måndag 21 maj 2012

Råttan på repet

 För att kunna flytta sängen, blev jag tvungen att flytta två bokhyllor. För att kunna flytta bokhyl-lorna,  blev jag tvungen att plocka ut alla böcker — oooooh så mycket damm. Nu ligger alla, fortfaran-de dammiga, böcker i högar på golvet, och jag är inte riktigt säker på var jag ska ställa bokhyllorna. Det gör inte så mycket, för jag har ändå inte så många tillfällen att flytta på dem — men det ser inte så prydligt ut. Inte är det lätt att ta’ sig fram heller.
Men sängen står där jag vill ha den, så att jag kan se ut genom fönstret från den.
Det fanns mycket spännande i hyllorna, som jag inte visste fanns där. Det var min fars bokhyllor, och böckerna säger nog en hel del om honom. Fotoböcker i parti och minut — böcker som ingen människa längre behöver. Vem vill läsa ”Samtal om färgfotografi, mjukteckning och blådämpning m.m.” eller Nya korrektionsmedel mot färgstick vid Agfacolorfilm” nu för tiden? Möjligtvis har några få av böckerna samlarvärde, om man är intresserad av fotokemi och mörkrumsarbete på 30-talet.
Samma sak gäller nog för alla böcker om bilar och motorer,”Das praktische Autobuch”, är kanske inte längre så praktisk. Jag är inte heller så säker på att många orkar igenom en bamsebok med titeln ”Motorfahrzeuge auf Strasse und Werkplatz”, då är kanske Ralph Naders ”Unsafe at any Speed” mer lättillgänglig. Och den som gillar när det går undan i svängarna kanske tycker att boken ”Fart, en bok om racersporten och dess mästare” från 1933, är spännande.
Så är det alla böcker om folkbildning och nykterhet, jag är inte säker på att jag kommer att ge mig i kast med ”En frihetskamp genom seklerna — den svenska nykterhetsrörelsens historia”, då är kanske den tjocka boken med titeln ”Federalism” mer intressant.
Många, väldigt många, av böckerna och manualer-na är så vackra att jag hoppas att någon gång få tillgång till min skanner igen  —  då ska ni får se på underbara omslag och illustrationer i tidskriften ”Svensk motor-tidning” från 1923.
,

Så var det, det där med modern telefoni — det har inte varit annat än elände med vår telefon se’n vi skaffade IP-telefoni. Det hjälper föga att man på Telia är artig och vänlig när telefonen inte går att använda!

Och blogger har fnatt.

6 kommentarer:

  1. Är det därför du inte svarar i telefon? Jag har ringt en massa gånger de sista dagarna.
    En del av böckerna låter ju spännande, hoppas få se bilderna snart.
    Anna K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna,
      Tydligen fler som har ringt - men just nu funkar det (tror jag).
      Jag ska försöka beta av en bok i taget, fanns rätt många som såg intressanta ut.
      Margaretha

      Radera
  2. Läste om Carin Mannheimer i min seniortidning. Hon slänger såna böcker som hon aldrig tänker läsa i, skrev hon. Jag kanske ska slänga min pappas gamla böcker (ca 25 st) på engelska som han köpte i parti på en auktion och som han aldrig läste. Det finns inte en enda författare som jag känner till bland dem...

    Du är möjligtvis inte intresserad av 15 ex av den Svenska Vitterhetsakademin? Väger nog 1 kg exet minst...
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Det är nog mycket få böcker, som jag med säkerhet kan säga att jag aldrig kommer att läsa. Mer än en gång har jag kunnat leta upp en dammig lunta därför att jag plötsligen insett att jag kunnat få glädje av den.
      Okända författare är väl de mest intressanta!!
      Det eviga problemet med intressanta böcker är ju var man ska göra av dem - jag har inga väggar kvar, bokhyllor mitt på golvet är väl inte det allra snyggaste.
      Margaretha

      Radera
  3. Visst är det svårt att skiljas från böcker? Åtminstone om man ska kasta dem...fick en idé om att man tar med sig några böcker som "gåbortsgåva" där man med omsorg valt ut vilka böcker man tycker passar för mottagaren. Inlindade i ett fint sidenband, perfekt present och väldigt personligt.
    Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena,
      Det verkar som om mänskligheten kan delas in i de som kan slänga böcker, och de som hellre sover i trädgården än att slänga en enda bok när huset svämmar över av böcker. Jag tillhör definitivt den senare gruppen. Att ge bort dem är en god idé, förutsatt att mottagaren vill ha dem. Många av mina böcker är så udda att de flesta nog betackar sig, för den sortens gåva.
      Margaretha

      Radera