torsdagen den 10:e maj 2012

Språk, fördomar och dialekter

Att från det egna språket flytta 
in i ett främmande, detta är 
på samma sätt bildande som 
en resa i främmande land.
.................................  Esaias Tegnér d.y.

Jag befann mig under några veckor på en kursgård — den låg naturskönt, och det fanns många möjlig-heter att promenera på något av de olika långa spåren som utgick från gården. Med på kursen fanns en kille från Niger, hans modersmål var franska, plus några olika afrikanska språk, men efter några år i Sverige talade han en utomordent-ligt god svenska. Ändå hände det ofta att männis-kor tilltalade honom på engelska — även om han inlett samtalet på svenska. Liksom många tog för givet att han kunde spela gitarr och sjunga!
Naturligtvis fanns det luckor i hans svenska, han frågade vad saker hette, och vi diskuterade ofta språk — men alltid på svenska. 
En dag när han kom hem från en tur i skogen, såg jag att ett par äldre damer stannade honom, och de talades vid en stund. Se’n kom han till mig och frågade: “vad betyder majlen?”   När jag inte svarade på en gång sa’ han att damerna (som kom från Skåne) hade frågat honom om han “sprungit majlen“. 

När jag i min ungdom arbetade på ett dagis, hade vi ett barn vars pappa kom från Polen — en dag när han hämtade sitt ättelägg, frågade han mig om det hette, ”en eller ett sop”. Jag frågade om han mena-de sopor — nej, sa han, och visade med en gest att han tömde ett glas. 
När han gått skrattade mina kollegor, och sa’ att han nog inte vågade fråga sin fru om man säger en eller ett sup.

5 kommentarer:

  1. Jojo...min man , som är grek, bodde 40 år i Sverige men har gett upp när det gäller stavning och uttal av svenska ord som "glas eller glass" och sånt. Nu bor vi i Grekland och jag får aldrig de där pinsamma reaktionerna här, som han fick i Sverige, trots att jag dagligen gör fel vid prat och skrivande. Kan det vara så att många i Sverige har svårt att acceptera utländsk brytning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monika,
      Välkommen till bastmattan!
      Intressant fråga! Jag har hört invandrare säga det samma - men jag har hört motsatsen också, kan det ha att göra med i vilka kretsar man rör sig?
      Dubbelteckning vet jag många som har problem med. Undrar om jag inte häromdagen talade om min amerikanske vän som i en kallelse till en julfest, skrev att det skulle bli dans kring grannen.
      På en del bloggar har jag läst att svenskor i Amerika ibland får gliringar för sin brytning.
      Kanske är man är mer överseende i somliga kulturer, tycker att en brytning är OK så länge man förstår vad personen menar?
      Margaretha

      Radera
  2. Vi har fått en ny granne så jag bjöd hem henne och några andra grannfruar på lunch. Efter 10 minuter sa hon att min norska brytning var så gullig! Nu är det bara så att jag talar bättre tyska än norska, eftersom jag inte bott så länge i Norge, jag gick ju i skolan i Tyskland tills jag var 15 år och vi flyttade till Sverige. Så här kan man snacka om fördomar. En stund senare sa hon att vi hade alldeles för många negrer i Tyskland, och då hör det till saken att en av gästerna har en svart pappa och vietnamesisk mamma.
    Hon har bara bott här några månader och alla är så trötta på henne, och att hon bara bryr sig om våra män!
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, Flette-Mette,
      det sägs ju att det behövs alla sorters människor för att jorden ska gå runt - men nog känns det som man skulle klara sig utan somliga.
      Vad du berättar får mig att minnas en resa med Greyhoundbus, över där. En äldre kvinna klev på bussen och frågade om platsen bredvid mig var ledig. Jag nickade och klämde ur mig ett knappt hörbart "yes". Hon hade inte mer än fått ner rumpan på sätet, förrän hon frågade mig var jag bodde. Jag talar sällan om sån't, men hon överrumplade mig, så jag sa' bara "Sweden". "Ah, jag tyckte väl att du hade en brytning", säger tanten! En rätt förfärlig tant visade det sig se'n, "jag är inte rasist", sa' hon, "men jag tycker inte om blandäktenskap"! Se'n fick jag hennes livs historia till livs - när hon inte ställde nyfikna frågor.
      Margaretha

      Radera
  3. konstigt nog har jag aldrig fått anmärkningar på mitt uttal. det som var besvärligt i början var att alla ville tala engelska med mig, om jag frågade vad ett betydde var jag tvungen att först säga att de skulle förklara på svenska. och då upptäckte jag att många hade väldigt svårt för det!
    men jag har fått höra hur en äkta amerikan ska vara, och hur man lever och tänker i amerika! mycket nytt för mig!

    SvaraRadera