tisdag 7 maj 2013

När såg ni senast


en pennförlängare?

17 kommentarer:

  1. Åh, den borde kulturminnesmärkas. Just sådana där anspråkslösa vardagliga föremål är de som kommer att vara sällsynta i framtiden. Eller som en museiman sa: Tack, men mangelbrädor har vi nog av, men slitna och lagade underkläder från fyrtiotalet, DET är en verklig raritet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Fly mig en museiman med en lastbil, den fyller jag på nolltid.
      Här har inget slängts, men jag måste röja innan jag drunknar under alla rariteter.
      Margaretha

      Radera
  2. Ååå, jag tror jag har en röd sån i en låda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Siv,
      Jag har säkert både röda och gula utspridda i huset. Minns inte om det fanns fler färger.
      Margaretha

      Radera
  3. Det räcker inte med en lastbil för oss...Har säkert flera sådana i vissa av mina lådor som jag inte städat på 20 år. Hade du denna raritet också i dina gömmor?
    Ingrid som funderar på att bara vända ner hela innehållet i de bortglömda lådorna i en sopsäck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Ja, vad har jag inte i mina gömmor!
      Jag har nog varit radikal med jämna mellanrum och slängt saker - men jag kikar först för att se att inga rariteter följer med.
      Margaretha

      Radera
  4. Mycket länge sedan jag såg en, jag har även avskaffat träblyertspennor. Har aldrig lärt mig vässa dem utan att blyet bröts av så att halva pennan gick åt innan det blev en spets som höll. Nu har jag såna som laddas med stift, det blir mer ekonomiskt för mig.
    Skulle dock inte bli förvånad om min ekorr-make har några i sina gömmor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Inte ens med riktigt bra pennvässare - sådana man vevar?
      Jag har nog haft större problem med stiftpennor, där jag lyckas bräcka blyet.
      Margaretha

      Radera
    2. Jodå, med en sån gick det men jag har aldrig ägt en egen. Far vässade fint med kniv men inte heller det kan jag. Med ett mjukt bly bryter jag sällan stiftet i stiftpennor.

      Radera
  5. Pennförlängaren var mycket länge sedan jag såg! Hade till och med glömt att jag hade en.
    Tror att du skulle kunna öppna Margarethas museum för intressanta föremål. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Inte förrän jag snavade på den här förlängaren kom jag ihåg att de var vanliga en gång i tiden. Har nog några av äldre modell också, vackert arbetade.
      Jo, det kanske vore en idé att öppna museum - lämpligt pensionärsarbete?
      Margaretha

      Radera
  6. Tjoho!
    Kommentaren kommer från en viss iBook där en viss älskling nu finns i ett antal upplagor i iiPhoto.
    wifi-uppkopplingen är litet instabil, skall kollas ytterligare.

    SvaraRadera
  7. Godmorgon denna folknykterhetensdag anonym,
    Så utomförträffligt - jag hoppas att det inte enbart beror på vem som sitter bakom ratten - eller snarare framför tangenterna.
    Margaretha
    & älsklingen
    med utsikt
    över dimman
    som lättar
    över älven
    elva grader
    mulet

    SvaraRadera
  8. Mulet, 15° och wifi:n funkade direkt med det sätt jag funderade ut i går kväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Vilken tur att du kan fundera ut sånt, som är mig lika främmande som att promenera på månen.
      Vi stiger i graderna - fortfarande mulet men 15,6° nu.
      Margaretha
      som tyckte
      det var skönt
      att inte behöva
      vara galen och
      bege sig
      på gökotta

      Radera
  9. Ooooj, det var läääänge sedan!!! 70-talet någon gång? Hade glömt att de fanns!!! Tack för påminnelsen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karlavagnen,
      En smart uppfinning. Ska se om jag kan hitta några av äldre årsmodeller.
      Margaretha

      Radera