man skulle vilja slå sig ner i vitsippsbacken och sitta alldeles stilla och hålla fast tiden lite. Hos oss blommar de fortfarande för fullt, så lite glädje av den sena kalla vintern får vi ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Om vi är tillräckligt många som springer allt vad vi orkar, motsols - kanske vi kan få klotet att snurra långsammare - men vi måste springa på samma ställe, för att det ska bli någon tyngd i försöket.
      Margaretha

      Radera
  3. ....och redan mörknar bokarnas gröna, luddet övergår till hårdblankt...
    Nog ville man stanna tiden en liten stund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Du har en så fin gård, med häcken runt om - nästan som en hemlig trädgård.
      Snart är det vår igen!
      Margaretha

      Radera
    2. Ett par av syskonbarnbarnen har döpt en vrå av trädgården till just "den hemliga gången". Barn brukar älska vår trädgård och särskilt när det finns smultron att plocka litet överallt.

      Radera
    3. Olgakatt,
      Undrar om de har läst "Den hemliga trädgården". Barn och bär hör ihop - vet inte hur många gånger vi hittat gästers barn i bärbuskarna.
      Margaretha
      som ska fixa
      soppan nu -
      soppväder

      Radera
  4. Nu är det verkligen vår hos dig. Måste erkänna att jag saknar de svenska vårblommorna. Får njuta här hos dig. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Välkommen till vår vår!
      Ja, äntligen har vi vår - så ljuvlig som bara den nordiska våren kan vara.
      Jag förstår att du saknar vårblommor, när jag vistas på andra breddgrader är det vår natur jag saknar, snarare än svenska vanor och kultur.
      Margaretha

      Radera