Under mina strövtåg på nätet stöter jag ofta på bilder som får mig att reagera på olika vis — ibland väcker de slumrande känslor, ibland roar de mig — eller som bilden ovan, får de mig att tänka på en viss situation eller kanske på en melodi. Jag tror knappast att jag är ensam om att tänka på Pete Seeger och “Little Boxes”, när jag ser de här små lådorna — även om husen varken är gröna eller skära. Om sångens tillkomst kan man läsa på Wikipedia.
Levittown... Oändliga förortsområden, inga allmänna kommunikationer, hus som är i stort sett identiska fast de låtsas vara lite olika. Varje liten standardförbättring på ett hus märks extremt väl i den enhetliga mängden. Ångestskapande... Oj vilka minnen det väcker från ett par år som hemmafru i USA!
Karin, Visst är det förfärligt! Inte underligt att det finns klubbar och massor med frivilligarbete - något måste ju till för att bryta tristessen. Margaretha
Det är lättare att säga vad och vem jag inte är. — jag är inte mitt yrke — jag är inte min inkomst — eller eventuell avsaknad därav — jag är inte min ålder — jag är inte min sjukdom Så vem är jag då? — en lagom tjock tant i min bästa år — en slarvig pedant — en konservativ radikal — en vänlig stropp Och vad gör jag då? — läser — väver — lyssnar på musik, företrädesvis klassisk — gärna barockmusik
Levittown... Oändliga förortsområden, inga allmänna kommunikationer, hus som är i stort sett identiska fast de låtsas vara lite olika. Varje liten standardförbättring på ett hus märks extremt väl i den enhetliga mängden. Ångestskapande... Oj vilka minnen det väcker från ett par år som hemmafru i USA!
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaVisst är det förfärligt!
Inte underligt att det finns klubbar och massor med frivilligarbete - något måste ju till för att bryta tristessen.
Margaretha