Vem minns inte ”the Kent State shootings”, som ägde rum den 4 maj 1970. Nu när jag blir påmind om händelsen känner jag samma sorg, vrede och vanmakt som då.
Karin, Nej, den sortens händelser etsar sig nog in i oss - det gör ont, men får inte heller glömmas. Ja, det var nyss... Margaretha som nog aldrig kommer att fatta det där med tidens gång
Den sommaren hade jag FNL-märke på min läkarrock när jag jobbade som vikarierande underläkare. Ingen protesterade mot det, vilket jag hade väntat mig. Inte några patienter och ingen överordnad.
Det är lättare att säga vad och vem jag inte är. — jag är inte mitt yrke — jag är inte min inkomst — eller eventuell avsaknad därav — jag är inte min ålder — jag är inte min sjukdom Så vem är jag då? — en lagom tjock tant i min bästa år — en slarvig pedant — en konservativ radikal — en vänlig stropp Och vad gör jag då? — läser — väver — lyssnar på musik, företrädesvis klassisk — gärna barockmusik
Fyrtiotvå år! Så tiden går...det känns nästan som om det vore idag...man glömmer inte bort
SvaraRaderaKarin
Karin,
RaderaNej, den sortens händelser etsar sig nog in i oss - det gör ont, men får inte heller glömmas.
Ja, det var nyss...
Margaretha
som nog aldrig
kommer att fatta
det där med tidens
gång
Den sommaren hade jag FNL-märke på min läkarrock när jag jobbade som vikarierande underläkare. Ingen protesterade mot det, vilket jag hade väntat mig. Inte några patienter och ingen överordnad.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaSkulle det gå i dag? Tycker ibland att vi är mindre toleranta i dag - och mindre engagerade.
Margaretha