Den här boken som har ett förfärligt slut, men moraliskt, har inget tryckår utsatt, men Charles Bennett levde mellan 1828 och 1867, så det gav honom inte så många år att arbeta.
En vardag i november
4 timmar sedan
tisdag 1 maj 2012
En annan groda
Den här boken som har ett förfärligt slut, men moraliskt, har inget tryckår utsatt, men Charles Bennett levde mellan 1828 och 1867, så det gav honom inte så många år att arbeta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag saknar grodor i vår trädgård. Har nog aldrig sett en enda här...förutom en av keramik, förstås
SvaraRaderaKarin
PettasKarin,
RaderaSå synd att du inte har några grodor, de är så trevliga djur. Jag ser dem inte ofta, men det händer, så jag vet att vi har dem.
Margaretha
Grodor är så personliga på något sätt. Jag hittar grodor alltsomoftast när jag inspekterar gräsmattan före klippning. Jag brukar bära bort dem till ett närbeläget dike. Känns trevligt med dem i handen och kraften i deras ben är imponerande när man håller ner handen så att de kan hoppa. Trevliga varelser. Och underbara bokillustrationer som du har hittat!
SvaraRaderaKarin,
RaderaMycket personliga och vackra. En gång för länge se'n tryckte jag ett tyg med grodor, de inbjuder verkligen till att avbildas.
Jag saknar de pyttesmå grodor jag minns från min barndom - vet inte ens om de var de små grodorna, eller "grodvalpar", de var högst fem centimeter stora. Som små smycken.
Margaretha
Vem minns inte grodan Boll? Här där vi bor är det inte långt till Bolltorps slott där baronen Thomas Funck bodde och hittade på sagorna om Kalle Stropp och grodan Boll.
SvaraRaderaIngrid,
RaderaJa, vem minns inte Grodan Boll och Kalle Stropp - från den tiden man satt vid radion och lyssnade på barnprogrammen (när jag inte lyssnade på dem i bilradion).
Ett av mina duktiga teaterbarn tog lektioner för Funck, men jag vet inte om hon använde kunskaperna professionellt se'n.
Margaretha